Hemmets Vän 1 månad gratis

Veckans nummer

Ledare

Debatt

Veckans kommentar


ANNONS

PRENUMERATION

KONTAKT

Tipsa redaktionen

Sök på hemmetsvan.se

 

 

 

 

Monarki – trots allt

Debatt Publicerad: 2021-07-22 14:45

Kungen har fyllt 75 och vi säger ett stort och uppriktigt menat grattis. Nu har han varit pensionär i tio år, och enligt de allra flesta insatta bedömare lär han sitta kvar på tronen så länge han orkar.

Att abdikera och lämna över till nästa generation i förtid, det hör inte till kutymen i de nordiska kungahusen.

Så allt talar för att kronprinsessan Victoria får vänta ett tag till. Och hon kan nog känna sig lugn på en punkt – det finns inget folkligt tryck för monarkins avskaffande.

Det görs diverse undersökningar om svenska folket vill ha monarki eller republik. Samtliga visar en majoritet för att behålla monarkin.

Det politiska trycket för att avskaffa monarkin är i nuläget i stort sett obefintligt.

Men det går upp och ner här. På 1970-talet var monarkin illa ute. För 20 år sedan ville 80 procent av folket ha kvar monarkin. Idag har siffran sjunkit men är ändå stabil över 50–60 procent.

Men, som rojalisterna säger, vi kan inte utifrån olika  opinionslägen från år till år avgöra om vi ska ha monarki eller inte. Det måste vara stabilitet.

Fyra partier vill, i alla fall på papperet, avskaffa monarkin: Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänstern och Liberalerna.

Centerpartiet säger: ”Vi stöder monarkin i dess nuvarande form.” Moderaterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna är alla för monarki.

Men det är väl som Tage Erlander en gång svarade på frågan varför han inte såg till att monarkin avskaffades, det fanns ju ändå inskrivet i Socialdemokraternas partiprogram?

”Det är nog det sista den regeringen gör.”

Olof Palme satt på leken när han gjorde en ansats att vilja avskaffa monarkin i början på 1970-talet.

Men det hela slutade 1971 med den så kallade Torekovkompromissen på hotell Kattegatt i nämnda skånska badort. Överenskommelsen efter de fem dagarnas konfererande i ett soligt augusti blev att monarkin fick vara kvar – men utan politisk makt.

Bakom stod dåvarande Socialdemokraterna, Moderaterna, Centerpartiet och Folkpartiet. Vänsterpartiet Kommunisterna var inte med.

Det skrevs också in i grundlagen några år därefter och trädde i kraft 1975.

Om detta har kronprinsessan fått frågor och sagt att hon är nöjd med tingens ordning.

Bertil Fiskesjö, Centerns rep­resentant i Torekov, och själv republikan, sa: ”Vi ansåg att vi hade räddat demokratin. Både monarkin och demokratin hade vi klarat av. Det parti som skulle drivit frågan om republik skulle varit utplånat till nästa val.”

Sverige blev alltså nästan republik. Men nära skjuter som bekant ingen hare.

Men vem är det som befinner sig högst upp på bestämmandepyramiden i Sverige? Svar: talmannen. Det är till talmannen som Stefan Löfven ska vända sig när han eventuellt ska avgå.

Det är talmannen, i nuläget Andreas Norlén, som försöker vaska fram en ny regering när det är dags.

Man kan, om man så vill, kal­la talmannen för statschefen. Kungen är det på sitt sätt, men mera i  symbolisk betydelse.

Men en majoritet av svenska folket älskar sitt kungahus. Det står för traditioner, för stabilitet. Ett slags vi-känsla också.

Republikanerna hävdar förstås motsatsen. Ärvd monarki är ett förlegat sätt att styra länder på.

Men, handen på hjärtat, hur många känner till namnen på presidenterna i några av västvärldens demokratier?  De statscheferna har på sitt sätt även de en ganska undanskymd roll.

I Tyskland heter han Frank-Walter Steinmeier. I Israel Isaac Herzog. I Österrike Alexander Van der Bellen. I Finland Sauli Niinistö. Namn som knappast klingar välbekanta.

Man ska alltså förstå att presidentskapet i de flesta demokratier inte alls är som att vara president i Frankrike eller USA, där de har stor makt.

Och vi behöver ju bara nämna tumultet runt Donald Trump för att inse att presidentskap per automatik inte innebär en motorväg mot full folklig demokrati.

Så vi kan nog räkna med att få behålla vår bandklippande och högtidstalande kung och det monarkistiska styrelseskicket ett tag till. På något sätt känns det ändå tryggt. Och det har ju visat sig att inte minst i tider av kriser, som vid tsunami-katastrofen och nu pandemin, att kungens roll som samlande symbol inte är obetydlig.

Makten ska utgå från folket. Så heter det i grundlagen. Men av allt att döma vill majoriteten av svenskarna ha kvar sin monarki. Inget fel med en statschef som ärver titeln, även om den är begränsad politiskt. Så resonerar många.

Dessutom får vi ju tämligen snart en kvinna på tronen.  Väl förberedd dessutom. Och efter henne en kvinna till.

Så – monarki – trots allt.

Rolf Johnsson


Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Namn:

Rubrik:

Kommentar: (800 tecken)



Skriv ut artikeln
Läs mer. Prova Hemmets Vän gratis en månad!

Debatt

Plus och minus i kampen för ett nyktrare Sverige
Din röst påverkar kyrkans framtid
Möjligheternas Sverige - utan utsatta områden
Samvetet måste ständigt utbildas
Skolan måste sätta stopp för mobbningen
Inte läge att dra ned på biståndet!
Europa inpyrt av antisemitism
Pandemins konsekvenser för vården
KR vill främja hemmets kristna trosförmedling
Svenska kyrkans viktiga uppdrag


 

 

 

Hemmets Vän Månadskonto

 

 

 

Copyright © Hemmets Vän, Litzon Press Förlags AB. Ansvarig utgivare Åke Hällzon.
Hemmets Vän, Box 22010, 702 02 Örebro. Tel 019-16 54 00. E-post: info@hemmetsvan.se
Om cookies