"Vissa straff pinsamt låga"

– Samhället måste sätta ner foten ordentligt mot kvinnovåldet och säga: Det räcker nu. Det säger Gabriella Altunkaynak, ordförande i den ideella föreningen Kvinnohuset i Örebro, efter de senaste veckornas debatt om våld i nära relationer.

Debatten kring mäns våld mot kvinnor blossade upp nyligen efter att fem mord av kvinnor skett på tre veckor. Centerns partiledare Annie Lööf frågade på Twitter: ”Var är vrålet från samhället?” Det fick jämställdhetsminister Märta Stenevi (MP) att bjuda in partiledarna till ett samtal i fredags.

De förslag som regeringen lade fram var straffskärpningar för grov kvinnofridskränkning, fotboja som förstahandsåtgärd vid utvidgat kontaktförbud och skärpta straff vid överträdelse av kontaktförbudet. Förslag som ska diskuteras i riksdagen på torsdag den 6 maj.

När jag tar upp regeringens förslag med Gabriella Altunkaynak, ordförande i Kvinnohuset, Örebro, säger hon direkt att det inte är tillräckligt.

– Skärpt straff för mig är att man sätter ner foten ordentligt. Nu pratar vi om max ett år och det är ingenting. För du får räkna av tiden du sitter häktad och du sitter inte fängslad mer än två tredjedelar av ditt straff. Mannen hinner knappt åka in förrän han är ute igen.

– Under den tiden ska den drabbade kvinnan skapa sig ett nytt liv. Om gärningsmannen blir dömd till exempelvis sex månader, hur ska en kvinna hinna med allt vad det innebär att skapa ett nytt liv på den tiden? Det går inte, säger Gabriella Altunkaynak.

Ideella föreningar

Kvinnojourerna eller kvinno­husen började etablera sig i Sverige i slutet av 1970-talet och finns idag i alla större svenska städer. De drivs av två ideella föreningar – Unizon och Roks. Gabriella Altunkaynak berättar att Kvinnohuset i Örebro på torsdag i nästa vecka firar 40 år.

– År 2017 flyttade vi in i våra nuvarande lokaler mitt i stan – här är det väldigt fint, säger hon och berättar om de elva lägenheterna för elva kvinnor och upp till 26 eller max 30 barn.

Idag har Kvinnohuset nio anställda kuratorer, socionomer och andra. Cirka 25 volontärer är knutna till arbetet, även om de inte är lika aktiva under coronapandemin som annars.

– Förut hade vi stående aktiviteter varje vecka, men nu går vi in vid speciella tillfällen. Det är verkligen frivilligt eftersom vi har många volontärer som tillhör riskgrupper, fortsätter Gabriella Altunkaynak som är ordförande i föreningen sedan 2019.

Fler hör av sig

Har ni märkt om det är fler som hör av sig?

– Det har vi verkligen. Direkt när pandemin började märkte vi att färre kom och bodde hos oss. Men det gick snart upp igen till normala nivåer. Nu märker vi snarare en ökning. Det är ofta fullt hos oss. Om vi inte kan ta emot kvinnan här får hon bo någon annanstans, vi har tillgång till fler boenden.

– Men vi har också en extern samtalsmottagning och tidigare kunde man ringa och få en samtalstid ganska omgående. Men nu kan det ta ganska lång tid innan du får en tid för att prata med någon. Förut var det i snitt en ny kontakt per dag. Nu skulle vi snarare säga minst två nya kontakter per dag. Varje dag året runt.

Läs mer i Hemmets Vän nr 17 – 2021

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Veckans nummer