Traditioner förändras över tid

Nästa vecka är det Lucia. Den kanske svenskaste av högtider jämte midsommarfirandet. Och lika traditionsenligt återuppstår diskussionen om vad som egentligen är ett riktigt luciafirande. Får tomtar vara med? Är det okej med pepparkaksgubbar? Och vilken är den riktiga luciasången? Det är som att lucia är en helig högtid, trots avsaknad av direkt kristen koppling.

I tidskriften Kvartal förfäras journalisten Ola Wong tillsammans med författaren Horace Engdahl om förenklingen av luciasången. Istället för ”Natten går tunga fjät, runt gård och stuva” sjunger barn allt oftare ”Nu kommer någon där, jag vet nog vem det är; sankta Lucia, sankta Lucia”.

Det är inte bra, menar Engdahl och beskyller Svenska kyrkan (!) för att införa en ny förenklad version som berövar barnen språkets poetiska djup. Om man tar bort ”allt som är föråldrat, poetiskt och magiskt” tar man ifrån barnen fantasin och de världar god lyrik kan ge dem, resonerar Wong.

Engdahl menar att Svenska kyrkan gör bort sig i sin iver att vilja ”förbättra” psalmtraditionen genom att ”samvetslöst” ändra i texter och översättningar. Minns en rektor i Bromölla som fick massiv kritik sedan hon föreslagit att luciatåget på hennes skola bara skulle innehålla Lucia, hennes tärnor och stjärngossar. Förstod hon inte vikten av traditioner?

Av luciadebatterna kan vi lära oss att våra traditioner uppstår och förändras snabbt. Vårt svenska luciafirande har bara funnits i sin nuvarande form i två generationer.

I begynnelsen, runt förra sekelskiftet, var inte stjärngossen uppfunnen. Sedan har figurer, sånger, kläder och utsmyckningar kommit och gått. Det vi idag ser som ”gammalt” är alltså skapat av dåtidens trendsättare under det senaste seklet.

Nu förknippas luciafirande med det sicilianska helgonet Sankta Lucia. Men när luciafirandet uppstod hade det inget med henne att göra. Melodin till luciasången är från Neapel och den svenska texten av Sigrid Elmblad, som inleds med ”Sankta Lucia, ljusklara hägring” från 1924.

Traditioner är viktiga. De skapar mening och binder oss samman med historien. Samtidigt kan vi lära av luciafirandet att det vi förknippar med tradition och ett visst utförande också förändras över tid.

Det centrala i luciafirandet har alltid varit ljusets intåg, hoppet som lyser i mörkret om att mörkret ska vika – dagarna blir snart längre igen. På samma sätt kan vi påminna oss om att evangeliets kärna består, men hur vi berättar har ständigt förändrats.

Låt oss välsigna allt som pekar på Jesus, det förenklade och det traditionstyngda. Be för och välsigna alla som för tron vidare till nästa generation. Jag är positiv till alla luciasånger som förmedlar hopp och ljus, också i nya versioner.

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Veckans kommentar