Skapa växtkraft i församlingen

Trots allt tal om sekularisering är vår tid präglad av andligt sökande. Hjärtats rop efter helighet bryter igenom materialismens förljugna fasader. Nu behöver vårt land en kyrka fylld av liv! Med helig dragningskraft och doft av Guds närvaro.

Vad kommer att ske i Sverige? Kan våra gamla kyrkor bli redskap för en djupgående andlig väckelse, eller måste nya gemenskaper formas för att möta vår tids sökande? En nutidsforskare konstaterar att ”vår tids andliga sökande hotar att gå den etablerade kyrkan spårlöst förbi”. De orden lämnar mig ingen ro. Nyandliga och ockulta rörelser stormar in på arenan och drar människor till sig. Hos vita häxor och healers är det ständig kö utanför porten medan den traditionella kyrkligheten ser hur det glesnar i bänkarna ...

Var finns de stora visionerna om att än en gång beröra landet med evangeliet? Vi diskuterar sångstilar, utsmyckning av kyrkorum och tusen andra introverta frågor medan vår samtid verkar helt ointresserad ... Tänk om vi kunde sätta fokus på de verkliga hjärtefrågorna. Hur vi återigen ska blir bärare av andlig födslokraft – hitta den ton som berör svenska hjärtans djup. Tänk om gamla trötta kyrkor kunde återerövra passionen och lidelsen – den heta längtan att leda människor till Kristus! Och förbyta förlamning i djärvhet och initiativkraft – skapa en miljö med växtkraft.

Om jag vore några år yngre, och fick chansen att ännu en gång tjänstgöra som lokal pastor är det tre verksamheter jag skulle lägga kraft på:

1 Utåtriktade gudstjänster. Allsångskvällar med personliga vittnesbörd, intervjuer med människor som mött Gud, enkel predikan om det centrala i kristen tro. Musikalisk bredd och inriktning mot alla åldrar. Folkliga och glada samlingar för moderna sökare. Karismatiska möten som svarar mot tidens andliga nyfikenhet och längtan!

Om vi vill nå alla som under senare årtionden visat intresse för olika former av nyandlighet måste vi inse att relevanta ”sökargudstjänster” behöver ha en tydlig dimension av gudomlig närvaro. Vår tids sökande måste mötas med kraft! Därför skulle jag bjuda in människor som gjort riktigt starka, livsförvandlande gudsmöten och låta deras vittnesbörd väcka längtan och nyfikenhet till liv. Och självklart skulle jag erbjuda förbön. Det verkar inte trovärdigt om den som vill uppleva det vi talar om inte får något tillfälle till det.

Vi bör tänka igenom hur vi inbjuder till personlig överlåtelse och bön, och hur den delen i en utåtriktad gudstjänst utformas. Ledordet bör vara det Paulus säger: ”Här går vi helt öppet tillväga ...” Det kan verka mystiskt att gömma undan förbönen i sakristian eller något annat litet utrymme. Värdigt, respektfullt, naturligt ger vi rum för Guds Ande att beröra människor.

2 Stora bönegudstjänster. En bedjande kyrka förändrar världen! Jag skulle bygga upp en stor bönegudstjänst i veckan med sådan atmosfär och utformning att det blev en samling att längta till. Veckans absoluta höjdpunkt. Samlingsplatsen för gammal och ung. Tillflyktsorten för människor i kris och med tunga bördor. Givetvis är det stora kyrksalen som gäller, med musiker och sångare på plats.

Jag har positiva erfarenheter med mig i bagaget som jag ödmjukt vill berätta om: Bara drygt tjugo år gammal blev jag pastor i en av Sveriges äldre missionsförsamlingar. Där fick vi vara med om en andlig väckelse som bland annat tog sig uttryck i att veckans bönekvällar blev de numerärt största samlingarna. Småbarnsfamiljerna ordnade spontana barnvaktslistor eftersom ingen ville mista bönegemenskapen.

I Citykyrkan, Stockholm, var vi med om en härlig utveckling med dragningskraft till tisdagens stora högtidsmöten – bönegudstjänsterna.

I Filadelfiakyrkan började vi inbjuda till ”allkristna storbönemöten” – givetvis i kyrksalen. Flera hundra gensvarade. En liknande utveckling såg vi under åren i Skellefteå. Vi arbetade målmedvetet på att göra bönetillfällena meningsfulla och tilldragande. Glädje och lovsång var grundackordet – inte suckan och klagan! Tydlig ledning. Aktuella böneämnen som berörde oss alla. Skön frihet, spontanitet, tillsammans med trygg ledning.

Jag lärde mig att de gudstjänster som behöver förberedas mest är bönegudstjänsterna. Den negativa och tunga känsla många har inför begreppet bön måste brytas, djupast sett är det Guds Andes verk. Anden är nyckeln till bönens värld. Jag tycker Sverige är värd en bedjande kyrka!

3 Bibelskola. Jag har på mina resor sett att växande kyrkor satsar på gedigen bibelundervisning. Varför inte kombinera bönekvällen med en timmes bibelskola där aktuella ämnen annonseras? Till min hjälp skulle jag kalla in duktiga teologer med grundmurad tro på Bibeln.

Det är övertydligt, runt hela vår jord, att kyrkor och samfund som växer är präglade av respekt för bibelordet. Och gudstjänsterna innehåller inte bara lite ”peptalk” och glada tillrop. Man ger utrymme till fördjupning, gedigen förkunnelse, som lägger en stabil grund i lyssnarnas liv.

Vårda gudstjänstlivet! Engagera de unga! Var noga med att de kan känna sig glada och stolta över sitt andliga hem, det är ju de som ska föra arbetet vidare. Låt andlig frihet råda och ge utrymme för många att vara i funktion. Gudstjänsten är inte en föreställning, inte en konsert, där vi ser besökarna som publik eller åskådare. I gudstjänsten inbjuds alla till delaktighet. Och det som är helt avgörande om det ska bli trängsel i kyrkbänkarna är att predikanterna verkligen utbett sig ett budskap från Gud. Då berörs vi på djupet, och drabbas av längtan efter nästa tillfälle att få dricka ur samma källsprång ...

Ingemar Helmner

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Debatt