Hemmets Vän 1 månad gratis

Veckans nummer

Ledare

Debatt

Angeläget

Veckans kommentar


ANNONS

PRENUMERATION

KONTAKT

Tipsa redaktionen

Sök på hemmetsvan.se

 

 

 

 

Kom, låt oss återgå till livet

Veckans kommentar Publicerad: 2021-01-07 10:17

Det är nytt år, men vi lever alltjämt på undantag. Inget är normalt, pandemin har oss i ett fast grepp och verkar kunna göra så åtminstone fram till sommaren. För snart ett år sedan var vi på Hemmets Vän först med att uppmana till att ställa in allmänna sammankomster. 12 mars skrev jag i denna spalt att ”Sverige har nu inhemsk okontrollerad smittspridning av Corona-viruset […] Den nya typen av influensa heter covid-19 och har en mycket hög dödlighet […] den sprids mellan människor i befolkningen”. Jag refererade till vad som då tycktes vara en avgrund – Italiens 475 döda i Lombardiet. Hemmets Väns märkliga uppmaning i nummer 11 löd ”träffas inte”, vi resonerade oss fram till att det är bäst att ta det säkra före det osäkra och utvärdera till påsk.

Jag skrev detta innan Folkhälsomyndighetens restriktioner. Det var ett klokt råd. Till påsken 2020 var katastrofen ett faktum, infektionsavdelningarna överfulla och SVT direktsände stödgalor om hur vi kan klara oss genom ensamheten.

Det skulle visa sig att allt kulturliv fick stängas ner. Visserligen har vägen till dagens högst åtta personer i en folksamling varit svajig. Först var 50 personer okej, sedan 500, sedan 50 igen, därefter 300 i början av hösten, och nu åtta eller högst fyra vid samma bord på en restaurang. De många turerna i publikfrågan visar hur svårt det varit att hitta en linje för regeringen i pandemikrisen, men också hur lätt det varit att snabbt justera restriktionerna för antal människor på en allmän sammankomst såsom gudstjänst, Valborgsfirande eller teater. Kultur, kristen tro och folkbildning fick en direkt negativ särbehandling till skillnad från köplador och shoppinggallerior. Det är vår krislagstiftning som värnar butiker men inte kultur, vilket vi skrivit om tidigare i Hemmets Vän.

Stefan Löfven förkunnade veckan innan jul att all verksamhet som bedrivs av stat, regioner och kommuner och som ”inte är nödvändig”, som han uttryckte det, skulle stängas omedelbart. Detta för att minska smittspridningen. Bibliotek, museer och annan kultur slog igen. Det gjorde dock inte statliga Systembolaget – vilket av regeringen, får vi förmoda, alltså ansågs vara ”nödvändigt”.

Av allt som togs ifrån oss under fjolåret saknade jag mest påskens och julens gudstjänster. Att tillsammans få brista ut i Var glad, för Kristus lever på påskdagen eller När juldagsmorgon glimmar är existentiella upplevelser. I dessa stunder förstår vi varför vi finns till.

Det kan förstås tyckas vara en struntsak att inte kunna fira gudstjänst när nära 9 000 svenskar dött i pandemin. Men nedstängningen av kultur- och församlingsliv visar hur grundläggande de är för att kunna leva ett helt liv. Det är skillnaden mellan ett meningsfullt liv och endast överlevnad. Dagens Nyheters kulturchef Björn Wiman fångade det i veckan. ”Man kan förvisso överleva en julafton utan att gå i kyrkan. Men lever man den?” Det är som om året som gått blev en spegel av samtiden, nu vet vi vad som inte anses viktigt i världens ögon, allt sådant fick gå i ide.

Detta nya år kommer därför att inte bara bli en återgång till någon sorts normaltillstånd vad det lider. Det blir också en långsam återgång till livet. När vi om några månader får komma tillsammans, fira gudstjänst, sjunga i kören och ta en spontan fika, då kommer vi hitta tillbaka till livets mening och förstå hur mycket vi saknade det. En sorts pånyttfödelse.

I kraft av medlemmarna kommer församlings- och föreningsliv kunna återstarta snabbt och lätt under året. Arbetsglädjen och lyckan i att äntligen kunna ses igen kommer vara en magnetisk kraft som drar männi­skor samman. 2021 blir därför återuppbyggandets år. Glädjen till försommaren, om vaccinet långsiktigt visar sig ha den effektivitet som tillverkarna förutspår, kommer att vara enorm. Jag ser framför mig hur vi firar ”mellan hägg och syren” och ånyo kan stå tätt samlade på skolgårdarna i väntan på nybakade studenter och sjunga Den blomstertid nu kommer på skolavslutningarna.

Det ser värre ut för kulturlivet som har lång framförhållning och planerar årsvis i förväg. Här finns inga pengar eller människor kvar – vad skulle de leva av? – och det som tvingades stänga under året som gått kommer sannolikt vara stängt under lång tid framöver. Särbehandlingen har skapat stora slukhål och många scener kommer stå tomma under lång tid framöver. Här är en möjlighet för kyrkorna att kliva fram. Känner jag oss rätt kommer vi ta den. Undantagstillståndet är snart över.

Jag ser fram emot att vi i Hemmets Vän kommande vår får skriva ”kom, låt oss träffas”.

Väl mött under 2021!

Åke Hällzon


Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Namn:

Rubrik:

Kommentar: (800 tecken)



Skriv ut artikeln
Läs mer. Prova Hemmets Vän gratis en månad!

Veckans kommentar

Harris är hoppet för nästa generation
Sverige – lär av Israel
Det här tar vi med oss från året som gått
Vad är ett löfte värt?
Livsviktigt få vara del i en gemenskap
Vi i kyrkorna har gjort ett otroligt jobb
Advent 2020
Vi bara gör det
Hosianna hemma är också ett Hosianna
Problematiken i USA liknar den svenska


 

 

 

Hemmets Vän Månadskonto
Taltidning

 

 

 

Copyright © Hemmets Vän, Litzon Press Förlags AB. Ansvarig utgivare Åke Hällzon.
Hemmets Vän, Box 22010, 702 02 Örebro. Tel 019-16 54 00. E-post: info@hemmetsvan.se
Om cookies