Vad EU-toppmötet lovade bort av svenska skattebetalares pengar

Låt oss ta ett normalstort svenskt län på runt 300 000 invånare – förslagsvis Dalarna eller Örebro län – och fundera på hur befolkningarna där berörs av de dramatiska nattmanglingarna i Bryssel nyligen. Först efter tre dagars förlängning av EU-toppmötet förmådde de 27 europeiska regeringscheferna enas i en kompromiss.

Ett konstaterande är att skatte­betalarnas andel från vårt normalstora län står för cirka 3 procent av de 140 000 miljoner kronor som Sverige – trots att svenska folket med tydlig majoritet sade nej till euron i folkomröstningen 2003 – nu skall skänka bort till andra EU-medlemmar. Länder med sämre skötta statsfinanser och som anses värre drabbade av pandemin, trots vårt lands och Dalarnas erkänt höga dödstal.

Det motsvarar alltså totalt runt 4 000 miljoner kronor, alltså 4 miljarder kronor, i direkta gåvor från det länets befolkning. 

Man kan naturligtvis säga att detta är en utgift som skall betalas av på 30 år under perioden 2028–2058, och då blir summan vi sänker bort ”bara” cirka 133 miljoner kronor per år, visserligen med utgiftsräntor lagda ovanpå.

Det är bara att konstatera att med 133 miljoner kronor, år efter år i 30 år, alltså totalt cirka 4 000 miljoner kronor, hade åtskilliga angelägna statliga projekt samt statligt stöd till sjukvård, skola och omsorg i regionen och kommunerna kunnat förverkligats.

Vän av ordning kan naturligtvis invända att coronapandemin är så allvarlig att i nöd prövas vännen. Frågan är dock om denna ädla princip fungerat som bärande motiv för intern europeisk gåvopolitik. Detta då faktum kvarstår:

Just de länder där politiker genom åren avstått från att fatta nödvändiga och krävande ekonomiska beslut för att få ordning på sina statsfinanser – inklusive höjning av pensionsåldern – är de som får mest i gåvor.

Bland annat kom Spaniens och Italiens premiärministrar hem efter EU-toppmötet med löften om att i närtid kunna få ut dryga 700 000 miljoner kronor respektive 800 000 miljoner kronor till sina länder. Detta i rena gåvor från de mer ekonomiskt välskötta EU-ländernas befolkningar, däribland de så kallat sparsamma  staterna som tappert nog försökte hålla emot, det vill säga Österrike, Nederländerna, Danmark, Sverige och Finland.

Det är förvisso inte alltid lätt att förstå allt vad som beslutades under EU-toppmötet.

Ett exempel: Å ena sidan rapporteras att den svenska medlemsrabatten, satt i förhållande till vårt lands ekonomiska nivå, ökat med cirka 2 500 miljoner kronor per år – men å andra sidan stiger den totala årsavgiften för Sverige med 6 000 miljoner kronor, från 39 000 till 45 000 miljoner kronor.

Här försvinner alltså 6 miljarder årligen för satsningar i Sverige eller skattesänkningar. För Dalarnas eller Örebro läns del blir det motsvarande runt 180 miljoner per år, kommande sju år, i utökad medlemsavgift till EU. 

Tillsammans med gåvodelen har alltså Sveriges regering utlovat utökade utgifter – i form av gåvor och ökad medlemsavgift – från dalfolket eller örebroarna på runt 300 miljoner kronor per år.

Som om inte detta är nog leder flera beslut vid toppmötet till att etableringen av en verklig EU-stat rycker allt närmare – med jättekliv. Det är ett allvarligt ämne i sig att analysera, dock vid annat tillfälle.  

Lennart Sacrédeus (KD), Mora kommunfullmäktiges ordförande, tidigare europaparlamentariker i utrikesutskottet och riksdagsman i skatteutskottet.

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Debatt