Vad är ett löfte värt?
Veckans kommentar Publicerad: 2020-12-17 16:12
Vi är mitt i stormen. Med nuvarande dödstal per dag kommer vi att ha passerat över 8 000 döda i covid-19 innan nyårshelgen. Det betyder, innevarande vecka, att nästan fem gånger fler dött i Sverige än i Danmark, och hela tio gånger fler än i Norge, sett till folkmängden.
Att Sverige gjort något fel är uppenbart. Tittar man närmare på statistiken blir det tydligt att gruppen över 70 år och de på äldreboenden har drabbats särskilt hårt. Det är som att välfärden svek de svagaste. Samhällskontraktet, löftet om att bli omhändertagen och få vård efter behov, brast.
Det är inte över, men två intressanta rapporter förtjänar uppmärksamhet. I den rapport som Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, presenterade första advent slogs fast att landets alla regioner brustit. Beslut om att inte ge vård i livets slutskede, så kallade behandlingsbegränsningar, har fattats utan att gällande riktlinjer följts. Så många som var femte coronasjuk patient på ett äldreboende har inte fått en individuell bedömning av sina medicinska behov av läkare. Andelen fall där läkare faktiskt tagit sig till äldreboendet och gjort en bedömning på plats är 6 procent. Varken äldre eller anhöriga har fått rätt information om behandlingarna eller varit delaktiga i vården. Hur kan vi acceptera detta?
Och i veckan kom coronakommissionens första delrapport om hur viruset härjat inom äldreomsorgen. Det konstateras att var fjärde personal är anställd på timmar, cheferna är för få och möter sällan eller aldrig sina medarbetare på boendena. I jämförelse med Danmark och Norge sticker Sverige ut negativt, bland annat med lägre utbildningsnivå hos personalen. Också Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten får massiv kritik. De prioriterade inte alls 70-plusgruppen, utan sjukhusen, vilket är synnerligen klandervärt då det tidigt fanns kunskap om att covid-19 är särskilt farlig för just äldre.
Det går förstås inte att leda i bevis att äldre prioriterades bort i Sverige, men dödstalen och kritiken är så obarmhärtig, att jag inte kan låta bli att fråga mig om det finns en cynisk nyttokalkyl någonstans. Det är som om denna ingenjörsmässiga syn på människovärdet återuppstått från tidigt 1900-tal: En människa som ändå levt klart och som inte arbetar, varför skulle vi hålla välfärdslöftet till henne?
Åke Hällzon
Tyck till om artikeln
Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.
Skriv ut artikeln
Läs mer. Prova Hemmets Vän gratis en månad!
|