"Att vaccinera sig är en självklarhet"

Vaccination mot covid-19 pågår för fullt på landets alla vaccinationsmottagningar. Den 20 juli hade 6 044 491 personer eller, 73,8 procent av befolkningen över 18 år, fått sin första spruta. 3 820 976 stycken eller 46,7 procent hade fått sin andra, allt enligt Folkhälsomyndighetens hemsida. Agneta Colliander, platschef vid vaccinationscentralen i Hallsberg, berättar att hon och personalen känner att de utför ett mycket meningsfullt jobb.     

– Här ville man vara med, säger Agneta. Det här är det viktigaste man kan göra. Det fanns ingen diskussion om man skulle ställa upp.     

Hemmets Vän åkte dit för att få veta mer om arbetet. Undertecknad passade också på att få sin andra spruta.

När jag kör in på parkeringsplatsen utanför vaccinationscentralen är den full med bilar. Det är en strid ström av människor till och från entrén. Ganska många bär munskydd, men inte alla. Väl inne i lokalen, som består av ett enda stort rum, får jag ställa mig i kö som rör sig hela tiden, för att invänta att det är ledigt vid något av de fjorton båsen där sprutorna ges.

Känns knappt

Det tar inte många minuter innan det är min tur att få sprutan. Jag känner knappt när sjuksköterskan sticker in nålen i huden. Allt går fort och så får jag gå och sätta mig på en stol strax intill båsen för att vänta och se om jag får någon motreaktion. Jag börjar prata med en jämnårig kvinna som verkar vara mycket lättad över att äntligen ha fått sin spruta. Hon känner sig dock lite illamående. Själv mår jag bra. Några timmar senare ringer jag upp Agneta Colliander, som ansvarar för vaccineringen på enheten.

Agneta, bosatt i Örebro, är till sin profession biomedicinsk analytiker och har tidigare jobbat inom sjukhuslaboratorierna. En biomedicinsk analytiker är en person som analyserar prover, exempelvis covidprover.

– Men nu jobbar jag som platschef här i Hallsberg, berättar Agneta. Jag håller inte på med laboratorieverksamheten alls. Fö rtvå år sedan gick jag i pension. Jag jobbade som chef inom laboratorieverksamheten, men jag har inte varit i det praktiska arbetet på tjugo år. Sen blev jag hemma ett tag efter pensioneringen och så kom det här tråkiga med pandemin.

– Det kom ut en förfrågan om jag kunde hjälpa till med vaccineringarna i regionen. Jag tänkte att någonting kunde jag väl bidra med och så hamnade jag i Hallsberg som platschef. Det kom också in en kollega, från samma område där jag jobbat, hon gick i pension några år före mig. Tillsammans har vi byggt upp den här organisationen och hur det ska se ut. Jag tycker att vi har fått till en bra verksamhet.

Läs mer i Hemmets Vän nr 29 – 2021

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Veckans nummer