Nödhjälp och nya tankar

Nu behövs en ny ”Marshallhjälp” likt den stora satsning efter andra världskriget som bidrog till att huvudsakligen Västtyskland, Storbritannien, Frankrike och Italien fick möjligheter att resa sig ur ruinerna. Tre år efter andra världskrigets slut, i juni 1948, gjorde brittiska och amerikanska piloter en djärv och beundransvärd luftlandsättning av 5 000 ton förnödenheter som mat, kläder, vatten, medicin och bränsle för bostäder i Berlin. Sedan följde Marshallhjälpen som på några år skickade 13 miljarder dollar (130 miljarder kronor) till Europa. Merparten av pengarna krävde USA ingen återbetalning av.

Nu behövs liknande ”luftbroar” och andra sätt att lindra nöden i det av Ryssland delvis sönderbombade Ukraina. Även om vapenhjälp från många västländer varit nödvändig för Ukraina i kriget, så tror vi på en annan morgondag, utan kanoner och bomber. Det kommer att krävas jättelika insatser av annat slag för att Ukraina ska kunna resa sig ur förödelsen.

Om det fanns några förhoppningar till normaliserade relationer mellan Ryssland och västvärlden har de fullständigt krossats av Putins brutalitet. Vad kan resa sig ur askan?

Heroiskt kämpande ukrainare har på närmast ofattbart sätt bjudit motstånd mot kriget. Putins planer har ju varit att inta inte bara Ukraina utan flera frihetslängtande nationer för att ”bygga” ett Storryssland.

Oerhört många ukrainare har sedan 24 februari tvingats fly sitt älskade hemland. Många av dessa längtar tillbaka och vill vara med att bygga upp sin nation igen. De behöver all hjälp och stöd de kan få. Men de är trots kriget kapabla att själva bygga något nytt för att värna frihet, demokrati och mänskliga rättigheter, något som Putin inte ens tycks kunna stava till.

Mitt i förödelsen måste vi, samtidigt som hjälp på många olika sätt ges, också fundera allvarligt vad som kan byggas av förtroende mellan Ryssland och Västvärlden. Fortfarande är Ryssland ett stort land, inte bara till geografisk yta utan också till folkmängd. Där finns förhoppningsvis stora grupper som längtar efter fred, försoning och trygga levnadsförhållanden.

Även om vreden är stor mot Putin och den ryska regeringen får vi inte tillåta oss att odla hat mot det ryska folket. De allra flesta har inte haft något annat val än att på ett eller annat sätt försöka leva under den ryska politikens förljugenhet.

Vi måste söka efter anknytningspunkter till de sammanhang i Ryssland som vill försoning och samarbete, även om det just nu kan uppfattas svårt.

Hat och hårdhet är ingen grund att bygga på. Om framtiden ska bli rimlig både för västvärlden och det ryska folket behöver vi söka försoning i lyssnande och villighet att tänka gott om enskilda ryska medborgare. Dessa vill knappast leva i hat och maktfullkomlighet.

Hur det ska gå till att skapa denna förändring i tanke och handling kan synas mycket svårt nu, men försoningens vägar är också uppfinningsrika. Det är dessa stigar, just nu märkta av stridsvagnars larvfötter, som måste trampas upp av försoningens fotsteg.

HEMMETS VÄN

30 JUNI 2022

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Ledare