Byt perspektiv

Den kommande helgen firar vi första advent. En förberedelse för att ljuset ska bryta igenom mörkret. Hopplösheten vändas i förväntan. Med adventsljusstakar, adventsstjärnor och julgirlander visar vi det. Då byter mitt i november- och decembermörkret också vårt hjärta fokus. När hundratusentals människor har dött i coronapandemin kan det låta som verklighetsflykt. Kampen är hård mot det förödande viruset. Men mitt i denna verklighet kan vi lyfta blicken och tro på en vändning och förändring.

Det judiska folkets patriark Abraham levde för cirka 4 000 år sedan. Vi läser: ”Där allt hopp var ute, trodde och hoppades han att han skulle bli fader till många folk, som det var sagt. Han sviktade inte i tron, då han tänkte på att hans egen kropp saknade livskraft.”

Då var Abraham 100 år och hade ingen son som kunde bekräfta löftet.

Vidare står det: ”Han tvivlade inte i otro på Guds löften utan blev istället starkare i tron och gav Gud äran.”

Inför stora utmaningar, personliga, nationella eller internationella, kan vi välja perspektiv. Vi kan låta det rådande, skrämmande tidsläget ta stryptag på oss eller, med historien som bas, hålla fast vid att det kommer att bli ljusare.

Efter den 21 december vänder det och dagarna blir ljusare. Det perspektivet behövs även i vårt inre.

Historien har mycket att lära oss om att inte ge upp.

Våren 1940 hade stora delar av Europa invaderats av Adolf Hitler. Nu skulle han inta Storbritannien. Det blev veckor av intensiv kamp. Premiärminister Winston Churchill kunde enbart lova sitt folk ”blod, möda, tårar och svett”. Delar av hans tal den 13 maj 1940 i Underhuset kunde i någon mån tillämpas på vår tid: ”Vi har framför oss ett eldprov av svåraste slag. Vi har framför oss många, många långa månader av kamp och lidande … Det är att föra krig, till sjöss, till land och i luften, med all vår förmåga och med all den styrka som Gud kan ge oss. Vårt mål? Det är seger till varje pris, hur lång och svår vägen än kan bli; för utan seger finns ingen överlevnad.”

Den bibliska historien har ett liknande perspektiv.

Omkring år fyra före Kristus fanns bland 24 000 judiska präster den överårige Sakarias. Efter ett 400-årigt mörker i den judiska nationen fick han löftet: Du ska bli far, föda en vägröjare, Johannes Döparen, som innebär en ny tid. Ett halvår senare fördjupades hoppet när snickaren Josef och hans tonårshustru på en okänd bakgård blev föräldrar till honom som vi kan läsa om:  

”Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus, över dem som bor i mörkrets land, strålar ljuset fram … Ty ett barn har fötts, en son är oss given. Väldet är lagt på hans axlar, och detta är hans namn: Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste.”

Detta löfte har burit miljarder människor i flera tusen år. Det hjälper oss till ett annat fokus än mörker, hopplöshet, gastkramande rädsla.

Vi behöver lyfta vår blick, se andras behov, möta ensamma, missmodiga människor med värme och hopp och visa dem: Situationen inte är ny. Med telefon, mejl, brev och med enkla gåvor, blommor, något att läsa eller lyssna till, kan vi bidra till att bryta mörkrets makt.

Ett enda litet levande ljus, en fladdrande ljuslåga, kan driva bort det kompakta mörkret i ett stort rum. Ett enda litet värmande ord kan ge hoppet tillbaka.

Som i sången av baptistpastorn Josef Grytzell: ”Skåda framåt, se det dagas, nya tider börjar gry. Riket av Guds barn ska tagas, mörkrets härar måste fly …”

Hemmets Vän 26 november 2020

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Ledare