Psykiskt sjuka drabbade av fysisk sjukdom får sämre vård
Debatt Publicerad: 2020-12-30 14:57
Det är en skam att psykiskt sjuka får sämre vård än andra då de drabbas av fysisk sjukdom.
Det finns hårresande berättelser från psykiskt sjuka människor, som kan vittna om detta.
I den här artikeln återger jag mina egna erfarenheter av vårdens bemötande.
Under en lång period av mitt liv fick jag leva med svår depression kombinerad med djup ångest.
Vid ett tillfälle när jag var inlagd på psykiatrisk klinik – Näl i Trollhättan – och hemma på permission, drabbades jag mycket plötsligt av kraftig yrsel och började andas stötvis och flämtande. Efter kontakt med den avdelning som jag var inlagd på rekommenderade de inte ambulans, utan med hjälp av familjen tog jag mig tillbaka till sjukhuset.
En läkare undersökte mig och lämnade oss utan kommentarer.
I min journal skrev denne läkare bland annat: ”Mycket plötslig debut av kraftig yrsel och andfåddhet. Sökte och hade då ett väldigt lågt blodtryck. Togs en del blodprover. Man hittade ingenting utan bedömde det hela som möjlig utsättningssymtom av mediciner.”
Yrseln och andfåddheten försvann, men jag fick under veckan som följde mer och mer ont i höger underben. När jag vid ett par tillfällen påtalade detta för personalen fick jag svaret: ”Du har kramp. Ta stöd med ryggen mot en vägg och sträck ut benet.”Nästa gång, som jag var hemma på permission åkte min hustru och jag in till Uddevalla sjukhus och träffade en specialist. Han sa direkt när han såg mitt högerben: ”Du har fått blodproppar.”
I min journal går att läsa att röntgen visade att ”patienten har en utbredd djup ventrombos på höger underben. Dessutom bilateral lungemboli”.
Jag hade inga behov av att ställa någon till svars för den bristande uppmärksamheten eller brist på åtgärder, som jag möttes av då jag akut kom tillbaka till den psykiatriska kliniken. Men kanske berättar det något om, att jag då tillhörde den patientkategori som dåvarande generaldirektören vid Socialstyrelsen, Lars-Erik Holm, slår larm om sommaren år 2010, när han skriver en debattartikel i Svenska Dagbladet: ”Psykiskt sjuka får sämre vård än andra då de drabbas av fysisk sjukdom.”
Han fortsätter: ”För att nå en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen bör sjukvården prioritera dem som har störst behov. Psykiskt sjuka är en extra utsatt grupp, som bör ges särskild uppmärksamhet inom vården. Socialstyrelsens senaste utvärdering av den psykiatriska vården tyder på det motsatta. Personer med psykisk sjukdom dör betydligt oftare än andra i somatiska, det vill säga kroppsliga, sjukdomar, som går att förebygga eller behandla.”
Nu har jag varit psykiskt frisk under flera år.
Jag promenerar 6–8 kilometer nästan varje dag. När jag under ett par promenader för en tid sedan upptäckte att jag helt tappade ork i uppförsbackar tog jag kontakt med vården och åkte till akuten på Näl.
Där fick jag ett fantastiskt omhändertagande av all personal. Undersökande läkare gjorde ett lysande arbete och hittade en blodpropp i ljumsktrakten av mitt högerben och sa: ”Vi måste röntga dina lungor.”
Ett par timmar senare genomfördes en skiktröntgen, som visade på blodproppar också i mina lungor.
Jag övervakades en natt och fick sedan åka hem med adekvat behandlingsupplägg.
Hanteras psykiskt sjuka fortfarande, när de drabbas av kroppslig sjukdom, vanligtvis undermåligt?
Ja, dessvärre har ingen förändring ägt rum.
I Läkartidningen år 2018 skriver Jarl Torgersson, docent och överläkare och Lise-Lotte Risö Bergerlind, specialist i psykiatri, under rubriken: ”Markant somatisk översjuklighet vid allvarlig psykisk sjukdom.”
De fortsätter: ”Patienter med allvarlig psykisk sjukdom är en i somatiskt hänseende vanlottad grupp i svensk sjukvård.”
Christer Olsson, leg psykolog och författare
Tyck till om artikeln
Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.
Skriv ut artikeln
Läs mer. Prova Hemmets Vän gratis en månad!
|