Jag ska välja fortsatt förundran
Veckans kommentar Publicerad: 2022-01-27 13:27
I Jan Guillous senaste bok om hans alter ego Erik Ponti finns en fantastisk scen från Akademibokhandeln i Katrineholm. Precis som Guillou är Ponti författare, mycket produktiv och allmänt känd, med stort bildningskapital och intresse för samtiden. Sedan decennier en röst i debatten.
Nu ska Ponti hämta boken han beställt. När han går fram till disken känner den 50 år yngre expediten inte igenom honom. Hon frågar vem han är och vad han heter. Han säger sitt efternamn. Då frågar hon hur det stavas.
Jan Guillou, för vi får förmoda att detta också hänt i verkligheten och inte bara i Erik Pontis värld, vet först inte hur han ska reagera i situationen. Han befinner sig i en bokhandel och expediten vet varken hur han ser ut eller hur hans efternamn stavas. Den annars alltid så tvärsäkre Guillou måste ödmjuka sig men tycker också att det hela är roligt – hon vet verkligen inte vem han är!
Vår tid har genom internet och de sociala bubblor som uppstår i forumen där, kommit att separera generationerna från varandra. (En av få platser i samhället där olika åldrar faktiskt möts regelbundet är i församlingarna, låt oss se på de senaste två åren som en sorts undantag för pandemin.) För de yngre är utmaningen att lyfta blicken från sig själv, se trådarna bakåt i tiden för att förstå sitt sammanhang, och inse att den inre människan är det som gör någon attraktiv, inte bilden av utsidan. För oss som varit med ett tag handlar det om att inte stagnera eller ta sig själv på allt för stort allvar. Vi kan inte fastna i det som en gång var, även om det känns tryggt och skönt.
Det kan vara svårt att fortsätta vara nyfiken och framåtblickande. Men det finns också något befriande i att inte längre behöva vara sitt eget livs medelpunkt och i varje läge söka bekräftelse från omgivningen.
Låt oss fortsätta läsa och lyssna. Läs tidningar, Hemmets Vän, lokal- och rikspress. Läs böcker. Ta del av fördjupande kulturprogram. Engagera dig i församlingen. Brottas med bibelordet utifrån dagsaktuella skeenden.
När den gode Guillou inte blir igenkänd i bokhandeln i Katrineholm ställs han inför ett val. Antingen bli förnärmad och bitter över att hans glansdagar i offentlighetens ljus verkar vara över, åtminstone hos den uppväxande generationen. Eller, omfamna en ny tid med fortsatt förundran och ödmjukhet inför livet. Det hedrar honom att han valde det senare. Jag är också övertygad om att han, och alla vi andra, därmed blir gladare människor.
Åke Hällzon
Tyck till om artikeln
Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.
Skriv ut artikeln
Läs mer. Prova Hemmets Vän gratis en månad!
|