Oviss framtid i Afghanistan

Afghanistan är nu i talibanernas händer. På mindre än tio dagar efter att västmakternas militära personal lämnat landet intog talibanerna hela landet, inklusive kontrollen över regeringsmakten. I måndags vaknade Afghanistans invånare till ett helt nytt land.

I Kabul hade gator minerats, vägspärrar upprättats, militär stoppade och genomsökte bilar, gick in i bostäder, hotell och företag i jakt på personer som misstänks ha arbetat för afghanska regeringen. Inga kvinnor sågs ute, inte ens i bil. Journalister rapporterade att människorna var i chock och hade tappat allt hopp om en normal vardag.

Detta är ett land som är jämnstort med Frankrike och har 38 miljoner invånare. Det är alltså inget litet land. Det tyska blixtkriget under andra världskriget, då Frankrike invaderades på någon månad, framstår som långsamt i jämförelse. Men jämförelsen haltar så till måtto att det egentligen inte handlat om ett regelrätt krig, knappt några stridigheter alls har förekommit.

I stället har den afghanska regeringens säkerhetsstyrkor och militär, som var flera gånger större än talibanerna och väl utrustad, helt enkelt gett upp, övergivit sina positioner och lämnat militär materiel, vapen och ammunition till talibanerna.

 Vän av ordning invänder att talibanerna inte är en regelrätt armé, att de gömt sig bland den befintliga befolkningen, ägnat sig åt gerillakrig och helt enkelt inte följt Genevekonventionen. Detta har försvårat försvaret av Afghanistan.

Visst är det så, men detta var ju ingen hemlighet. Så agerade talibanerna på 1990-talet, när de grep makten i Afghanistan, och så agerade de nu återigen. Det var ju med tanke på detta hot försvarsmakten byggts upp. Västvärlden, framför allt USA, har varit närvarande i tjugo års tid. Att den inhemska regeringen, vars armé utrustats och tränats av USA, inte ens lyckas behålla makten under två veckor efter uttåget kan inte beskrivas på annat sätt än som ett fullständigt fiasko. 

Det inträffade är ett hårt slag mot det afghanska folket, som nu återigen befinner sig under totalitärt islamistiskt styre. Mänskliga rättigheter, flickors skolgång och kvinnornas frihet och plats i samhället och tillgång till mobiltelefoner kommer att kraftigt begränsas eller raseras helt.

Det snabba maktövertagandet visar att landets ledning och militär varit djupt korrumperad. Officerare som lyckats överföra pengar till egna konton och soldater som helt enkelt uteblivit från tjänstgöring har lett till att förmågan att försvara landet mot ett väpnat angrepp var mycket låg. Och korruptionen har inga miljardanslag i världen kunnat avhjälpa, tvärtom. 

Vad kommer hända härnäst? Kina och Ryssland har en tydlig inriktning med ekonomiska och politiska intressen i landet. Båda länderna har redan haft möten med talibanerna. Pakistan, Saudiarabien och Förenade Arab­emiraten ses också som  intressenter, liksom Iran och Indien.

Uppenbarligen famlar västvärlden efter hur man ska förhålla sig till den nya regimen. Sverige är ett av de stora givarländerna när det gäller bistånd till Afghanistan, de senaste fem åren med omkring en miljard kronor per år. Frågan är hur biståndet ska hanteras i ett islamistiskt kalifat. Sveriges regering har sagt att biståndet måste skäras ner med anledning av talibanernas maktövertagande. Kan flickors skolgång fortfarande stödjas utan att stödja talibanerna? Landets mödravård? Hur kan annat stöd utformas?

Framtiden ser oviss ut för befolkningen i Afghanistan. 

Hemmets Vän 19 augusti 2021

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Ledare