I Vårgårda får partiledarna chansen att tala till punkt

– Det är klart att det känns annorlunda i år. Det händer ändå mycket på fyra år, säger Britta Hermansson, författare, podcast-värd, pastor och evan­gelist inom Equmeniakyrkan. Två månader innan årets partiledarutfrågningar i Vårgårda i augusti får Hemmets Vän en pratstund med en av de båda utfrågarna om förhoppningar, historia och framtid för den klassiska och uppmärksammade mötesserien.

Det var 1968 som Svenska Missionsförbundets riksevan­gelist John Hedlund under en tältmötesserie höll de första utfrågningarna med landets partiledare inför det kommande riksdagsvalet. Få trodde att han skulle få gensvar på sin inbjudan ­– men det märkliga hände. Alla partiledarna kom, och resten är historia. Det är 17:e gången som utfrågningarna hålls den 10–28 augusti, numera i Tångahallen som rymmer ett par tusen åhörare. Utfrågare är i år Joakim Hagerius, biträdande samfundsledare i Equmeniakyrkan, men också Britta Hermansson, pastor, författare, krönikör och evangelist, som till vardags också har podden ”Brittas vardagsrum”. När vi talas vid på telefon håller hon på att återhämta sig från en senkommen omgång av covid-19.

Tredje gången

– Det är tredje gången jag är med och leder partiledarutfrågningarna. Det har alltid varit riksevangelisterna som har lett dessa utfrågningar – först inom Svenska Missionsförbundet, sedan inom Equmeniakyrkan. Torbjörn Bastås var med John Hedlund under många år. När Torbjörn själv fick ta över kom jag in tillsammans med Dan-Inge Olsson och Cilla Lundberg, berättar hon.

– Då var det Torbjörn som själv skötte utfrågningarna. Min uppgift från början var egentligen mer att predika, att hålla i inledningen och en kort andakt mot slutet av mötet, för att han inte skulle behöva ansvara för så många moment. När sedan Torsten Åhman tog över inför valrörelsen 2010 hade jag ungefär samma funktion. Men Torsten fick lov att sluta egentligen alldeles för tidigt på grund av sjukdom.

Det är ett par månader kvar inför årets utfrågningar, men för din del har det handlat om 2014, 2018 och nu inför 2022 – känns det annorlunda i år?

– Det har jag känt varje gång. Men det är klart att det är annorlunda – det har hänt mycket under fyra år. Det känns inte minst i år. Dels får vi möta en del nya partiledare, dels har det hänt så mycket i världen, i Europa och även i vårt eget land, fortsätter Britta Hermansson.

– Det är klart att det är en stor utmaning att hitta in i vad som blir viktigast. Det som har varit dessa utfrågningars stora signum, som varit det viktigaste genom åren och fortfarande är så, vill jag säga, det är att vi försöker hitta en samtalston, att vi samtalar om det partiets viktigaste frågor.

Samtal i stället för debatt

– Vi debatterar inte, därför att det gör så många andra. Vi försöker föra ett samtal där de får tid att prata till punkt. Det är också något som alla politikerna uppskattar väldigt mycket, att vi inte hugger liksom. Vi är inte i debatt med dem.

– Många kommer in när det börjar närma sig och säger: Ni måste bli tuffare, ni måste ligga på mer. Nej, det kan man se i and­ra debatter. Vi har hela tiden försökt hålla ett gott samtal, ett viktigt samtal om viktiga frågor, och låtit dem förklara. Vi vill inte få dem att gå i försvar utan att berätta. Det håller vi fast vid. Men samtidigt är det ett tuffare klimat och det är väldigt stora, väldigt viktiga frågor. På så sätt är det kanske annorlunda, svarar hon.

Under ett par år samarbetade du med Robert Eriksson, föreståndare i Betlehemskyrkan i Göteborg, i utfrågningarna, i år har du sällskap av Joakim Hagerius, biträdande samfundsledare och tidigare debattredaktör?

– Det känns jätteroligt, fantastiskt. Det har också varit kanon att vi har varit två utfrågare. Jag är så glad att få fortsätta på det sättet. Det är inte en sidekick, det har en del trott. Men så är det absolut inte. Utan vi jobbar ihop med detta, och så har också Robert och jag gjort innan. Det är väldigt fint och spännande att få göra det tillsammans med Joakim. Det är ett par månader kvar – men vet ni redan nu vilka de viktiga frågorna blir?

– Vi har lite tid över sommaren att slipa på det och det är kanske dumt att säga för mycket. Men det är klart att det är jätteviktigt med biståndet, till exempel. Kyrkan finns med i väldigt viktiga områden ute i världen med bistånd, det tycker jag är en angelägen fråga att lyfta. Jag tror kanske att vi mer än någonsin behöver samtala om vår roll som samfund och kyrka i detta och om civilsamhällets viktiga roll, säger Britta Hermansson.

– Vi finns ju med på många ställen och har gjort stor skillnad under de här åren, i flyktingmottagande och på väldigt många områden. Det finns sådana frågor där jag tycker kyrkan och samfunden verkligen har arbetat hårt, att de har en stor plats, och det tycker jag är viktigt att prata om.

– Det finns många angelägna frågor på bordet – som etik, moral och annat. Men det här tror jag är jätteviktigt: Hur kan vi tillsammans hitta en väg framåt som gör att vårt samhälle och vår värld blir bättre? Det är en väldigt stor fråga, men det gäller verkligen att hitta den gemensamma vägen. Att säga att vi faktiskt har mycket att bidra med.

Läs mer i Hemmets Vän nr 24 – 2022

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Veckans nummer