Hemmets Vän 1 månad gratis

Veckans nummer

Ledare

Debatt

Angeläget

Veckans kommentar


ANNONS

PRENUMERATION

KONTAKT

Tipsa redaktionen

Sök på hemmetsvan.se

 

 

 

 

Pastorn möter ny öppenhet

Veckans nummer Publicerad: 2020-07-02 00:00

Staffan Hellström, pingstpastor i Forshaga och Karlstad, märker att det finns en helt annan öppenhet att ta upp frågor om döden under den pågående pandemin. – Covid-19 tar mest äldre och de i riskgrupperna, men inte bara. Det här gör att man börjar att fundera, skulle jag kunna dö imorgon? Jag tror att det är en tankeställare, där evan­geliet kan få ta en större plats, säger han.

– Jag hoppas att de kristna inte bara tänker ”vad skönt att jag är försäkrad för evigheten” utan att man tänker ett steg längre, att alla inte har den tryggheten. Jag tror att nu är läget att komma ut på sin arbetsplats och vara tydlig och tala om sin tro. För detta är frågor som många går och bär på, säger Staffan Hellström.

– När Adam Alsing gick bort insåg för första gången på många år den stora bredden av svenskarna att vi alla är dödliga. Jag har funderat väldigt mycket på detta utifrån min situation. Jag såg en tv-intervju för ett tag sedan där man intervjuade en sångare som nyligen hade fått hiv, och även en annan som haft hiv i tjugofem år. Man frågade den senare hur han reagerade när han fick reda på att livet nu var tidsbestämt. Då tänkte jag, att det där är så typiskt svenskt. Allas liv är ju tidsbestämt! Det är inte om vi dör, utan när. Döden har förpassats så långt bort från vår vardag. Mamma är uppvuxen med att grisen som man matar på sommaren, den äter man upp till jul. Och mormor låg i en kammare och skulle snart dö.

Komma tillbaka

– På den tiden var man mycket mera kyrklig. Man rörde sig med och hade ett språk för de tunga sakerna i livet. Nu har vi varken tro eller språk. Jag tänker mycket på människor som har det svårt, senast idag kom jag i kontakt med en person som fått ett tufft besked. Dagens svensk har en så liten berättelse. Man lever inte i en stor familj, man har bara sig själv. Det finns en hel generation som tror att vi inte kommer från någonstans, vi har inget större syfte och vi ska ingenstans. Man lever och dör med detta.

Staffan menar att i vår kultur har vi tron och Gud så nära oss.

– Vi firar redan högtiderna, men av fel orsak. Vi är så omgivna av det kyrkliga. Det är inte ett så stort steg att få tag på pärlan. Jag tänker på Paulus när han talar om judarna och inympningen, att det är lätt för Gud att ympa in dem igen. Jag tror att det är lätt för svensken att komma tillbaka.

– Svensken har varit så tillräcklig i sig själv under så många år. Behoven skjuts längre och längre bort. Ändå vet vi att man kämpar med relationer och med rädsla och vi har så många sätt att döva detta. Under covid-19 flyter detta upp. 

Längre tillbaka fanns en större bredd av allmän kristen tro. Jag tänker på musikalen ”Kristina från Duvemåla”, där Kristina är mera troende än Karl-Oskar. Men bägge har ändå en grundmurad tro. När hon sjunger sången ”Du måste finnas”, ger den ett uttryck för den som tar emot i döden.

Läs mer i Hemmets vän nr 27 – 2020


Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Namn:

Rubrik:

Kommentar: (800 tecken)



Skriv ut artikeln
Läs mer. Prova Hemmets Vän gratis en månad!

Veckans nummer

Ökande pandemitrend oroar
Spända Kinarelationer – Indien närmar sig EU
Radio Hope vill utmana med ett tydligt budskap
"Utan bin stannar världen"
"Jag saknar publiken"
Jubel över uppgörelse efter EU:s maratonmöte
"Bra för Sverige, bra för EU"
"Att acceptera är det viktigaste"
"Lär unga att ställa rätt frågor"
Nu reser Oasrörelsen genom Sommarsverige


 

 

 

Hemmets Vän Månadskonto
Taltidning

 

 

 

Copyright © Hemmets Vän, Litzon Press Förlags AB. Ansvarig utgivare Åke Hällzon.
Hemmets Vän, Box 22010, 702 02 Örebro. Tel 019-16 54 00. E-post: info@hemmetsvan.se
Om cookies