Bidrag med motprestation

Det första fysiska EU-toppmötet 2020 sedan februari, när coronapandemin bröt ut, innebar mycket hårda förhandlingar i Bryssel under fyra dagar och två nätter. På förhandlingsbordet låg EU:s långtidsbudget 2021–2027 samt förslag på en återhämtningsfond på 7 700 miljarder kronor för Europa. Först skulle den enbart vara bidrag, men efter nattmanglingar förra helgen blev beslutet 3 900 miljarder i bidrag och 3 600 miljarder som lån med återbetalning först om 38 år, 2058.

Historiskt sett har återhämtningsfonder använts, som exempelvis USA:s Marshallplan efter andra världskriget till stöd för att bygga upp ett Europa slaget i spillror. Ett annat exempel är den svenska Finlandshjälpen efter krigsutbrottet 1939, när landet angreps av Ryssland, då svenskarna samlade in 490 miljoner kronor till Finland, mer än den finska statsbudgeten.

Sverige har tillsammans med Danmark, Nederländerna och Österrike utmålats som bakåtsträvare angående EU:s ekonomi. Spaniens premiärminister Pedro Sanchez träffade statsminister Stefan Löfven i Stockholm i ett försök att mjuka upp vår sparsamhetssyn. Sverige är ett av länderna som betalar mer än vi får tillbaka i form av EU-stöd. Med måndagsnattens beslut får dock Sverige en EU-rabatt på 11 miljarder om året. Polen och Ungern har varit de stora vinnarna med långt mer i bidrag än vad de betalar till EU.

En av stridsfrågorna, som fortfarande är högst aktuell, är om EU ska få ta ut egen skatt och därmed bli mindre beroende av medlemsstaternas bidrag. Detta försök till maktförskjutning innebär att EU växer i styrka på bekostnad av medlemsstaternas nationella suveränitet.

Frankrikes statschef Emmanuel Macron med flera väckte förslaget om EU:s återhämtningsfond när coronapandemin slog hårt på Europas ekonomi. Ursprungsförslaget gällde enbart bidrag utan krav på återbetalning. Men proteströsterna, däribland Sveriges, växte och krävde att åtminstone delar av fondens medel ska vara lån. Med närmare hälften av fondens 7 700 miljarder som lån blir förändring stor.

Erfarenheter av ekonomiska bidrag nationellt och internationellt visar på en stor fara om en återhämtningsfond saknar motprestationer från mottagarna. Ett bidragsland agerar annorlunda om man får pengarna mer eller mindre fritt utan återbetalningskrav.

I förslag till fördelningen av EU:s nya budget 2021–2027 för medlemsländerna har jordbrukssektorn länge haft en särställning. Nu föreslås att jordbruket får fem procent mindre pengar och fokus ligger på miljö- och klimatinsatser samt ett riktat stöd till mindre gårdar.

Regionstödet skärs ner kraftigt. Migration och kampen mot ungdomsarbetslöshet får istället mer. Antalet europeiska gränsvakter föreslås exempelvis öka från 1 200 till 10 000 personer. Effekterna kan innebära en ny hårdhet mot asylsökande.

Forskningen föreslås få mer pengar, liksom ökade insatser för att stärka EU:s roll i världen.

Sett i ett längre historiskt och nationellt perspektiv kan vi lära att det alltid är en stor fara om staten lägger beslag på alltför mycket av den enskildes pengar. Redan på 1530-talet fick Gustav Vasa erfara medborgarnas vrede i Dalarna, då han krävde att varje socken skulle lämna ifrån sig sin största och näst största kyrkklocka. Dessa skulle smältas ner och omvandlas i pengar till tyska Lübeck, som lånat ut mycket pengar till svenska staten. Det hade kunnat sluta oerhört allvarligt om dalkarlarnas vägran att följa kungens krav hade spridit sig ut över Sverige.

Man kan inte undgå att se vissa likheter med svenskarnas protester när EU vill kräva in en växande summa pengar till maktens boning i Bryssel.

Hemmets Vän 23 juli 2020

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Ledare