Fem stenar Equmeniakyrkan nu måste vända på

På söndag är det avskiljningsgudstjänst för Equmeniakyrkans nyvalda ledartrio, kyrko­ledare Lasse Svensson och biträdande kyrkoledare Karin Wiborn och Joakim Hagerius. På måndag börjar arbetet med att vända utvecklingen för en av Sveriges största kyrkor. Det är ett utmanande och viktigt uppdrag de tre anförtrotts av kyrko­konferensen i veckan, skriver chefredaktör Åke Hällzon, och ger ledartrion fem punkter att arbeta med kommande fyra år.

Det svårt att tänka sig ett mer utmanande uppdrag än det Equmeniakyrkans kyrkokonferens i veckan givit Lasse Svensson, Karin Wiborn och Joakim Hagerius. De tre ska kommande fyra år leda ett av Sveriges största samfund med över 700 församlingar och 60 000 medlemmar. Det är en nygammal kyrka som är trygg och stabil i sin form och demokratiska struktur men som på ett övergripande plan kämpar med medlemstapp, en kraftigt åldrande skara gudstjänstfirare och många kyrko­byggnader med stort underhållsbehov. Equmeniakyrkan är en ung rörelse på pappret, inte ens tio år gammal, men den är samtidigt äldst av alla frikyrkorna genom sina historiska trådar till den trotsiga dopförrättningen på stranden i Vallersvik en septemberkväll 1848.

Hur ska en sådan komplex, motsägelsefull, stor och spretig organisation ta sig an framtiden? Hur ska det gudagivna uppdraget förvaltas av en ganska episkopal men mest kongressionalistisk frikyrka nådens år 2020? Vi på Hemmets Vän vill ge den nyvalda ledartrion fem stenar att vända på kommande mandatperiod. Vi tror att dessa är lika viktiga som goda utgångspunkter för Svensson, Wiborn och Hagerius att ta sig an på måndag.

1.) Öka krismedvetenheten – för vems skull finns Equmeniakyrkan?

Alla organisationer skapar sig med tiden strukturer och kulturer som inte alltid är i linje med organisationens uppdrag och syfte. Till slut går organisationen i otakt med omgivningen och tappar fart, minskar i verksamhet och omfattning. Man har fullt upp med sig själv. Detta behöver den nya ledartrion vara vaksam på. Equmeniakyrkan är en krympande kyrka, nettominskningen är cirka 1000 medlemmar per år, samtidigt som flera andra samfund växer. Finns krismedvetenhet i rörelsen? Visst har kyrkan målsättningar om församlingsplanteringar och styrdokument som sätter ambitiösa mål om medlemstillväxt, men varför sker ingen numerär ökning? Varför tappar man de unga? Jag tror det snabba svaret är en teologisk slapphet inför församlingsuppdraget som föder bristande självförståelse. Equmeniakyrkan behöver på allvar inse att hon står i ett uppdrag från Gud –för världens skull. En kyrka som i kroppen reflexmässigt vet att hon finns till, inte för sin egen skull utan för människorna som ännu inte är med, den växer. Det är församlingen – Equmeniakyrkans församlingar – som är Guds missionsorganisation på jorden, för människor som Gud älskar. Det perspektivet och synsättet behöver genomsyra Equmeniakyrkan.  

2.) Förstå de ungas hunger och vad den står för

Unga kristna söker sig till platser som mättar deras längtan efter Anden, tillbedjan och gemenskap. Oavsett vad Equmeniakyrkan, eller ungdomsorganisationen Equmenia, tänker och tycker om de växande nykarismatiska ungdomsrörelserna, kommer man att behöva förhålla sig till dem. Såväl Pingströrelsen som pingstkarismatiska Hillsong växer kraftigt, främst i storstäderna. Det är också ett faktum att den amerikanska bibelskolan Bethel Bible School i Redding i Kalifornien, med tydligt fokus på bön, lovsång och den helige Ande, är Sveriges största bibelskola – det vill säga den bibelskola som har flest svenska studenter. Och när Equmeniakyrkans församlingar stänger ner barn- och ungdomsverksamheten för sommarlovslediga tonåringar, då växlar Hillsong upp med fler utomhusgudstjänster, gemenskapskvällar och konserter. Hur ska Equmeniakyrkan förhålla sig till detta? Det går inte att undvika frågan om ungdomens andliga hunger. Utan unga, ingen framtid.

