Hemmets Vän 1 månad gratis

Veckans nummer

Ledare

Debatt

Veckans kommentar


ANNONS

PRENUMERATION

KONTAKT

Tipsa redaktionen

Sök på hemmetsvan.se

 

 

 

 

Judehatet har pågått i flera tusen år

Debatt Publicerad: 2022-01-27 13:34

Den 27 januari infaller Förintelsens minnesdag. Det är en dag av stor symbolisk betydelse, eftersom det var denna dag 1945 som Auschwitz befriades och just Auschwitz står som symbol för Förintelsen och miljoner mördade judar.

Det kanske tål att påminnas om en del saker, just kring minnesdagen.

Man hör ofta mantran som ”Aldrig mer!” och ”Vi får aldrig glömma!” i samband med 27 januari. Inget fel i sig, men det är väldigt banala ord. Förintelsen var egentligen ett resultat av flera tusen år av judehat, utvecklat av nazismen till något nytt och vidrigt.

Det finns några saker vi måste betänka om de banala orden ovan ska ha någon egentlig innebörd.

Antisemitism är lika med judehat. Ordet antisemitism har en viss klang, kanske lite akademisk, som kan vara otydlig för den som inte kan tillräckligt mycket. Jag tänker då främst på barn och ungdomar. När det talas om antisemitism i olika medier, när politiker och andra uttalar sig, varför inte helt enkelt säga ordet judehat i stället, eller förtydliga att det är just detta antisemitism är?

Man måste också lära barn och ungdomar, och för all del andra också, att judehatet är uråldrigt. Vi kan gå tillbaka till Bibeln och Esters bok, vi kan titta på urkyrkan från de första århundradena, kyrkan i Rom, islam ända från Muhammeds dagar, Martin Luther och politiska rörelser från höger till vänster. Överallt kan vi finna ett oresonligt hat mot judar.

När vi högtidlighåller Förintelsens minnesdag gör vi naturligtvis det rätta. Det måste finnas en dag när vi minns alla mördade och hedrar dem som överlevde. Men ska vi på allvar göra något åt judehatet är det inget vi gör genom att enbart ha denna minnesdag. Det är något som ständigt måste genomsyra samhället. Barnen måste lära sig det i skolan.

Risken idag är att man bara ser nazister, andra världskriget och Förintelsen framför sig när man tänker på judehat. Det gör att när barn undervisas ser de judehat som något gammalt och förlegat, Förintelsen som något som hände för väldigt länge sedan, och nazister och nynazister är förhållandevis få idag.

Men hatet är som sagt flera tusen år gammalt. Förintelsen var en vidrig kulmen, och den kunde äga rum just genom att många människor – inte bara nazister – faktiskt hatade judar och andra inte brydde sig tillräckligt mycket om judar. Det är den brutala sanningen. Det är naturligtvis också sant att många hjälpte och räddade judar, men i det stora hela var dessa människor alldeles för få.

Vi människor måste lära oss känna igen judehat, oavsett varifrån det kommer, och att agera mot det. Den stora frågan är förstås: kan detta göras? Jag är inte säker på det, men vi är skyldiga att försöka. Inte minst för de mördades skull och för de överlevandes skull, men givetvis också för framtiden.

Undervisningen i skolan måste bli bättre och tydligare. Barn ska inte kunna undvika att lära sig om judehatets historia och vad det ledde fram till i vår tid. Regeringen måste anslå rejält med medel till fortbildning av lärare. Det finns utmärkt material, främst utomlands. Detta kan översättas och användas i Sverige, man måste inte börja med tomma händer. Besök i koncentrations- och förintelseläger bör göras obligatoriska.

Någon har sagt att judehat är en sjukdom som drabbar ickejudar men dödar judar. Det är så sant som det är sagt. Vi judar kan inte få någon som hatar oss att sluta göra det. Vi kan inte övertyga nynazister, islamister eller andra. De måste ändra sig själva – vilket är mindre sannolikt – eller så måste samhället göra det.

Själv tillbringar jag den 27 januari med att göra det jag anser vara bland det viktigaste. Jag inte bara deltar i en minnesstund någonstans, jag håller ett föredrag om min mammas barndom, uppväxt, hennes hemska upplevelser under Förintelsen och livet efteråt. Det är mitt sätt att hedra det dryga 60-talet mördade i min familj, hedra min mamma som överlevde och hålla minnet levande.

Men jag måste erkänna att min insats troligen inte kommer att nå någon judehatare och få denne att ändra sig. Detta måste det svenska samhället och Sveriges ledning ta ansvar för.

Ulf Cahn, generalsekreterare Förenade Israelinsamlingen


Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Namn:

Rubrik:

Kommentar: (800 tecken)



Skriv ut artikeln
Läs mer. Prova Hemmets Vän gratis en månad!

Debatt

Rösta för demokratin
Låt inte skrämma er!
Det är dyrt att vara svensk
Rättsväsendet under granskande lupp
Man kan inte äta mobiltelefoner
Förlåtelse nyckeln till framtiden
”IG” för liberalt förslag om att förbjuda kristna friskolor
Konfessionella friskolor här för att stanna
Sjukvården går på knäna
Den kristna tron handlar om frihet


 

 

 

Hemmets Vän Månadskonto

 

 

 

Copyright © Hemmets Vän, Litzon Press Förlags AB. Ansvarig utgivare Åke Hällzon.
Hemmets Vän, Box 22010, 702 02 Örebro. Tel 019-16 54 00. E-post: info@hemmetsvan.se
Om cookies