Hemmets Vän 1 månad gratis

Veckans nummer

Ledare

Debatt

Veckans kommentar


ANNONS

PRENUMERATION

KONTAKT

Tipsa redaktionen

Sök på hemmetsvan.se

 

 

 

 

Relation som tar lång tid att reparera

Debatt Publicerad: 2021-09-30 17:15

Den senaste tiden har flera saker skett som direkt påverkar relationerna mellan Sverige och Israel. Vi vet ju att Sveriges regering länge ansett sig vara en god vän till Israel, oavsett hur illa man behandlat Israel både i de direkta kontakterna och internationellt. Vad är det då som hänt och hur kan det tänkas påverka relationerna?

Egentligen går detta tillbaka sju år i tiden. Direkt efter den nuvarande svenska regeringens tillträde hösten 2014 fattade man beslutet att erkänna staten Palestina. Detta var högst oväntat. Man tillkännagjorde sitt beslut i den första regeringsförklaringen och det var ett slag i ansiktet på Israel. Vilken stat hade man erkänt? På vilket område? Mycket var oklart. Utrikesminister Margot Wallström uttryckte sig ytterst förnedrande mot Israel, och Israel kallade hem sin ambassadör. Wallström fortsatte med att anklaga Israel för ”utomrättsliga avrättningar” när man lyckades stoppa och oskadliggöra terrorister. Samtidigt ökade Sverige kraftigt sitt bistånd till den korrupta palestinska ledningen och många miljoner används för att belöna terrorister i israeliska fängelser.

Margot Wallström blev persona non grata i Israel och relationerna befann sig i frysboxen. Så såg det ut fram till Wallströms avgång 2019. Hennes efterträdare Ann Linde är ingen stor Israelvän, även om hon gärna porträtterar sig så, och regeringen har fortsatt att ösa pengar över palestinierna. Ännu mer än tidigare eftersom USA under Trump drog bort deras ekonomiska stöd. Men Ann Lindes första åtgärd som utrikesminister var att söka kontakt med Israels Sverige-ambassadör, och jag vet att de träffades flera gånger mellan fyra ögon för att kunna föra ärliga samtal. De ledde dock ingenvart.

Samtidigt har Stefan Löfven talat mycket om den ökande antisemitismen i Sverige, att han och regeringen tar den på allvar och att de vill agera mot den. Man har också flera gånger tagit upp frågan i regeringsförklaringarna. Löfven har säkert ett ärligt och seriöst uppsåt, men jag menar att han inte når fram eftersom hans eget parti har problem med antisemitiska företrädare – inte minst i Malmö – som man inte agerat särskilt kraftfullt emot.

Nu har det hänt ganska mycket på kort tid. Israel fick en ny regering med en ny utrikesminister för några månader sedan. Sveriges regering bjuder in till en stor internationell konferens mot antisemitism i Malmö i oktober, 20 år efter den stora konferens som Göran Persson bjöd in till 2001. Det skulle vara en ordentlig örfil mot Sverige om inte Israel låter sig representeras på denna konferens. Jag gissar att svenska regeringen därför är beredd att sträcka sig ganska långt.

Så twittrade plötsligt Israels utrikesminister förra veckan att han haft ett telefonsamtal med Ann Linde, att det var första kontakten länderna emellan på utrikesministernivå på sju år, att Linde sagt att Sverige stödjer Israel och dess säkerhetsbehov, och att Sverige ser Israel som det judiska folkets hemland. Det låter inte som mycket, men du ska veta att Sverige aldrig erkänt Israel som det judiska folkets hemland tidigare. Intressant nog har inte Ann Linde sagt särskilt mycket om detta samtal, mer än att det ägt rum, att hon är glad för det och att Sverige och Israel har mycket gemensamt. Helt olika kommunikation från de två ministrarna, alltså. Varför?

Jag tror att Israel har haft en stark position i denna utveckling. Det har dels att göra med Malmö-konferensen, men också med den så kallade Durban IV-konferensen. Den ägde rum i förra veckan och bojkottades av ett 30-tal länder eftersom dessa konferenser – som ska handla om rasism – tidigare utvecklats till grovt antisemitiska konferenser.

Frågan var: skulle Sverige delta? Inget besked kom trots frågor från andra politiker, från privatpersoner etcetera. ”Frågan bereds” var det enda svar som kom. Om Sverige skulle delta skulle säkert inga israeliska representanter komma till Malmökonferensen. Samma dag som konferensen ägde rum, den 22 september, kom slutligen beslutet att Sverige inte deltar i Durban IV.

Vad är slutsatsen av allt detta? Det är svårt att säga. Troligen kommer Israels president till konferensen i Malmö, men knappast någon från Israels regering. Det kommer att ta tid att reparera relationerna, även om Sverige inte vill något hellre. Men Israels nuvarande regering är något mer positivt inställd än den tidigare, även om man ska minnas att utrikesminister Yair Lapid öppet kallade Margot Wallström antisemit och alltså inte är rädd att säga som det är. Något officiellt israeliskt besök i Sverige, eller svenskt i Israel, är svårt att se. Det tar tid att bygga förtroende – och det ska det göra.

Ulf Cahn, generalsekreterare Förenade Israelinsamlingen


Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Namn:

Rubrik:

Kommentar: (800 tecken)



Skriv ut artikeln
Läs mer. Prova Hemmets Vän gratis en månad!

Debatt

Det börjar i barnkammaren
Människan, klimatet och skapelseordningen
Mörk framtid för afghanska flickor
Ställ om till sammanhållen seniorvård
Varför så tyst om förföljelsen av kristna?
Äntligen tinar relationerna till Israel
Måttfullhet ointressant för många
Ny regering krävs för att bryta rädslans spiral
Plus och minus i kampen för ett nyktrare Sverige
Din röst påverkar kyrkans framtid


 

 

 

Hemmets Vän Månadskonto

 

 

 

Copyright © Hemmets Vän, Litzon Press Förlags AB. Ansvarig utgivare Åke Hällzon.
Hemmets Vän, Box 22010, 702 02 Örebro. Tel 019-16 54 00. E-post: info@hemmetsvan.se
Om cookies