Hemmets Vän 1 månad gratis

Veckans nummer

Ledare

Debatt

Veckans kommentar


ANNONS

PRENUMERATION

KONTAKT

Tipsa redaktionen

Sök på hemmetsvan.se

 

 

 

 

Människovärdet får inte kränkas

Debatt Publicerad: 2022-01-13 13:46

Brandbomber, skjutningar och hot. Vi är i ett läge där rädslan och ilskan växer. Mängder av nyheter sköljer över oss varje dag. Ibland orkar vi inte ens reagera, orkar inte uppröras eller vidröras. Vi kan inte mentalt överleva om vi inte skyddar oss. Men allt kan man inte skydda sig emot, ibland flimrar något förbi som griper tag inte bara för ögonblicket utan stannar där i vårt medvetande.

För några dagar sedan läste jag om en avrättning i USA och berördes av historien och bakgrunden som slutade i dödandet. Det är inte själva brottet som är civilisationens lågvattenmärke. Det är att tro att brottet kan bekämpas, sonas och hämnas genom att man medvetet dödar en annan människa. Detta är barbari. Hat och hämndlystnad lindrar inte sorg eller ger frid. Det gör bara försoning och förlåtelse.

Under mitt vapenfriår inom Kriminalvården fick jag en utbildning och arbetade sedan inom myndigheten. Jag fick åka och besöka ett flertal fängelseanstalter i Mellansverige. Där satt många så kallade förhärdade brottslingar, upprepade gånger dömda för grova brott. Några hade säkert dömts till döden om de hade dömts i ett annat land som praktiserat dödsstraffet. Det jag upptäckte var många små, rädda och illa tilltygade män och kvinnor som fanns bakom en förhärdad yta. Jag har också sett vad en omvändelse och förlåtelse kan göra med en människa.

Inom vården utgår prioriteringar ifrån etiska principer. Den grundläggande principen är människovärdesprincipen. Professorn i praktisk filosofi, Ingemar Hedenius (1908–1982), skrev: ”Att alla människor har samma värde är detsamma som att alla människor har samma mänskliga rättigheter och samma rätt att få dem respekterade och att ingen annan människa i detta avseende är förmer än någon annan.”

Människovärdet får aldrig sättas i relation till vad vi presterar eller inte presterar, förmår eller inte förmår. Det handlar inte om ålder, kön, social tillhörighet eller socialt uppförande. Också en brottsling har ett människovärde som inte får kränkas. Det finns ingen större kränkning av människovärdet än att medvetet ta livet av en annan människa. Om någon gör det är det civilisationens bottennivå att svara ”med samma mynt”. Vi förfogar inte över livet.

Det som gör att vi kristna förknippar försoning och förlåtelse med vår tro är bland annat berättelser om att när Gud vill möta en människa, så tar Gud första steget. Gud kräver inte sin ”rätt” eller ”överhöghet”. När vi kräver hämnd gör vi motsatsen. Jag vill påminna om behovet av mod att låta bli att skjuta, att låta bli att sprida hat och hot. De skyldiga måste ta sitt ansvar för sina handlingar. Jag förstår också att både rädslan och ilskan växer i vårt samhälle över allt våld och hänsynslöshet vi bevittnar idag. Samtidigt kommer ropen på hämnd och krav på att bekämpa ”den andre”. Om vi låter detta eskalera förstör vi allt det goda som med möda under lång tid byggts upp i vårt land.

Under julhelgen nåddes vi av budet att Sydafrikas tidigare ärkebiskop och Nobelpristagaren Desmond Tutu avlidit i en ålder av 90 år. Vid sidan av Nelson Mandela var Desmond Tutu den mest aktade personen i Sydafrika, han var nationens fadersgestalt. Desmond Tutu är en av dem som personifierar kampen mot orättvisor. Under de mörka åren upphörde han aldrig att fördöma den politiska ordningen som tillät rasåtskillnader samtidigt som han ingöt mod och tro i ett plågat folk. Medan Nelson Mandela satt fängslad blev ärkebiskopen den som fanns hos folket och höll hoppet vid liv, buren av en tro på en rättvis Gud och därmed på ett fritt Sydafrika. Att fly sanningen och det förflutnas makt över livet skapar ingen varaktig fred, försoning och förlåtelse. Därför utsåg president Nelson Mandela ärkebiskopen att leda sanningskommissionen. I stället för segrarnas hämnd gavs amnesti åt alla som var beredda att offentligt erkänna sina brott. Förlåtelse är ingenting mindre än hur vi förmedlar fred och förlåtelse till oss själva och till vår värld. Att sätta förlåtelsen och försoningen samt fred i fokus handlar om att lägga tonvikt på ansvarstagande och respekt för våra medmänniskor. Det är en gåva som vi ska förvalta på bästa sätt.

Sören Carlsvärd


Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Namn:

Rubrik:

Kommentar: (800 tecken)



Skriv ut artikeln
Läs mer. Prova Hemmets Vän gratis en månad!

Debatt

"Equmeniakyrkan ska inte McDonaldiseras"
"Daniel Alms önskan om comeback är obegriplig"
Vuxnas förvirring har skapat ungas könsdysfori
Nato gör Sverige säkrare
Vakna upp: Religiös frihet i fara
I en förtroendebransch måste det råda transparens
Sverige ingen fristad för judar längre
Skapa det andliga folkhemmet
Sverige ger 283 miljoner i bistånd till Nigeria – blundar för förföljelse
Bevara integriteten i orostider


 

 

 

Hemmets Vän Månadskonto

 

 

 

Copyright © Hemmets Vän, Litzon Press Förlags AB. Ansvarig utgivare Åke Hällzon.
Hemmets Vän, Box 22010, 702 02 Örebro. Tel 019-16 54 00. E-post: info@hemmetsvan.se
Om cookies