Hemmets Vän 1 månad gratis

Veckans nummer

Ledare

Debatt

Veckans kommentar


ANNONS

PRENUMERATION

KONTAKT

Tipsa redaktionen

Sök på hemmetsvan.se

 

 

 

 

Hur möter vi människors oro?

Debatt Publicerad: 2022-03-17 14:33

Det är allvarstider. Många känner djup oro över utvecklingen i vår värld. Det brutala och hänsynslösa kriget i Ukraina – bara ett stenkast bort – skakar om oss. Hur ska det gå för vår arma värld? Är det vi nu ser bara inledningen till något ännu större? Vad händer med världsekonomin då allt är i gungning? Och hur mår våra små barn som hela tiden matas med kusliga bilder på förödelse och död?

Den ondska, grymhet och cynism som kommit i öppen dager får vackra drömmar om fred att blekna. Mycket känns kusligt mörkt. Ångesten knackar på i ensamma stunder. Svenskar, som växt upp i trygghet, ekonomiskt välstånd och med känslan av att inget ont kan hända oss, upplever hur världsbilden och den skyddade tillvaron slits i stycken.

Någon frågade mig, mitt i trängseln på en matvaruaffär, om detta är den yttersta tiden. Jag blev lite häpen därför att frågeställaren aldrig gett uttryck för någon kristen tro eller haft kontakt med kyrklig verksamhet. Ändock relaterade han till de förutsägelser som finns i Bibelns sista bok. ”Är det på väg att gå i uppfyllelse?” undrade han och nämnde om straffdomar och vedermöda.

Någon annan sa: ”Det är skönt att vara gammal och ha livet bakom sig. Men jag tänker på mina små barnbarn! Vad är det för verklighet de ska möta ...?”

Min tydliga känsla är att det håller på att skapas en ny öppenhet för att samtala om andliga ting. Många som distanserat sig från kristen gemenskap börjar känna en hemlängtan, tillbaka till tryggheten en levande tro kan förmedla. Gamla söndagsskolbarn påminner sig minnesverser och vackra psalmer man en gång lärde sig.

Nyhetsuppläsare i radio och tv citerar respektfullt förtvivlade, rädda och flyende människor som berättar att de knäpper sina händer i ödmjuk bön.

Och jag tror att det är länge sedan Sverige haft så många tysta bedjare. Något väcks till liv i folksjälen då mörka moln tornar upp sig på vår himmel ...

Nu har den kristna församlingen en angelägen uppgift att förmedla hoppets budskap! Inte ytligt och glättigt, precis som om vår tro skulle handla om verklighetsflykt och skönmåleri.

Vår samtid behöver höra personliga vittnesbörd som andas den trygghet som bara en djupt personlig gudsrelation kan ge. Sånger som förmedlar ljus och värme, tillförsikt och hopp, och som svarar mot hjärtats rop och längtan.

Kanske våra kyrkor borde vara öppna och upplysta som en fristad man kan söka sig till för en stund av ro? Ett kyrkorum med ljuvlig, stilla sång och musik, med plats att skriva ned sina böneämnen och gärna möta en kristen medvandrare och förebedjare.

Nu har restriktionerna hävts. Vi kan åter samlas i våra kyrkor. Varför gör vi inte det i mycket högre grad i en tid då hela världsläget ropar till oss att vi bör knäppa våra händer och böja våra knän?!

Varför annonserar vi inte tydligare så att icke kyrkvana ser och förstår att de är välkomna och väntade? Öppna kyrkportarna, skicka ut flygblad till alla hushåll, använd närradio, facebook och alla upptänkliga kanaler! Engagera församlingens evangelister, musiker och sångare! Ordna festkvällar i Guds hus, med atmosfär av himmel mitt i all oro! Direktsänd dem via nätet!

Nu är det tid för kyrkan att vakna ur sin törnrosasömn! Meningen med församlingen är inte att vi bara ska ha små, introverta samlingar för de redan troende. Vår kallelse är att ”ge som gåva det vi själva fått som gåva”! Samla in medel till Ukraina och ge icke kyrkvana en chans att känna delaktighet! Det kan vara första steget i riktning mot Gud!

Ingemar Helmner


Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Namn:

Rubrik:

Kommentar: (800 tecken)



Skriv ut artikeln
Läs mer. Prova Hemmets Vän gratis en månad!

Debatt

Grundbulten i livet: Var inte rädd
Förankra Sverige i de kristna värdena
Gör Sverige till humanitär stormakt
Den liberala demokratin attackeras
Hoppingivande tecken i mörk tid
Tidens tecken och tecken i tiden
Ensam är inte stark – Sverige bör gå med i Nato
Demokrati livsfarligt för Putin
Hur neutralt var egentligen Sverige?
Tacksam för uppväxt i kristen familj


 

 

 

Hemmets Vän Månadskonto

 

 

 

Copyright © Hemmets Vän, Litzon Press Förlags AB. Ansvarig utgivare Åke Hällzon.
Hemmets Vän, Box 22010, 702 02 Örebro. Tel 019-16 54 00. E-post: info@hemmetsvan.se
Om cookies