Hemmets Vän 1 månad gratis

Veckans nummer

Ledare

Debatt

Angeläget

Veckans kommentar


ANNONS

PRENUMERATION

KONTAKT

Tipsa redaktionen

Sök på hemmetsvan.se

 

 

 

 

"Det är många sår som ska läka"

Veckans nummer Publicerad: 2021-02-11 16:14

– Det är de spruckna krukorna som Gud många gånger vill använda, säger Karin Synnerman. För sju år sedan följde hon med en vän till Immanuels­kyrkan i Örebro för första gången, trots att hon sagt sig aldrig vilja bli en kristen. Idag studerar hon till pastor inom Equmeniakyrkan.

– Jag är inte uppvuxen i en kristen familj, är det första hon säger när vi möts i ett samtal över en bit mat. Karin Synnerman berättar om en uppväxt i en välutbildad familj med ett städat yttre, men också om mörker och svårigheter som gjorde att hon snabbt lärde sig att inte lita på människor.

– Jag kan säga att det var en dysfunktionell familj. Vi hade väldigt välordnat och fint. Mina föräldrar hade många vänner och jag och mina syskon hade husdjur. Men där fanns också våld och övergrepp, det var väldigt rörigt. Vi hade inga kristna relationer, jag upplevde att min pappa hatade kristna.

– Jag vet att Gud visade sig för mig redan när jag var liten, han gav mig tröst. Men mitt liv var en blandning av ljus och mörker. Jag tror någonstans att min morfar bad för mig, men vi hade inte mycket kontakt – de bodde i Skåne och vi i Norrland. Jag mådde ganska dåligt, kort sagt.

– Från fem års ålder hade jag en dagmamma och då gick jag i kyrkans förskola. Men den Jesus de berättade om var ganska menlös och det gav mig inte hopp på något sätt. En granne däremot sade till mig att jag skulle brinna i helvetet för att jag inte var döpt. Det var inte riktigt en bra intro till kristen tro, kan jag tycka.

– Jag var nära att dö flera gånger under min uppväxt. En gång när jag var fyra år, då jag var nära att drunkna – du vet, när folk beskriver att de möts av ett ljus – så var det för mig. Men det var påtagligt att jag fick inte dö, att jag skulle stanna kvar här. Andra gången var det samma sak: jag var på väg in i det här ljuset men jag fick inte dö. Nu i efterhand har jag förstått att jag blev väldigt arg på Gud – jag ville dit, jag kände att det var ”hemma”. Jag förstod inte varför jag var tvungen att vara kvar.

Förvirrad tonåring

– Som tolvåring var jag väldigt förvirrad, jag tänkte att familjens problem berodde på mig. Jag trodde att jag var född ond. Jag tänkte att jag var ohjälplig och jag bad Gud att lämna mig, vilket jag tror också handlade om min ilska mot Gud. Sedan började jag springa, kan man säga.

Karin berättar samtidigt om en andlig längtan som gjorde att hon bland annat läste mycket, men också hur hon i efterhand har sett att Gud trots allt varit med.

– Bland annat var det en melodi som dök upp i mitt huvud när jag hade det som jobbigast, en melodi som gav mig tröst. Jag tror att jag hade hört den som barn när vi var i England. Det var först som 17-åring som jag fick reda på att det var sången ”Amazing Grace”.

– Men jag var väldigt förvirrad och sökte i olika saker. Jag hade också ett väldigt självhat. Jag bodde i stallet fem dagar i veckan, jag klarade inte en fysisk kontakt med vuxna. Jag var rädd för människor och hade ångest – idag vet jag att det var posttraumatiskt stressyndrom som jag led av.

– Det var hela tiden en dragkamp inom mig: Så fort jag valde rätt, tog hand om mig och gjorde bra saker – då blev det jobbigt. Men när jag gjorde dåliga saker mådde jag på ett sätt bättre.

– När jag var 18, 19 år började jag gå ut och dansa. Första gången jag drack alkohol kände jag också att jag slapp ångesten. Men att dricka och gå ut på klubbar är inte bra när man är en så pass trasig tjej som jag var. Jag tyckte själv att jag var jätteful, fast jag var vacker, och så kom männen … Du vet, jag var som blödande bland hajar. Livet var ganska svårt. När det verkligen var illa ropade jag på Gud, men det hade jag glömt dagen efter.

Läs mer i Hemmets Vän nr 6 – 2021


Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Namn:

Rubrik:

Kommentar: (800 tecken)



Skriv ut artikeln
Läs mer. Prova Hemmets Vän gratis en månad!

Veckans nummer

Risk för en tredje våg
Marskalk Twito - nästa problemledare i EU?
"En bra granskning skyddar vår folkbildning"
"Musiken och lovsången är min livlina"
"Viktigt att ge unga en röst"
Samarbete lösningen i lettiska staden Ogre
Det märkliga befolkningsåret 2020
Bidens USA försöker frysa ut saudisk kronprins
Stora utmaningar väntar för Ryssland
"Friskvård för mer än bara kroppen"


 

 

 

Hemmets Vän Månadskonto
Taltidning

 

 

 

Copyright © Hemmets Vän, Litzon Press Förlags AB. Ansvarig utgivare Åke Hällzon.
Hemmets Vän, Box 22010, 702 02 Örebro. Tel 019-16 54 00. E-post: info@hemmetsvan.se
Om cookies