Hjälp mammorna ta ansvar för familjens storlek

Det är bra att de allt grövre gängbrotten, till stor del en ungdomsbrottslighet i utanförskapsområden, nu öppet diskuteras och debatteras. Unga män i förorter besitter ett våldskapital som är chockerande och i nästa års val väntas gängkriminalitet och dödsskjutningar bli en av de stora frågorna.

Sveriges radios Godmorgon världen sände i söndags (19/12) ett reportage från bostadsområdet Tjärna ängar i Borlänge. Inslaget var talade på flera sätt. Mammorna som intervjuades – av någon anledning verkar dessa barns fäder alltid vara frånvarande – berättade om svår trångboddhet. I en trerumslägenhet bodde en familj på tio personer. Familjen hade åtta barn. Det äldsta barnet, en tonårskille som gick på gymnasiet, tvingades sova i köket. Det säger sig självt att med så lite plats hemma söker sig barn ut på gatan. Gemenskapen i gängen blir den nya tillhörigheten. Att komma tillrätta med stora familjer i för små lägenheter är alltså en mycket viktig sten för statsminister Magdalena Andersson att vända på.

Inslaget i Godmorgon världen blev också en illustration av krocken mellan svenskt 60- och 70-tal, en tid då lägenheter i miljonprogrammen byggdes för standardfamiljen som bestod av fyra eller fem personer, och nutid när förorterna har stor eller mycket stor trångboddhet. Tvärtemot trenden i EU så har andelen som bor trångt i Sverige ökat stadigt sedan 2011, år 2019 var andelen trångbodda 16 procent. Enligt EU:s mått innebär att vara trångbodd att man har för få rum i relation till hur många som bor i hemmet. Ett par som bor tillsammans behöver till exempel ha minst ett sovrum och vardagsrum utöver kök och badrum, för att inte definieras som trångbodda. Om paret har två små barn behövs ytterligare ett sovrum, och om barnen är äldre behöver de varsitt sovrum.

Frågan som aldrig ställs i radioreportaget, men som jag som lyssnare hela tiden undrar över, är varför man låter familjen bli så stor som tio personer om man bor i en trerummare? Varför frågar inte den kvinnliga reportern mammorna i inslaget hur de tänkte kring sin familj? Det är uppenbart att familjen är för stor för bostaden, men de vuxna föräldrarnas ansvar för den uppkomna situationen tycks segla reportern förbi.

Ska det ske en positiv förändring i storstädernas förortsområden är trångboddheten och familjeplanering grundläggande frågor som måste lösas. Vi måste därför stötta mammorna i dessa familjer och hjälpa dem till en hållbar familjeplanering – de frånvarande fäderna verkar uppenbart oförmögna att ta ansvar för sina familjer.

Föräldraskap handlar om att som vuxen förstå sitt försörjnings- och uppfostringsansvar för sina barn. Det gäller alla familjer, också i utanförskapsområden som Tjärna ängar.

Åke Hällzon

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Veckans kommentar