De spår vi lämnar efter oss

Vi lever i ett land och en tid där det mesta handlar om här och nu, om materiella saker. Men livet är inte bara här och nu och handlar inte bara om prylarna vi köpt.

Livet har en början och ett slut. Att livet har en början är uppenbart för de flesta. Det är ett mirakel och en högtid när ett barn föds.

Att livet har ett slut vet vi givetvis också, men det är ett faktum som vi gärna glömmer. Inte tänker på så mycket. Det är ett faktum som vårt samhälle inte gärna uppehåller sig vid.

Förutom under Allhelgonahelgen. Den som besöker en kyrkogård denna helg kommer att se strömmar av människor som är där för att minnas och för att hedra nära anhöriga. Vi tänder ljus, läser böner och tänker på familjemedlemmar, vänner och släktingar som inte längre finns ibland oss.

För oavsett hur mycket den tekniska utvecklingen åstadkommer, förändras inte att vi människor åldras och förr eller senare dör. Under veckan som gått har jag tänkt på vilka spår vi lämnar efter oss som människor. Vad kommer släkt och vänner att minnas om mig? Finns det något i mitt liv som har varit av värde, något gott – som består även när jag är borta? Vad har jag uträttat eller bidragit till, som håller bortom generationerna?

Låt oss stilla oss denna helg, tända ljus och minnas våra nära och kära. Men också reflektera över hur vi kan använda de dagar vi har kvar för att skapa positiva värden i de sammanhang där vi finns.

Åke Hällzon

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Veckans kommentar