Samsyn och samförstånd vinner

När ett politiskt parti slutar lyssna på sina väljare, då gror besvikelsen och missnöjet. Så har det varit i ett antal kommuner i Sverige genom åren. Det är farligt när ett parti blir så starkt att det inte finns några motkrafter. När partiet egentligen inte behöver gå till kommunfullmäktige i olika frågor för de vet att de ändå får igenom sin agenda.

Så var det i värmlandskommunen Hagfors när Socialdemokraterna under ”eviga tider” styrde kommunen. Till dess två poliser bestämde sig för att starta partiet ”Oberoende realister”. Den ene, Jens Fischer lämnade polisstationen för att bli kommunalråd och det nya partiet besegrade Socialdemokraterna.

Dagens Nyheter som berättar om Hagfors, noterar att Jens Fischer kallas ”Sveriges Macron”, med syftning på att den franske presidenten Emmanuel suttit vid makten i Frankrike i fyra år. Hur det går i Hagfors visar sig i nästa års kommunalval. Men Hagforspartiet blev i förra valet största parti i kommunen och största lokala parti i Sverige inom ett år efter bildandet.

Jens Fischer menar att hans parti saknar ideologi, ett parti som vill vara varken vänster eller höger utan en samlande röst för alla Hagforsbor.

Men ett parti som saknar ideologi är knappast möjligt även om Hagforspolitikern menar det. Alla människor lever uttalat eller outtalat efter en värdegrund av något slag. En före detta polis utan någon värdegrund för sitt liv och sitt agerande låter märkligt. Framtiden får utvisa vad de politiska besluten kommer att vila på. Ordspråksbokens ord, ”Utan vision (profeter) förvildas folket, lycklig den som håller lagen.” (29:18), har många gånger i lokala, nationella, internationella sammanhang visat sig vara sant.

Ur de sargade resterna av det förödande andra världskriget reste sig ett antal europeiska länder i en gemensam vision. Fem år efter slutet på andra världskriget kämpade länderna i Europa fortfarande med återuppbyggnaden efter den förödelse som kriget orsakat.

De europeiska länderna var fast beslutna att förhindra ett nytt ödeläggande krig. En sammanslagning av kol- och stålproduktionen skulle göra krig mellan de historiska rivalerna Frankrike och Tyskland ”inte endast otänkbart, utan även praktiskt omöjligt”, enligt Schumandeklarationen.

Även om det knakat i fogarna i det gemensamma europeiska samhällsbygget, har vi under 70 år kunnat förhindra krig mellan medlemsländerna. Samverkan istället för misstänksamhet, hat och bitterhet. Men det hade inte kunnat ske utan visionärer med värdegrunden att bygga något nytt i fred och försoning, respekt för olikheter, lyssnande och sökande efter en samsyn.

Det här är principer som håller, vill jag mena, i alla sammanhang. Om vi tar tid att lyssna på andras ståndpunkter och vill arbeta utifrån en gemensam grund av omsorg om människor i familjen, skolan, politiken och nationen kommer vi mycket längre.

Vi minns de klassiska orden av medborgarrättskämpen Martin Luther King, ”Jag har en dröm”, om att få ett slut på våldet i världen. Hans dröm också om jämlikhet mellan vita och svarta har burit mycket längre än hotet från gevärspipor och kanoner, även om drömmen ännu inte är förverkligad.

I ett lokalt sammanhang går mina tankar till en kaotisk skolsituation i en mellanstadieklass i en skola för snart 30 år sedan. Elever kom hem med huvudvärk och en vanlig lektion hade kanske 13 minuter undervisning, resten var kaos.

Men en grupp föräldrar i klassen gick samman, utmanade varandra till samverkan, utmanade eleverna till samarbete, fick stöd av skolledning och kunde steg för steg på fyra- fem år medverka till att den klassen på examensdagen i årskurs nio gick ut som skolans bästa klass.

SVT-programmet ”Blågula hjältar”, som nu kan ses på SVT Play, lyfter bland annat fram några före detta invandrarelever, som vägrade böja sig för rasism. Med idrotten som redskap har de blivit oerhört framgångsrika. En av dem har i ishockey vunnit Stanley Cup.

Vi möter bland annat ishockey­spelaren Johnny Oduya och fri­idrottaren Vanessa Kamga. Att tävla i den blågula landslagströjan är bland det största man kan uppnå som svensk idrottare. Men hur påverkas den känslan om man har utsatts för rasism och fördomar i sitt eget land, inom eller utanför idrotten?

Alhaji Jeng, tidigare landslagsman i friidrott, möter i programmen landslagsstjärnor från olika sporter i samtal om fördomar, identitet och stoltheten i att tävla för sitt land.

Det här tv-programmet visar vad som kan ske när man lever efter ett annat mål än själviskhet, destruktivitet, hat och bitterhet. Vad gör det med personen själv, en idrottsklubb, ett ishockeylag, ett politiskt parti?

Blodet som pumpas runt i våra kroppar är rött även om hudfärgen, uppväxten, livserfarenheterna är olika.

Kan vi lyfta blicken mot en vision av samförstånd och respekt också för olikheter så har vi byggt en helt annan och mycket bättre grund i vårt samhälle.

Per Danielsson

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Debatt