Ingen mat på bordet
Ledare Publicerad: 2021-02-18 15:21
Pandemin, som snart pågått ett år i Sverige, har gjort svenska folket och även politiker något mer medvetna om vårt lands sårbarhet när det gäller matförsörjningen. När rädslan för varubrist i våra livsmedelsbutiker slog till i mars-april förra året såg vi ganska märkliga beteenden från en del svenskar. I panik började vissa exempelvis hamstra toalettpapper. Men hur den svenska livsmedelsimporten drabbas har många knappt varit medvetna om. Vi har bara tagit för givet att livsmedelsbutikernas hyllor fylls på allteftersom vi handlar. Men Sverige är enbart självförsörjande på morötter, socker och vetemjöl. Kan vi inte importera andra livsmedel blir kosten ganska obalanserad, milt uttryckt. Stockholm klarar bara två dygn innan det blir tomt i livsmedelsbutikerna.
När en internationell kris drabbar vår värld inser vi snabbt hur globalt beroende vi blivit. Men också hur oerhört sårbara vi är. Borta är den tid då Sverige producerade det mesta av våra livsmedel utan import.
Nu måste både politiker, statliga myndigheter och även svenskar i allmänhet snabbt förändra sitt tänkande och handlande när det gäller hur vi ska få mat på bordet om importen inte kan fungera.
Sverige har under decennier stått oförberett att klara en livsmedelskris om vi inte kan importera matvaror. Om gränserna stängs finns för närvarande ingen reserv någonstans.
Magnus Oscarsson, själv lantbrukare men också riksdagsledamot och ledamot i Miljö- och jordbruksutskottet för Kristdemokraterna, har länge efterlyst en beredskap för att klara en livsmedelskris. Först i oktober 2020 gav regeringen uppdraget till Livsmedelsverket och Jordbruksverket att i samråd med MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, och Försvarsmakten lägga förslag på åtgärder och arbetsformer som kan säkra livsmedelsförsörjningen i händelse av samhällsstörningar. Det har dröjt mer än tre år efter att riksdagen beslutade om en nationell livsmedelsstrategi innan man på allvar tagit i denna fråga. Förre statsministern Fredrik Reinfeldt kallade en gång jordbruket i Sverige ett ”särintresse”.
Finland är i detta sammanhang ett solklart undantag. Där kan man klara sex till tolv månaders isolering från omvärlden och ändå ha mat till sitt folk. De har en självförsörjningsgrad på 85 procent medan Sverige för närvarande ligger under 50 procent.
Finland har ett mycket större krismedvetande än Sverige, kanske beroende på landets erfarenheter från andra världskriget och närheten till Ryssland.
Det som skett, bland annat på grund av coronapandemin, har i Sverige gjort att det också här finns ett annat tänkande idag. Nu behövs konkreta beslut och handlingsmönster. Den svenska bonden har i dagsläget inga resurser att klara en kris. Det blev tydligt för några år sedan när vi hade svår torka.
Eftersom lönsamheten är så låg i det svenska jordbruket är det stora problem att få unga människor att satsa på lantbruk som yrke. Konsumenten betalar exempelvis i snitt 10:45 kronor för en liter mjölk. Av detta får bonden cirka 3:60 kronor/liter. Inte undra på att många unga tvekar att ta över en föräldragård eller försöka få fram lån för att köpa en lantgård. Vem vill satsa på en verksamhet med långt över 40 timmars arbetsvecka och ändå knappast få något kvar att själv leva på?
Hemmets Vän 18 februari 2021
Tyck till om artikeln
Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.
Skriv ut artikeln
Läs mer. Prova Hemmets Vän gratis en månad!
|