Hemmets Vän 1 månad gratis

Veckans nummer

Ledare

Debatt

Angeläget

Veckans kommentar


ANNONS

PRENUMERATION

KONTAKT

Tipsa redaktionen

Sök på hemmetsvan.se

 

 

 

 

Risk att ingen orkar bry sig

Debatt Publicerad: 2020-07-09 00:00

Ingen kan väl ha undgått att märka att vårt samhälle befinner sig i förändring som vi inte har kunskap om vart den leder – det gäller ekonomin, arbetsmarknaden och våra allmänna livsvillkor. Med befogad oro ser vi att förändringarna i våra trygghetssystem har en tendens att hårdast drabba de redan svaga och utsatta människorna. Detta har inte minst visat sig under den nu pågående coronapandemin.

Allt vårt liv förutsätter ett mönster. Utan de fasta formerna, närvaro av människor och möten, uppdrag och efterfrågan blir livet tomt. I vårt samhälle riskerar vi en obalans, där en del saknar de fasta formerna, arbete, social gemenskap och efterfrågan, alltmedan andra håller på att gå under för att livet inte rymmer några tomma ytor. Alla människor behöver mellanrum för att livet ska bli möjligt.

Arbetet har länge betraktats som en rättighet. Politiska löften om full sysselsättning har varit i det närmaste osvikliga. Vårt välfärdssamhälle har byggt på att det ska omfatta alla. Nu måste vi ifrågasätta detta. Här behövs alla goda krafter, såväl privata som statliga och kommunala, för att skapa arbetstillfällen för så många som möjligt. Just nu under coronapandemin stiger arbetslösheten troligtvis till över 10 procent, vilket blir en stor utmaning och ett socialt problem för hela vårt samhälle. Stat och kommun bör vara ett föredöme och inte dras med i de olika svängningarna då samhället ändå måste stå för de sociala kostnaderna. Även om man når framgång i den ambitionen kommer arbetstillfällena att vara begränsade. Det är därför viktigt att utforska vilka kriterier som ska användas när välfärden ska fördelas mellan dem som har och inte har arbete.

Till arbetslöshetens tragedi hör förlusten av sitt värde som människa. Förvärvsarbetet har blivit ett närmast oskiljaktigt fundament för människovärdet. I arbetet ligger en stor del av identiteten. I den kristna människosynen har varje människa ett omistligt och orubbligt värde oberoende av prestationer. Det innebär att ingenting vi gör kan vare sig minska eller öka vårt värde. Ingen kan ta det ifrån oss. Arbetet har många goda värden men det ger inte människan hennes värde.

I denna coronapandemins tid blir vårt samhälle osäkert. En folklig oro leder, om den inte lugnas, förr eller senare till ett kaos. Människors känslor av förtvivlan, vanmakt och oro måste tas på allvar av ett ansvarstagande politiskt ledarskap, myndigheter, organisationer och kyrkor. Ett bra initiativ i denna riktning har i dagarna tagits av Sveriges kristna råd (SKR) då man i en debattartikel i Dagens Nyheter kräver av regeringen att få vara representerade i den kommission som ska granska samhällets hantering av covid-19. En av anledningarna till att man vill vara med i denna kommission är att man vill vaka över människovärdesfrågorna. En annan fråga som man vill bevaka är hur man behandlar de mest sårbara människorna. SKR:s debattartikel avslutas med: ”När staten nu tillsätter en kommission för att beskriva, analysera och bedöma hur vårt samhälle agerat under covid-19-pandemin är en naturlig fråga hur respekten för alla människors värde och värdighet har påverkats av de åtgärder som vidtagits. Människovärdesfrågan bör vara en självklar grund för bedömningen. I kommissionens arbete bör därför representanter för trossamfunden självklart finnas med.”

Bara några dagar efter detta SKR-upprop beslutade kommissionens ordförande att utse prästen Camilla Liv, Stockholm, att bli en av sju ledamöter i kommissionen som ska utvärdera de åtgärder som vidtagits för att begränsa spridningen av covid-19.

Ett samhälles värde kan inte baseras på ekonomi och BNP, utan framträder i hur vi bemöter de mest utsatta som våra barn, sjuka, handikappade, arbetslösa, äldre och flyktingar. Ett samhälle delat i arbetande och arbetslösa är illa nog. Att därutöver få ett samhälle där människovärdet delar medborgarna vore demokratins sammanbrott.

I Bibeln kan vi läsa om profeterna som varnade och förmanade folket då utvecklingen var på väg att gå i helt fel riktning. Johannes Döparen skrädde inte orden då han sa åt folket hur de skulle leva, både vad gällde att dela med sig av kläder och bröd och att avstå från våld. Paulus gav inte bara andliga budskap till församlingarna utan vägledde dem även i det praktiska livet då han fick höra talas om att något var på väg att spåra ur. När något händer i vårt samhälle finns det anledning att reagera, visa varningsflagg och åtgärda det som utgör faran. Jag menar att detta ligger i trons uppdrag och tradition. Därför måste vi fråga hur kristenheten i dag svarar mot det. Risken är uppenbar att ingen orkar bry sig, men sanningen är den att de som lever med det här uppdraget i dag kan och bör söka Guds hjälp. Politiker har sitt ansvar, liksom andra ledare i samhället, men det behövs också en samlad kristen opinion som driver skeendet åt rätt håll, även när det är motvind.

Sören Carlsvärd


Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Namn:

Rubrik:

Kommentar: (800 tecken)



Skriv ut artikeln
Läs mer. Prova Hemmets Vän gratis en månad!

Debatt

Evighetsljuset bryter in i vårt mörker
Är krogarnas överlevnad viktigare än de som drabbas av pandemin?
Förskoleplikt för tvååringar logisk följd av långsiktig S-politik
Så påverkas vi av coronapandemin
Gör upp med sekulariseringen
Vart tar Gamla testamentet vägen?
Coronafreden ett avslutat kapitel
Både generös och stram migration
Coronapandemin stoppar inte knarksmugglingen
Stor dramatik i Mellanöstern


 

 

 

Hemmets Vän Månadskonto
Taltidning

 

 

 

Copyright © Hemmets Vän, Litzon Press Förlags AB. Ansvarig utgivare Åke Hällzon.
Hemmets Vän, Box 22010, 702 02 Örebro. Tel 019-16 54 00. E-post: info@hemmetsvan.se
Om cookies