"Den äldre generationen tror på den ryska regimen"
Veckans nummer Publicerad: 2022-05-27 14:11
– Kriget har orsakat en splittring i nästan alla familjer, säger Yulianna Melnyk, 28, som under de tre senaste månaderna tillsammans med sin make Albert Melnyk befunnit sig på flykt från kuststaden Odessa i Ukraina. För Hemmets Vän berättar hon om oro, förhoppningar och om ett liv på flykt.
Yulianna och Albert Melnyk befann sig på en kombinerad jobboch semesterresa när Ryssland anföll Ukraina den 24 februari. Hon berättar hur de normalt brukar försöka resa iväg någonstans när hon fyller år i februari, och det här året hade de bestämt sig för Spanien.
– Jag är engelsklärare och min man jobbar inom IT. Jag har kunnat fortsätta att undervisa mina klasser i engelska digitalt under hela resan och min man arbetade också där. Vi hade planerat att stanna en månad, resan hem var bokad till den 6 mars, säger hon när vi träffas en dag i maj.
”Kom inte tillbaka”
– Dagen innan kriget började hade Putin deklarerat de områden i Ukraina som Ryssland ockuperat sedan 2014 för oberoende. Naturligtvis hade vi reagerat över det, men det var ändå inte något jag hade väntat. När jag vaknade vid åtta-tiden på morgonen och kollade min telefon hade jag fått ett meddelande från min pappa: ”Putin har startat kriget. Så kom inte tillbaka.” Jag kunde inte tro det. Jag gick till vardagsrummet där alla redan visste allt om detta. När jag väl insåg vad som hade hänt började jag tänka på min familj, vad vi skulle göra därnäst, vart vi skulle åka. Jag ringde mina föräldrar och frågade om de hade tillräckligt med pengar. Men det handlade mer om att jag var panikslagen, det var ju kriget som var problemet – inte pengarna.
– Flera av mina studenter vaknade fyra på morgonen, packade och lämnade Ukraina. Så var det överallt, säger hon och talar om hur hon grät hela den första veckan. De bestämde sig för att ta sig till Sverige och Degerfors där Alberts syster bodde med sin familj. Situationen lugnade ner sig i Odessa, även om staden har bombats sedan dess. Till Odessa flydde många från angränsande regioner.
Pappa kvar i Ukraina
– Vi har haft ständigt kontakt med mina föräldrar, min mans föräldrar och deras föräldrar i sin tur. Men jag märkte att min mor inte klarade av situationen. Hon kollade ständigt på nyheterna, hon grät och var rädd, och under den första månaden lämnade hon överhuvudtaget inte sin lägenhet. Jag försökte övertala henne att komma till Sverige, men hon vågade inte ens gå ut av rädsla för bomberna. Till slut köpte jag en biljett åt henne och sade: ”Du kommer hit den här veckan!” Så nu är hon här hos oss, fortsätter Yulianna.
– Men min pappa och farföräldrar är fortfarande kvar. Pappa är en lugn person så han försöker att inte bli panikslagen. Det är annorlunda med mina farföräldrar, de har influerats av rysk propaganda, de följer rysk tv och ryska nyheter. De tror fortfarande att någon räddar dem – från vad vet jag inte. Det är svårt att prata med dem just nu för de vill inte lyssna på mig, säger hon.
– De säger att ryssarna räddar rysktalande personer, att det finns nazister i Ukraina. Vilket är något som vi aldrig har sett, ingen har sett det överhuvudtaget.
Läs mer i Hemmets Vän nr 21.
Tyck till om artikeln
Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.
Skriv ut artikeln
Läs mer. Prova Hemmets Vän gratis en månad!
|