Slå vakt om pingstteologin mot obibliska avarter

Den som inte har läst min debattartikel i tidningen Dagen (3/7) kan få en missvisande bild av vad jag verkligen säger i den efter att ha läst Åke Hällzons ledare i Hemmets vän (9/7). Min artikel var en av flera kritiska svarsartiklar på Peter Halldorfs ursprungliga debattartikel, i vilken han hävdar att det är en fundamentalistisk bibelsyn- och tolkning inom pingströrelsen som är roten till missförhållandena och det dödliga våldet i Knutbyförsamlingen.

En av Halldorfs huvud-poänger är att vi i vårt bibelbruk inte borde utgå från att Bibeln är ofelbar. Huvuddelen av min svarsartikel är en argumentation för att vi visst bör tro och tolka Bibeln som Guds allt-igenom tillförlitliga ord. Jag framhåller att den bibelsyn som rått inom pingströrelsen knappast kan göras ansvarig för det grova våldet i Knutby, eftersom denna tragedi är unik i den svenska pingströrelsens historia.

Jag avslutade min artikel med att kalla Knutby ett ”avskräckande exempel, som vi alla kan lära av, på vad som kan hända då pastorer uppträder som herrar i stället för föredömen och tjänare, och samtidigt inte heller håller sig till den sunda läran”. Därmed har jag sagt att en liknande tragedi faktiskt kan hända igen under särskilda osunda förhållanden gällande ledarskap och teologi. Dessutom säger jag att vi alla kan lära av exemplet Knutby, och således är jag inte motståndare till att ytterligare lärdomar dras nu när mer information har kommit fram.

Det är mycket märkligt att Peter Halldorf utgick från en skrift utgiven av den internationella påvliga bibelkommissionen in-om romersk-katolska kyrkan med en stereotyp karaktärisering av fundamentalistisk bibeltolkning och applicerade den på den svenska pingströrelsen. Han borde kunnat utgå från sina egna erfarenheter av rörelsen och tagit upp mer aktuella och relevanta frågeställningar, såsom följande: Hur kan vi undervisa om det fantastiska att vi som församlingskollektiv är Kristi brud, och att begreppet inte syftar på någon enskild individ som ska upphöjas över alla andra?

Hur kan vi undervisa om Jesu återkomst och helvetets realitet, så att vi själva håller oss vakna och människor omvänder sig från synd, utan att vi förlorar glädjen och börjar leva i rädsla? Hur kan vi följa det nytestamentliga mönstret av kärleksgrundad förmaning och fostran, utan att vi blir hårda, dömande och kontrollerande av varandra?

Hur kan vi ge stort utrymme för bruk av den profetiska gåvan, men samtidigt bibehålla prövandet och markera mot falska profetior, utan att släcka Anden? Hur kan vi leva i tron att Bibeln är en profetisk skrift som kan ha personliga tilltal till oss, men ändå vara noga med att vår tro och förkunnelse är i samklang med Bibelns samlade budskap?

Dessa frågor syftar inte till att misstänkliggöra den bibliska och pentekostala teologin, utan syftar till en förstärkning av denna och till avvisanden av de obibliska, förvärldsligade och köttsliga avvikelserna från denna.

David Svärd

pingstpredikant, doktorand i Nya testamentets exegetik

Svar från Åke Hällzon

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Debatt