Det svenska högmodet spricker

I Sverige har vi länge slagit oss för bröstet och trott oss vara så mycket mer förstående och empatiska än vissa andra nationaliteter, exempelvis amerikaner. Men den tunna fernissan över lögnen spricker alltmer.

Den svarta proteströrelsen Black Lives Matter, ”Svarta liv har betydelse”, startade efter att USA-poliser i Minneapolis brutalt dödade 46-årige George Floyd genom kvävning. Rörelsen spred sig över stora delar av världen, även till många svenska orter. I ett stort reportage i Dagens Nyheter 2/8 berättar sex afrosvenskar, bland annat artisten ”Timbuktu”, hur illa de länge blivit behandlade i Sverige. Men främlingsföraktet i Sverige riktar sig också mot romer, sverigefinnar, judar och samer.

Länge fick romer, då kallade zigenare, resa från kommun till kommun i Sverige, fick ingen skolundervisning och behandlades helt fruktansvärt. Fortfarande har många romer det oerhört svårt i Sverige, och även i många europeiska länder, vilket tvingat dem till tiggeri.

Men svenska samer, en del av Sveriges ursprungsbefolkning, har inte haft det lättare, om de kanske skulle vilja lämna rennäringen för andra yrken och etablering i andra delar av Sverige än Lappland.

Det är inte bara genom invandringen från 1960-talet och framåt från Europa, senare Latinamerika, Afrika och Asien som Sverige haft svårt med integration och acceptans av andra folkslag och kulturer. Rädslan för det främmande icke-svenska har skapat många fördomar. Där har naturligtvis språk, kultur och utbildningsnivå spelat viktiga roller då flyktingar och invandrare skulle integreras i Sverige.

Långt tillbaka hade judar det mycket svårt i Sverige. Först när myndigheterna insåg vilken till-gång den folkgruppen var för svenskt näringsliv började långsamt acceptansen bli större. Under senare decennier har det dock inte alls gått särskilt väl med acceptans och integration, trots att judar i många generationer funnits i Sverige och haft och har stor betydelse för kultur och näringsliv.

På många områden, alltifrån förskola och familjer, skola, läroböcker och nyhetsförmedling, måste bättre integrationsarbete ske för att människor av annan hudfärg, kultur och bakgrund ska kunna etablera sig och känna sig trygga i Sverige. När vi upptäckte att svensk arbetskraft inte räckte till för vår industriella utveckling under 1960-talet, tog vi tacksamt emot invandrare från södra Europa.

När flyktingar kom för att de drabbats av krig och konflikter, och kulturskillnaderna var stora, blev det inte lika självklart att ta emot människor av andra nationaliteter. Men snart ska vi se att varken sjukvård, äldreomsorg eller näringslivet kommer att fungera utan invandrare. Då kanske vi är beredda till omvärderingar? Men vår misstänksamhet mot främlingen är djupt rotad och det kräver mycket för att få till en förändring.

Maria Ripenberg, ledarskribent i Nerikes Allehanda, skriver mycket angeläget om att vi måste fördjupa våra kunskaper och göra upp med fördomar och klichéer, så att både skolundervisning, litteratur, mediabevakning och förenings-liv verkligen ser till att påtagliga förändringar sker. Det är skrämmande att människor som kommit till Sverige, som bidrar till svensk välfärd, inte kan känna sig accepterade och trygga och bli behandlade som likvärdiga medborgare.

Hemmets Vän 6 augusti 2020

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Ledare