”Afghanistan känns inte som ett säkert land”

Trots starka asylskäl, två små barn och fru, fast jobb och födelsebevis har Mehdi ännu inte fått uppehållstillstånd. Tolv avslag har det blivit sedan han kom till Sverige för sex år sedan. Nu vill Migrationsverket att han ska åka tillbaka och söka från hemlandet, ett land som riskerar att kastas in i krig när USA lämnar i höst.     

– Det känns inte alls bra, säger Frida, som just nu är mammaledig från sin pastorstjänst i Klarälvsdalen.

Jag träffar Mehdi och FridaBlomqvist en vacker försommardag i värmländska Munkfors. Klarälven rinner förbi några hundra meter från huset där de bor och växtligheten har tagit rejäl fart efter regn och värme som nu kommit. Äldsta dottern Soheila, två år, leker på golvet med moster Maja. Soheilas nyfödda lillasyster Mireja, två månader gammal, sover i en tygpåse som hänger runt mamma Fridas hals. Allt andas frid och fröjd. Men detta är bara på ytan.

Djup oro

Det finns nämligen en djup oro hos familjen eftersom det hänger en omedelbar avvisning över Mehdi, pappa till de två små barnen. Detta efter tolv (!) avslag från Migrationsverket. De vill nämligen skicka tillbaka honom till Afghanistan för att få sin identitet styrkt. Något som den afghanska ambassaden i Stockholm redan gjort i och med att han fått ett pass. Allt beror på hur tokigt det blev när Mehdi först kom till Sverige 2015 och fick sitt födelsedatum inskrivet. Ett datum som han helt enkelt inte kände till, något som inte alls är ovanligt i Afghanistan.

– Det är mycket stress, förklarar Frida. Vi önskar verkligen att han ska få vara kvar. Det skulle kännas oroligt om han skulle ge sig av.

Men låt oss ta det från början.

Besvärlig resa

Mehdi kommer från staden Mazar-e Sharif, i provinsen Balkh i norra Afghanistan, ungefär 305 kilometer nordväst om huvudstaden Kabul. Det är landets fjärde största stad med cirka 470 000 invånare. Staden blev intagen av talibaner 1998. Tre år senare återerövrades den av Norra alliansen efter svåra strider med hjälp av USA. I denna miljö växte Mehdi upp. När han var liten ville han bli militär eller läkare.

– När talibanerna hade makten handlade nästan allt i livet om om att gå till moskén och att lära sig Koranen. Men fortfarande har talibanerna en del makt och det kan vara farligt att vistas där. Innan 2015 fanns Natosoldater i staden. Jag beskylldes då för att ha berättat för dem var talibanerna höll till. En dag kom talibanerna till vårt hem för att leta efter mig. Just då var jag i stan. Min bror sa till mig att inte komma hem. Jag var då tvungen att lämna staden. Jag fick tag på pengar och begav mig av.

Det blev en lång resa, vägen gick först genom Pakistan, Iran, Turkiet och Grekland. Den slutade först i Sverige dit han kom 2015.

– I Iran var det väldigt svårt att ta sig fram i de branta bergen. Det var många som dog på vägen. En del ramlade ner för stupen och andra hade inte vatten. Vi såg många döda kroppar. Sjöfärden mellan Turkiet och Grekland var också mycket riskabel.

Läs mer i Hemmets Vän nr 26 – 2021

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Veckans nummer