Stor dramatik i Mellanöstern

Under senare tid har flera händelser tagit oss med överraskning i Mellanöstern.

I Libanon skakades hela Beirut den 5 augusti vid explosionen med 2 750 ton ammoniumnitrat. Hizbollah hade förvarat detta i hamnen trots vetskapen om vilken enorm förödelse det kan åstadkomma vid en explosion. I början kastades misstankar ut om någon främmande makt kunde ligga bakom explosionen, men när länder i väst ville ha en neutral undersökning sa Hizbollah nej. Minst 130 dog och 300 000 blev hemlösa och folket riktar sin vrede mot regeringen och ropar på deras avgång.

Hizbollah har mellan 50 000 till 100 000 raketer riktade mot Israel, och om de kunde skulle de förgöra Israel. Jerusalem Post skriver att Israels underrättelsetjänst vet om att Hizbollah har riktat in sig på Haifa och att man med missilangrepp ville åstadkomma en fruktansvärd explosion i Haifa, där det finns oljeraffinaderier och en stor hamn. Men som ett ödets ironi blir deras hat mot Israel som en hemsk bumerang emot deras egen hamnstad Beirut.

Bibeln säger tydligt att vid tiden för Israels upprättelse skall både vapen och onda tungor rikta sig mot landet. Än är det militära vapen som riktar sig mot Israel, än är det en vinklad media­bild av Israel. Men Bibeln säger: ”Inget vapen som smids emot dig ska ha någon framgång.”

Grannlandet Syrien har också varit i krig med Israel flera gånger och planerade 1973 att med en stor pansarvåg på 1 200 tanks krossa Israel i norr och skära av landet på mitten. Tack och lov misslyckades det. Efter stora förluster för Israel i början av kriget vände krigslyckan och Syrien besegrades. Under de senaste nio åren blöder Syrien då det slits sönder av det långa inbördeskriget.

På Syriens mark finns Ryssland, Iran och Turkiet. Troligen är det dessa länder som är omnämnda i Hesekiel 38. Persien, Togarmas folk (delar av Turkiet enligt gamla kartor), storfursten över Rosh, som beskrivs som  landet längst uppe i norr. Det är mycket troligt att det avser Ryssland och att Togarmas folk avser Turkiet.

Redan nu ser vi upptakten till ändetidens stora drabbning. Det spända läget i Medelhavet mellan Turkiet och Grekland kunde ha kastat in världen i ett storkrig på sensommaren.

I­srael med sina stora gasfyndigheter på havsbotten utanför Haifa utmanar både Turkiet och Ryssland. Och från Gaza pågår ständiga provokationer med ballongskjutning mot Israel som orsakat 500 bränder i sommar. Israel har dock utvecklat ett laservapen som skjuter ned många av dessa ballonger med explosivt material medan de ännu befinner sig över Gaza.

Samtidigt som denna dramatik utspelar sig överraskas världen av nya fredspakter mellan Israel och arabvärlden. USA:s president Donald Trump har lyckats förhandla fram fredsavtal mellan Förenade Arabemiraten och I­srael samt mellan Bahrain och Israel. Det ryktas nu om genombrott i flera fredspakter som är på gång. Det talas både om Marocko, Saudiarabien, Oman och Sudan.

Om detta sker kan man nästan tala om att världshistoria skrivs. Detta kommer att sätta stor press på palestinska ledare som har låst fast sig i orimliga krav, påhejade av svensk, ofta rödfärgad, utrikespolitik. Den inställningen är en olycka för Mellanöstern och för både Israel och palestinierna.

Sverige behöver en ny Mellanösternpolitik och en Israel­vänlig utrikesminister och regering, och helst även flytta ambassaden till Jerusalem.  Detta framfördes även i en riksdagsdebatt för något år sedan av riksdagsmän från både Liberalerna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. Ja, jag höll på att ramla av stolen när jag hörde förslagen i tv-sändningen.

Det är orimligt att tänka sig att 1967 års gränser skulle gälla vid en överenskommelse nu, och det är även orimligt att tänka sig att alla som härstammar från flyktingar som flydde för över 70 år sedan skulle få återvända.

USA:s president, som ofta får kritik från svensk media,  borde nu få beröm  för sin medverkan till dessa historiska avtal. Det är samtidigt viktigt för dessa arab­länder att se till att hatet mot I­srael inte frodas i skolorna och i media.

Det finns flera bibelord som öppnar för att en period av fred kommer att föregå både Jesu återkomst och de stora krig som Bibeln också talar om i ändens tid. Det är en nationell olycka för de länder som sprider hat mot I­srael. Libanon och Syrien vittnar om bittra konsekvenser.

I­srael är enligt Bibeln Guds ögonsten. Avtalen om fred som nu har skrivits kallas ”Abraham  accord” (Abrahamavtalen), och till den gamle patriarken sa Gud redan för 4 000 år sedan med tanke på Israels barn ”den som välsignar dig ska jag välsigna men den som förbannar dig ska jag förbanna”.

Gud har sista ordet.

Gud kan inte misslyckas. Hans planer kommer att gå i fullbordan. Det har hänt förr i Mellan­östern att hela situationen plötsligt har förändrats. Omständigheter som ingen tidigare förutsåg gjorde att länder blev vänligt inställda till Israel.

Vi ber att ”Abraham accord” smittar av sig till fler av Ismaels söner, och att Israels fiender misslyckas i sina planer. Vi ber att Sverige skall få en Israelvänlig regering. Vi ber också att det nya läget i flera arabländer ska öppna vägen för en missionsepok och väckelsevåg över Mellanöstern. Några av de modigaste kristna finns just nu i arabvärlden där de riskerar sina liv för sin tro.

När den så kallade järnridån föll minns jag att många frågade sig om det även kan ske att ”ökenridån” faller i Mellanöstern. Min vän, pastor  Nihad Salman i Betlehem, menade att rörelser som IS och al-Qaida också skrämmer många araber i Mellanöstern och kan medverka till att människor kommer att lämna islam för att ta emot Jesus i en besökelsetid över dessa folk. Om detta sker går Joels profetia om att anden utgjuts över allt kött i uppfyllelse. Må detta ske.

Göran Duveskog

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Debatt