Putins ondska måste få ett slut

Snart har Rysslands fullskaliga angrepp på Ukraina pågått i nio månader. Tyvärr finns ännu inget slut i sikte. Västeuropa och Västvärlden har under många år haft ett förstående sinnelag gentemot Ryssland och Putin, som ömsom varit president och ömsom varit premiärminister (tills han ändrade den ryska grundlagen, så att han kunde bli president igen).

Denna underlåtenhet att agera med kraft mot Rysslands övergrepp har försatt Ukraina och övriga Europa i en mycket svår sits.

Krig är alltid fruktansvärda, det ligger i själva sakens natur.

Men idag ser vi att Ryssland begår flagranta krigsbrott i stor skala. Det tydligaste exemplet nu är hur Ryssland har slagit ut betydande delar av elnätet och elförsörjningen i Ukraina, vilket drabbar civilbefolkningen hårt när vintern är i antågande. Dessa bombningar och attacker på civil infrastruktur, långt ifrån fronterna, står i strid mot FN-stadgan.

Detta kan alltså läggas till de bestialiska brotten som uppdagades i Bucha, när Ryssland drog sig tillbaka tidigare därifrån i år. Eller hur ryska soldater systematiskt plundrar orterna de intagit och stjäl och skickar hem vad de kommer åt, inklusive vitvaror som tvättmaskiner och kylskåp.

Landet Ukraina angreps redan 2014 av Ryssland. Då annekterades Krimhalvön. Sedan dess har strider pågått i Ukrainas östra delar, i Donbass-regionen. Ryssland förnekade inblandning, men det var uppenbart att det var rysk militär och rysk utrustning som användes i striderna som pågått i åtta år. Detta tilläts fortgå. Dessförinnan hade Ryssland angripit Georgien. Och vi hade sett den ryska terrorn i Tjetjenien.

Sedan Berlinmuren föll har vi levt i en förhoppningsfull tid, med öppenhet mellan länder och kontinenter. Den epoken förefaller nu vara slut.

I dagarna höll den tyske statschefen Frank-Walter Steinmeyer ett tal till den tyska nationen. Han var självkritisk till att Tysklands förhållningssätt till Putins Ryssland präglats av samförstånd och acceptans på ett mycket destruktivt sätt. För Ryssland trodde uppenbarligen sig kunna angripa Ukraina utan att Europa skulle reagera däremot.

Nu är det upp till bevis. Undfallenhet gentemot Ryssland vore mycket farligt. För kriget började i Ukraina, men det skulle på intet sätt sluta där. Eller som Natos generalsekreterare, tidigare statsministern i Norge, formulerade det: ”Om Ryssland slutar strida, upphör kriget. Om Ukraina slutar strida, upphör Ukraina att existera.”

Och om Ukraina upphör att existera, riskerar grannländer som Litauen, Lettland och Estland stå på tur.

Putins ondska måste få ett slut, och Europa behöver stå enigt i kampen.

Hemmets Vän 10 november 2022

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Ledare