Besök i det ofattbara

Ofattbart. Det ordet är nog det närmaste man kan komma som täcker in Förintelsen, som nu uppmärksammas den 27 januari över hela världen.

Hur var det möjligt? Och hur kunde detta bestialiska massmord genomföras medan tyska folket inte såg, inte ville se eller förträngde dessa hemskheter?

Svaret är komplicerat men slutar ofta med att de som då var med och överlevde kriget, såg sig själva som offer för ett system de tidigare gärna omfamnade.

Det ena värre än det andra

Förintelsen kommer att sätta ärr i historieböckerna långt framåt. Förhoppningsvis glöms den aldrig.

Jag har själv besökt tre koncentrationsläger. Dödens väntrum och dödens boningar. Bergen- Belsen, Oranienburg och Theresienstadt.

Det var i Theresienstadt som herrefolket lyckades lura besökare från internationella Röda korset att människorna som bodde där hade det riktigt bra.

Genomgångsläger

När Röda korset kom på besök spelade orkestrar, trädgårdar ansades, fångarna såg hyggligt välnärda ut och det fanns badinrättningar med tvättrum.

Men allt var förstås fejk. Inget vatten i ledningarna, ja inte ens ledningar. Bara kranar. Och när Röda korset åkt därifrån fick orkestern packa ihop och matransonerna skars ned.

Det var ett genomgångsläger, inte utrotningsläger som i exemplevis Dachau, Birkenau eller Auschwitz.

Det andra besöket, i Oranienburg, eller KZ Sachenhausen som lägret hette norr om Berlin, var också makabert.

Läs mer i Hemmets Vän nr 4.

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Veckans nummer