"Jag vill söka Sveriges bästa"

Riksdagens ålderspresident Tuve Skånberg (född 1956) tar emot i Riksdagshuset och visar mig runt innan vi sätter oss ned för en intervju. Ålderspresident är enligt riksordningen den närvarande ledamot i Sveriges riksdag som varit riksdagsledamot längst tid. Tuve har suttit sedan 1991 med undantag för åren 2006-2010. Hela 27 år har det alltså hittills blivit. Men han vill gärna fortsätta efter höstens val. Jag vill veta vad som driver honom och vad som ger honom motivation.

– Det är så väldigt meningsfullt, förklarar Tuve. Här stiftas lagar, här har man möjlighet att påverka vart vårt land är på väg. Man får se det som att min livsuppgift är att söka Sveriges bästa. Det är ett maratonlopp. Men man blir ju inte politiker för pengarna. Det har aldrig varit min drivkraft. Man måste till exempel ha dubbelt boende. Det är ingen särskild guldkant på tillvaron. Det är exempelvis trist att vara hemifrån i veckorna.

– Jag har min familj som stödjer mig. Jag har en hustru som i alla dessa år har backat upp och hjälpt och varit mitt stora stöd och gett uppmuntran. Det är ett ensamt arbete, trots att man är i en partigrupp. Det är kanske sextio timmar i veckan som man jobbar och det kan bli tungt. Men med Guds och frugans hjälp, så går det. Kristna värderingar

– Jag brinner för att de värderingar som vi kan hämta från den kristna tron görs till politik i Sverige. Där finns den kristna etiken, den kristna familjen – höga värderingar, att skydda barnen och de äldre, de mest utsatta. Det handlar om den lilla människans perspektiv. Sen även förvaltarskapstanken, att vi ska förvalta skapelsen, och vården, att vi får en lika och värdig vård i landet så att människor känner att de får den bästa vård som vetenskapen idag kan erbjuda. Inte att man får stå i en kö och vänta på sin tur så att man kanske skadas och rent utav dör, så kan vi inte ha det.

Gudstro långt ifrån självklart

Tuve är också missionspastor och kyrkohistoriker. Men att han skulle gå den vägen var långtifrån självklart eftersom han växte upp i en familj där det inte fanns något större intresse för Gud.

– Pappa tyckte om att gå i kyrkan på julottan och till påsk. Det hade han väl fått från min farfar, som var kantor i Oskarsström. Fast han gick inte dit av religiösa skäl, utan helt enkelt bara därför att han kunde spela. Men min mamma var helt sekulariserad.

På en gudstjänst med predikanten Bertil Paulson (1911- 2008) den 1 mars 1975 i Mariedalskyrkan i Karlskrona kände Tuve att evangelisten talade direkt till honom. Han gensvarade på budskapet och blev sedan väl omhändertagen i kyrkan. Det var ett medvetet beslut efter en längre tids bearbetning. Han hade blivit påverkad av sin yngre bror Svante som tidigare oväntat blivit frälst. Innan Tuve ryckte in som reservofficersaspirant i Kustartilleriet hade han fått ett Nya testamente av Svante som han motsträvigt hade börjat läsa. Men ju mer han läste desto mer insåg han att innehållet var sant.

Läs mer i Hemmets Vän nr 19.

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Veckans nummer