3.) Dags att prioritera – vad ska Equmeniakyrkan sluta göra?

Det är naturligt att det i gamla organisationer finns mycket som görs av slentrian. Strukturer formas över tid, det är så vi människor fungerar, och efter ett tag vet ingen längre varför vissa delar görs. ”Så har vi alltid gjort.” Samtidigt skapar det otydlighet. Med de godaste intentioner läggs kraft och resurser på sådant som inte är i enlighet med uppdraget. Equmeniakyrkan gör många olika saker. Förvisso bra, men alldeles för många. Kyrkans nationella engagemang i välfärd och offentlig sektor behöver utvärderas. Är det rimligt att Equmeniakyrkan är engagerad i Polisen, fredsarbete, kris- och katastrofberedskap, Kriminalvården och Agenda 2030 – FN:s globala hållbarhetsarbete, samtidigt som medlemsutvecklingen är starkt negativ? Vad behöver skalas bort för att bättre fokusera på grunduppdraget – att berätta för världen om Jesus Kristus?

4.) Se potentialen i kyrkobyggnaderna – sluta sälj, samarbeta lokalt

För några år sedan fanns en debatt inom Equmeniakyrkan om försäljningar av kyrkor. Rubrikerna var många och vi på Hemmets Vän skrev flera artiklar. Mest känd blev försäljningen av St Pauls, en nygotisk stenkyrka med stor trädgård och församlingsvåning, mitt på Mariatorget i Stockholm. Kyrkoförsäljningar kommer att bli aktuella igen. Flera församlingar som endast har en handfull medlemmar kvar kommer inom några år att behöva bjuda ut sin kyrka till försäljning. Hur kan det förhindras? Att sälja en kyrka i en innerstad är lätt. Det kommer däremot aldrig mer ske att en innerstadsfastighet förvärvas av en kristen församling. Det är för dyrt. Därför behöver Equmeniakyrkan fråga sig om den lokalt verkligen vill vara en del av innerstaden? Underskatta inte byggnadens betydelse som symbol för en kristen närvaro och andligt hem.

5.) Utveckla gudstjänsten – tillbedjan är bränslet för allt

En kyrkas liv kretsar kring gudstjänsten. Där möts församlingen. Det är där församlingen möter Gud. Utmaningen är att hitta uttryckssätt för gudstjänstfirare att kanalisera sin bön, tillbedjan och hunger. Här tror jag vi ska vara ödmjuka inför att det som är en annan kyrkas uttryck också kan vara min kyrkas uttryck. En pastorsvän som tillhörde en annan kyrkofamilj än den jag tillhör sa en gång att ”allt mitt är ditt”, det vill säga, ingen kyrka eller församlingsrörelse har patent på gudstjänstuttrycken. Förstås finns lika många sätt att utforma gudstjänster som det finns lokala kyrkor, men för de flesta av Equmeniakyrkans församlingar är utmaningen att inte bli en variant av Svenska kyrkans gudstjänstordningar, utan att våga ge den helige Ande större utrymme. Gensvaret i gudstjänsten, tillbedjan, är församlingens påfyllningsplats.

Vi på Hemmets Väns redaktion önskar de nyvalda kyrkoledarna fyra goda år, vi tackar Gud för er och ber att det arbete ni går in i ska bära rik frukt. Våga nu vara lika modiga som skaran på stranden i Vallersvik, september 1848.

Åke Hällzon

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Ledare