De försvunna flickorna

När reserestriktionerna till stora delar nu hävts märks det hos föreningen TRIS, Tjejers Rätt i Samhället. Organisationen arbetar mot hedersrelaterat våld och har i sommar fått samtal från flickor som är rädda att föras ut ur landet och giftas bort. Förra året, när det rådde reseförbud och flygbolagen mer eller mindre ställde planen på marken, handlade samtalen från denna grupp mer om rädsla för våld i hemmen.

Dagens Nyheter uppmärksammade i veckan (10/8) att TRIS får ofattbara 10-12 kontakter i veckan från flickor som lever i rädsla för att bli bortförda utomlands. Till DN säger verksamhetschef Mariet Ghadim att ”det är absurda siffror, vi är bara en liten organisation. Men det har även varit många skolor som ringt och ställt frågor nu kring hur de ska gå tillväga för att hjälpa barnen inför att höstterminen börjar”.

Det visar sig nu att även orosanmälningarna till Socialtjänsten från skolor om hedersrelaterat våld eller bortförande av flickor utomlands ökat med 60 procent i Stockholm från 2019 till 2020. Från 25 orosanmälningar till 40. Just vid terminsstarter, som nästa vecka när skolorna börjar.

Mariet Ghadim menar att det, trots problematikens omfattning och en ny nationell lagstiftning mot just hederskulturproblem, både saknas statistik på hur många flickor som förs utomlands för bortgifte och rutiner i kommunerna för hur man ska agera när barn försvinner.

Det är utmärkt att flickors försvinnande nu uppmärksammas. Vi på Hemmets Vän vill genom denna text bidra till förändring. Men nog är det märkligt att det inte skrivs eller samtalas mer om bortförandet av flickor. Vi talar alltså om barn födda i Sverige och som är svenska medborgare, enda skillnaden är att de är födda i familjer med hederskultur.

Det är som om barnens hår, hudfärg och kultur skulle vara svepskäl eller ursäkt för att inte rapporteras om. Skulle verkligen försvinnanden av barn från etniskt svenska familjer accepteras? Och hur skulle klasskompisar och andra föräldrar reagera om en kompis som hette Alice eller William inte dök upp till uppropet?

Tyvärr tror jag att rapporteringen och rubrikerna hade varit mer omfattande och betydligt kraftigare om de gällt barn till medelklassföräldrar med son-namn. Vad säger det om allas lika värde? Gäller det bara villaförorternas flickor?

Åke Hällzon

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Veckans kommentar