Ny regering krävs för att bryta rädslans spiral

I skrivande stund läser jag om att en vårdcentral evakueras efter ett bombhot! För några dagar sedan utfördes det värsta sprängdådet i Sverige när 25 personer skadades varav fyra allvarligt och med omfattade materiella skador i Göteborg. Det har skett 60 sprängattentat. Här i Sverige. I år. Lägg därtill skjutningarna. I snitt en skjutning om dagen. Alla dessa våldsdåd. Detta har förändrat Sverige. Tilliten är skadad och otryggheten breder ut sig. En ny regering krävs för att bryta rädslans spiral.

SVT rapporterar om en man som inte låter sina barn följa med honom till frisörsalongen då det är för farligt. Personal hotas i butiker och bibliotek när de försöker upprätta grundläggande ordning. Barn får inte leka själva ute och färre och färre barn får själva gå till och från skolan. Vittnesmålen är oräkneliga som gemensamt vittnar om hur en ny rädsla sprider sig runt om i vårt land. Tilliten har eroderat.

Ibland får jag höra att vi kristdemokrater blivit ”hårda”. Nästan alltid åsyftas att vi kräver fler poliser, längre fängelsestraff och utökade befogenheter för polisen att kunna agera. Men, det är ju för att rädda det mjuka som vi tar till det hårda! Grunden för att lyckas vända detta är att kriminalitet inte lönar sig och att brott bestraffas.

Polistätheten i Sverige är i Europas bottenskikt, samtidigt som det grova våldet saknar motstycke vid en europeisk jämförelse. Detta tar vi tag i. Vi lägger 23 miljarder på att bekämpa och förebygga kriminalitet. Alla de förslag som vi lagt och lägger fram för att få bukt med brottsligheten vittnar om att vi kristdemokrater inte har gett upp hoppet. Vi vet att vi kan vända detta. Att vi kan vi skapa ett Sverige att lita på.

Att det behövs en rad åtgärder och mer resurser är ställt utom allt tvivel. Men, det krävs också en politik som förstår att bygga på, och investera i, familjerna. Här möter de små det som kallas för föräldrarnas hemliga vapen – den kravlösa kärlekens kraftfält. Det är i familjen som tilliten byggs. Här lär sig barn empati och att dela med sig. De lär sig ta ansvar.

Med familjen som hörnsten kan politiken ge civilsamhället förutsättningar att växa sig starkt. Det är så vi kan skapa en samhällsgemenskap som inkluderar. Det är i civilsamhället som mötesplatserna finns, det är där det främmande blir bekant. Så kan vi bana väg för mer närvärme i vårt samhälle.

När nu Magdalena Andersson, en av det socialdemokratiska partiets främsta makthavare, som suttit vid makten under de gångna sju åren, presenteras som valberedningens förslag till ny partiordförande lovar hon: ”Om jag blir partiordförande kommer jag att vända på varenda sten för att bryta segregationen och knäcka gängen.” Det är förvisso ett bra löfte, men den obligatoriska motfrågan är givetvis: ”Varför har du inte gjort det redan?”

En from förhoppning är att sprängdådet i Annedal blir en vändpunkt. Är det inte dags att väljarna ställer sig frågan om Sverige blivit bättre eller sämre under de sju åren med socialdemokrater och miljöpartister i Rosenbad? Är välfärden bättre? Är du och jag tryggare? Jag menar att en ny regering måste få chansen. På frukten känner man, som bekant, trädet.

Hans Eklind, riksdagsledamot (KD) Örebro län

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Debatt