Hemmets Vän 1 månad gratis

Veckans nummer

Ledare

Debatt

Veckans kommentar


ANNONS

PRENUMERATION

KONTAKT

Tipsa redaktionen

Sök på hemmetsvan.se

 

 

 

 

Människan, klimatet och skapelseordningen

Debatt Publicerad: 2021-11-18 15:40

Med en ödesmättad tidskänsla lägger sig klimathotet som en tung filt över människors sinnen och framtidsförväntningar. Vetenskapen blir allt tydligare i att beskriva framtidsscenarier med smältande glaciärer och förutsägelser om väntande rubbningar i naturens ordning. Medan delegaterna på klimatmötet i Glasgow åker hem för att försvara vad de åstadkommit, försöker ledarskribenter, opinionsbildare, klimataktivister och allmänheten att värdera vad som uppnåtts för att rädda mänsklighetens framtid på jorden. Att så många länder över huvud taget kunde samla sig till ett gemensamt slutdokument kan i bästa fall vara ett tecken på att man inser nödvändigheten av att göra något tillsammans. Det får man ha respekt för.

Med den kunskap vi numera har om naturen, vet de flesta att vår miljö ingår i ett ekologiskt system som är beroende av att alla delar samverkar för att systemet skall hållas intakt. Med den allt kraftfullare teknik vi förfogar över är det en uppenbar risk att ingreppen blir så stora att naturen inte förmår att ”reparera sig själv”, delar av systemet kollapsar.

Människan är en viktig aktör som förvaltare av Skapelsen. I den uppgift man nu påtagit sig, att rädda klotet, måste man utgå från skapelseordningens lag om sådd och skörd. Allt ingår i en större helhet, där alla delar är ömsesidigt beroende av varandra. Det finns en funktionalitet i den här ordningen på människans nivå av beroende och betjäning som gör livet meningsfullt för alla, vilket motiverar till ett relationellt förhållningssätt.

Idag är inte endast miljön och klimatet i olag, också människorna själva har svårt att ansluta sig till en ordning av samverkan i tillit och respekt för varandra. Människan lever i symbios med hela Skapelsen. Det klimathot vi försöker hantera på det fysiska planet har sin motsvarighet i det andliga klimathot som vi skapar genom vad vi tänker, känner och pratar om varandra. Genom sociala medier får detta dimensioner som tidigare generationer inte kunde föreställa sig. Vad som sker i sociala medier begränsas inte till den digitala världen – det som skrivs där kan förgifta och förstöra enskilda människor och hela samhällsklimatet. Det kan bidra till en kultur som drar isär och fragmenterar människors förhållande till varandra.

Vi måste inse att mänskligheten utgör ett organiskt ekosystem. Samhällsgemenskapen bygger på gemensamma värderingar. Effekten av vars och ens livsmönster kan inte isoleras från helheten. Styrkan i samhällsgemenskapen bygger på ömsesidig tillit människor emellan. Idag riskerar vi att glida in i ett samhällsklimat där människor upplever varandra som hot snarare än som gåvor till varandra.

Det leder till att vi är dåligt rustade för att ta itu med våra gemensamma problem på det globala planet. Jesus talar om en tid då mänskligheten står rådlös inför ”havets och vågornas dån”. Det beskriver människans oförmåga att hantera de ackumulerade konsekvenserna av sina egna val under lång tid.

Hur ska kristenheten förhålla sig till klimathot och människors ångest inför framtiden?

Bibeln talar ju om att den världsordning som människan bygger efter sina egna tankar, i uppror mot Gud, inte har någon framtid. Den går mot sin upplösning och drar hela Skapelsen med sig. Är det detta vi ser idag, och går det att vända utvecklingen? Måste vi acceptera att svåra tider kommer i väntan på att Gud ingriper på ett radikalt sätt? Att Jesus kommer tillbaka? Men nu är vi här.

Hur lever vi i ödmjuk delaktighet med människor som nu drabbas av naturkatastrofer? Hur talar vi om Guds kärlek och Hoppets ord i en tid som denna? Hur ber vi för ”konungar och all överhet” att fatta rätta beslut så att de betjänar människor? Många svåra frågor hamnar på deras bord, men vi måste bryta ner dem till ett format där vi kan se betydelsen av vårt eget vardagliga ansvarstagande.

På samma sätt måste lokala församlingar se betydelsen av att de lever i trohet mot Herren och Hans Ord, för att vara ”sanningens stödjepelare och grundfäste” med sin lokala utgångspunkt.

Som kristenhet får vi inte paralyseras av de apokalyptiska scenarier som vetenskapen målar upp för oss. Vi är kallade att be för beslutsfattare på olika nivåer och samverka med initiativ som betjänar människor i närtid och förkunna hopp i förvissning om att Gud har den yttersta kontrollen när det gäller framtiden. Han vill ingen syndares död. ”Jag är Herren som verkar i kärlek, i rätt och rättfärdighet på jorden, ty däri har jag min glädje, säger Herren” (Jeremia 9:24). För den som sätter sitt hopp till honom gäller löftet: ”Jag vet vilka avsikter jag har med er, säger Herren: välgång, inte olycka. Jag skall ge er en framtid och ett hopp” (Jeremia 29:11).

Sven Nilsson


Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Namn:

Rubrik:

Kommentar: (800 tecken)



Skriv ut artikeln
Läs mer. Prova Hemmets Vän gratis en månad!

Debatt

Det börjar i barnkammaren
Mörk framtid för afghanska flickor
Ställ om till sammanhållen seniorvård
Varför så tyst om förföljelsen av kristna?
Äntligen tinar relationerna till Israel
Måttfullhet ointressant för många
Ny regering krävs för att bryta rädslans spiral
Relation som tar lång tid att reparera
Plus och minus i kampen för ett nyktrare Sverige
Din röst påverkar kyrkans framtid


 

 

 

Hemmets Vän Månadskonto

 

 

 

Copyright © Hemmets Vän, Litzon Press Förlags AB. Ansvarig utgivare Åke Hällzon.
Hemmets Vän, Box 22010, 702 02 Örebro. Tel 019-16 54 00. E-post: info@hemmetsvan.se
Om cookies