Hemmets Vän 1 månad gratis

Veckans nummer

Ledare

Debatt

Angeläget

Veckans kommentar


ANNONS

PRENUMERATION

KONTAKT

Tipsa redaktionen

Sök på hemmetsvan.se

 

 

 

 

Coronafreden ett avslutat kapitel

Debatt Publicerad: 2020-10-15 14:59

Det kändes lite nymornat när partiledarna intog sina positioner på behörigt avstånd från varandra i tv-studion. Det var ju länge sedan vi mötte dem på det här sättet. Jimmie Åkesson uttryckte efteråt sin glädje över att få diskutera politik med kollegorna igen och med hela svenska folket på parkett vid sina tv-apparater. Det var det intryck jag också fick av de andra partiledarnas attityd i debatten.

Samtalstonen bekräftade att ”coronafreden” nu var ett avslutat kapitel i svensk politik.

Uppsnacket inför tv-sändningen hade väckt förväntningar om att vi skulle få besked om hur det blir med en eventuell misstroendevotering och regeringskris de närmaste veckorna. Den frågan upptog en stor del av sändningstiden utan att ge något klart besked. Både Jonas Sjöstedt och Stefan Löfven är rädda för att komma i skarpt läge med regeringsmakten som insats. En god gissning är nog att man hittar ett sätt att slippa hamna där. Så det blir nog samma politiska laguppställning fram till valet 2022.

Därmed utvecklades det fortsatta samtalet till en typ av inledande valdebatt, vilket gjorde partiernas positionering i de politiska sakfrågorna intressanta. Hur hanterar vi en ny våg av covid-19-pandemin? Går det att stoppa den växande kriminaliteten i samhället? Har vi råd och vilja att prioritera omsorgen om de äldre? Hur ser det politiska landskapet ut efter denna parti­ledardebatt?

Det var med förväntningar om att få svar på dessa frågor jag satte mig till rätta för att följa den två timmar långa tv-debatten. Efter de inledande duellerna var det upp till alla partiledarna att presentera sina lösningar på de utmaningar Sverige står inför.

Det var inte utan att jag kände ett visst medlidande med dem, när de avkrävdes besked om hur de tänkte lösa alla de problem som hopar sig från olika håll. Alla försökte verka övertygade om att kunna hitta politiska lösningar men gav ändå intrycket att söka sig fram i okänd terräng. De utmaningar som stod i cent­rum för debatten kunde väl i en mening kännas som ”en vanlig dag på jobbet” för gamla partiledare, men de verkade ändå inte ha de politiska verktyg som behövdes. Alla letar till exempel efter det ”annorlunda” som behövs. Några tittar på vad man gjort i Danmark, andra ser på Finland, England och USA. Det är väl bara ifråga om hur vi skött coronaepidemin, som Sverige uppträtt med viss självsäkerhet, trots att cirka 6 000 människor – i huvudsak äldre – dött av covid-19.

När det gäller de kriminellas framfart verkar Sverige vara en öppen marknad med sina 13 000 kriminella, trots överfulla fängelser med våningssängar i cellerna. Det som gör det svårt för oss att stå emot dessa destruktiva krafter är att vi saknar gemensamma värderingar för samhällsbygget. Vi orkar inte ta den debatten. Själva problemen är så akuta och omfattande att de kräver all vår uppmärksamhet. Varje parti famlar efter kortsiktiga lösningar i linje med sin egen ideologi. Vi saknar en nationell värdegemenskap att ta spjärn emot när vi konfronteras med frimodiga och självmedvetna invandrargruppers kulturgemenskap. Den organiserade brottsligheten möter inte ett folkligt motstånd, därför att en individualistisk livshållning har fragmentiserat samhället och tömt det på civilkurage. I stället lägger man hela ansvaret på sociala institutioner, rättsväsendet och polisen. Det blir en mycket formell och legalistisk reaktion som inte vädjar till individens värdighet som människa. Det blir inte en formerande dialog mellan olika värdesystem. Svenskarna vet ju inte själva vad de tror!

I debatten om hur man skall komma till rätta med brottsligheten i samhället talas ofta om förebyggande åtgärder på ett tidigt stadium. Skolan och social­tjänsten skall sköta den uppgiften. Familjen räknar man inte längre med därför att den rådande familjepolitiken redan brutit ner familjen som värde­gemenskap och kulturbärare. Familjens mandat som samhällsbyggare genom sin fostran stöds inte längre av politiken.

Idag talar man vid högtidliga tillfällen om att skolan och det demokratiska samhället bygger på den judiskkristna värdegrunden. Men man tillåter inte att den får tala för sig själv. Den utvecklas inte till förpliktande normer och kultur i samhället. Man vill inte till exempel att kristna friskolor får vara vad de är – en miljö präglad av kristna värderingar.

Om samhället skall kompensera för bortfallet av den funktion som endast en fungerande familjegemenskap kan representera, tar man på sig en omöjlig uppgift till skyhöga samhällskostnader.

Värderingsfrågorna, kopplat till hur samhället klarat omsorgen om de äldre under den pågående pandemin, kom upp i debatten. Hälften av de cirka 6 000 döda har bott på äldreboende! Detta blir den stora utmaningen om vi får en ny våg av smitta i samhället. Är det så, att den materialistiska människosyn som samhället tagit till sig har gjort det omöjligt att i längden upprätthålla människovärdet i dess egentliga mening? Är äldre männi­skor ”ett köttberg” som belastar ekonomin, som någon politiker fick ur sig för några år sedan?

Invandring och integration är stora politiska frågor som också berör människosyn och männi­skovärde. Ingen avundas politikerna som måste hantera detta område i all sin ideologiska och politiska komplexitet. Min känsla efter att ha lyssnat till söndagens partiledardebatt är en stor ödmjukhet inför vad vi kan begära av våra beslutsfattare. Utan ett kraftigare folkligt stöd från civilsamhället kan politikerna inte lösa sin uppgift. Kristen­heten är kallad att vara sanningens stödje­pelare och grundfäste. Bär vi upp det ansvaret?

Sven Nilsson


Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Namn:

Rubrik:

Kommentar: (800 tecken)



Skriv ut artikeln
Läs mer. Prova Hemmets Vän gratis en månad!

Debatt

Visst hör tron hemma i det offentliga rummet
Evighetsljuset bryter in i vårt mörker
Är krogarnas överlevnad viktigare än de som drabbas av pandemin?
Förskoleplikt för tvååringar logisk följd av långsiktig S-politik
Så påverkas vi av coronapandemin
Gör upp med sekulariseringen
Vart tar Gamla testamentet vägen?
Både generös och stram migration
Coronapandemin stoppar inte knarksmugglingen
Stor dramatik i Mellanöstern


 

 

 

Hemmets Vän Månadskonto
Taltidning

 

 

 

Copyright © Hemmets Vän, Litzon Press Förlags AB. Ansvarig utgivare Åke Hällzon.
Hemmets Vän, Box 22010, 702 02 Örebro. Tel 019-16 54 00. E-post: info@hemmetsvan.se
Om cookies