Hemmets Vän 1 månad gratis

Veckans nummer

Ledare

Debatt

Veckans kommentar


ANNONS

PRENUMERATION

KONTAKT

Tipsa redaktionen

Sök på hemmetsvan.se

 

 

 

 

Så påverkas vi av coronapandemin

Debatt Publicerad: 2020-11-05 14:54

En händelse med så stor global magnitud som covid-19-pandemin blir en kollektiv erfarenhet av stor betydelse. Det kommer att tvinga oss att förhålla oss till det som händer från många olika utgångspunkter – politiskt, ekonomiskt och existentiellt på ett personligt plan.

På något sätt aktualiserar coronapandemin föreställningen om att mänskligheten i en mening är en enda kropp, men det visar sig svårt att överföra den känslan på filosofisk väg eller genom politiska ideologier.

Coronapandemin har ändå på ett märkligt sätt fått oss att uppleva smittan som ett verkligt kollektivt hot. Allt detta får oss att känna ett anspråk på oss som vi inte riktigt orkar leva upp till.På ett existentiellt plan blir det nästan ett religiöst rop efter en ny världsordning.

Blir svaret ”Storebror” eller Guds rike?

Som kristna identifierar vi oss som ”Kristi kropp”, en organisk enhet som den helige Andes gemenskap. Hur lever vi som ”Kristi kropp”, utan offentliga gudstjänster?  Just svårigheten att mötas fysiskt till gudstjänst reser frågan: hur är vi förenade med varandra, oberoende av det fysiska mötet? På vilket annat sätt kommunicerar vi det andliga livet mellan oss? Är ”Kristi kropp” en fiktion eller en realitet? Vi behöver uppliva ett ”Kristi kropps-medvetande” som underhåller ett pågående flöde av ömsesidig betjäning mellan lemmarna i kroppen.

Gudstjänsterna är naturligtvis en plats där detta kan få sitt uttryck, men om det blir den enda, då lever vi inte i vår identitet som Kristi kropp.

Den kristna familjen måste bli en plats för bön, tillbedjan och överföring av kristen tro. Det finns en tendens att föräldrarna förlitar sig på att församlingen genom sin verksamhet skall kunna kompensera för det som saknas av överföring i familjerna.  Vad händer då i coronatider? Den här tiden utmanar oss till att förstärka familjens möjlighet att vara en plats för ”gudstjänst” och kristet vardagsliv.  Familjegemenskapen som en växtplats för det andliga livet är naturligtvis viktig också under ”vanliga” förhållanden, men nu blir det en utmaning att förstärka den delen av församlingslivet.

Många församlingar har också en ordning där medlemmarna regelbundet möts i mindre grupper. Här kan man styrka varandra i den personliga trosvandringen som Jesu lärjungar och på så sätt fungera som ”andliga celler” för att bygga upp hela församlingskroppen. Ta tillfället att nu fördjupa innehållet i dessa lärjungagrupper. Låt det inte stanna vid att endast bli ett organisatoriskt sätt att möta behovet av social kontakt. Vad händer på dessa platser i tider då den normala församlingsverksamheten inte kan kompensera för brister i familjernas andliga fostran, eller när den gemensamma gudstjänsten saknas som en plats att bekräfta vår gemenskap med varandra som lemmar i Kristi kropp?

De omständigheter vi lever nu med ger oss anledning att fördjupa vår förståelse och erfarenhet av församlingen som Kristi kropp. Vi måste frigöra oss från ett föreningstänkande där vi definierar enheten med varandra alltför ytligt.

Tyvärr saknar begreppet ”Kristi kropp” ett realistiskt innehåll för många kristna.  När man möter sådana uttryck i Nya testamentet, som att vi är ”lemmar varandra till tjänst” eller att församlingslivet skulle kunna uttrycka ”Kristi fullhet”, vågar man inte riktigt sträcka sig efter detta.

Hur mycket av ”Kristi kropps-liv” som är etablerat i våra församlingar, mäter ut vilken effekt de nuvarande begränsningarna kommer att få för församlingslivet efter corona-pandemien. Det mäter också ut hur mycket av erfarenheten från den här tiden som förbereder oss för tider, då det offentliga församlingslivet kan komma att begränsas genom politiska beslut av helt andra anledningar än en pandemi.

Under den Maoistiska eran i Kina överlevde församlingen som Kristi kropp därför att den var baserad på kristna familjer. Jag minns svaret som en av de kristna ledarna för husförsamlingsrörelsen gav under sitt besök i Sverige, när man frågade hur många kristna församlingar det fanns i Kina. ”Det finns lika många kristna församlingar som antalet kristna familjer!” blev svaret.

Vi behöver bryta ner vårt ”församlingstänkande” till familjenivån och samtidigt vidga det till att omfatta enheten av alla som tillhör Kristus. Om vi lever med den helige Ande blir det en verklighet för oss, att vi är ett ”Guds folk” av främlingar och Kristi kropp i världen. Visserligen behöver vi organisera oss som ”ideella föreningar” för att kunna kommunicera med den fysiska och politiska verkligheten, men låt inte ”föreningen” definiera vår andliga identitet. Låt inte heller den fysiska begränsningen att mötas i offentliga gudstjänster hindra oss från att leva ett vardagsliv som lemmar i Kristi kropp.

Sven Nilsson


Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Namn:

Rubrik:

Kommentar: (800 tecken)



Gudstjänster
2020-11-12 16:18
Det verkar som att allt går bra,utan fysiska gudstjänster oxå,man blir van

Skriv ut artikeln
Läs mer. Prova Hemmets Vän gratis en månad!

Debatt

Vuxnas förvirring har skapat ungas könsdysfori
Nato gör Sverige säkrare
Vakna upp: Religiös frihet i fara
I en förtroendebransch måste det råda transparens
Sverige ingen fristad för judar längre
Skapa det andliga folkhemmet
Sverige ger 283 miljoner i bistånd till Nigeria – blundar för förföljelse
Bevara integriteten i orostider
"Vi saknar existensberättigande om vi inte vill nå nya människor"
Ljuset lyser i mörkret


 

 

 

Hemmets Vän Månadskonto

 

 

 

Copyright © Hemmets Vän, Litzon Press Förlags AB. Ansvarig utgivare Åke Hällzon.
Hemmets Vän, Box 22010, 702 02 Örebro. Tel 019-16 54 00. E-post: info@hemmetsvan.se
Om cookies