Hemmets Vän 1 månad gratis

Veckans nummer

Ledare

Debatt

Angeläget

Veckans kommentar


ANNONS

PRENUMERATION

KONTAKT

Tipsa redaktionen

Sök på hemmetsvan.se

 

 

 

 

Att inse dödens realitet

Veckans kommentar Publicerad: 2020-07-02 00:00

Denna vecka är 150 personer intagna på en intensivvårdsavdelning för olika coronarelaterade tillstånd. Detta enligt Socialstyrelsens dagliga statistik. Vanligen är det andningsproblem och svårigheter i syreupptagningen. Den som har svåra covid-19-symptom upplever ofta att den inte kan andas, att den inte får luft.

Utöver de 150 befinner sig 870 personer på sjukhus, men alltså inte på en intensivvårdsavdelning. Det är långt färre än veckorna i april, då fanns 556 personer i intensivvård och därutöver 2 800 på sjukhus. Även om antalet personer som nu vårdas på sjukhus är lägre än tidigare, är det sammantaget fortfarande högst i Norden och ger oss en inte så smickrande femteplacering i världen, sett till folkmängd.

Fram till denna vecka har 18 000 personer befunnit sig inom slutenvården sedan utbrottet. Det vill säga, det antal som varit inlagda på ett sjukhus någonstans i Sverige. Det betyder att de som är friskförklarade och utskrivna nu kan räknas i tusental. Med sig har de fått en informationsbroschyr om vikten av mat, motion och dagsljus. I foldern från regionerna står också om vad få av dem kanske räknat med – de kommer troligen få kämpa med ångest, mardrömmar, nedstämdhet och känslan av overklighet. Det som för många av dem kommer att klassas som PTSD eller posttraumatiskt stressyndrom.

Till Dagens Nyheter säger professorn i rehabiliteringsmedicin, Katharina Stibrant Sunnerhagen, att  de typiska ptsd-patienterna i Sverige har hittills varit flyktingar med minnen av krig och tortyr. Den genomsnittlige iva-patienten under covidpandemin är en medelålders, överviktig man. ”Det är en ny grupp. Och det är ju inte manligt att må dåligt. Allt som är inom folk, och inte påtagligt på utsidan, tar tid att uppmärksamma och kan vara skämmigt för många”, menar professorn och avslutar: ”För många är det första gången de insett att de är dödliga.”

Det går bra att leva sitt liv utan Jesus i Sverige. Vi behöver inte en kristen församling för att klara livhanken, så som det kan vara i många andra länder. Men när vi nu ska summera en vår med corona kommer frågor om livet, döden och meningen med allt i ett nytt ljus. Det som finns på insidan kommer fram till slut, när vi får perspektiv och tid att lyssna på själen. I församlingarna har vi ett arbete att möta de tusentals människor med PTSD framför oss, men det är också en möjlighet. Att inse livets skörhet och sin egen dödlighet öppnar för samtal om tro, Gud och meningen med livet. Hur ska din församlingsgemenskap möta behovet i höst?

Åke Hällzon


Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Namn:

Rubrik:

Kommentar: (800 tecken)



Skriv ut artikeln
Läs mer. Prova Hemmets Vän gratis en månad!

Veckans kommentar

Advent 2020
Vi bara gör det
Hosianna hemma är också ett Hosianna
Problematiken i USA liknar den svenska
Frankrike visar vägen
Vem kan man lita på?
Nu måste vi mötas – men med avstånd
Covid-19, äldre och kyrkan
Ny undersökning visar på äldres trofasthet
Inte dåligt att ibland må dåligt


 

 

 

Hemmets Vän Månadskonto
Taltidning

 

 

 

Copyright © Hemmets Vän, Litzon Press Förlags AB. Ansvarig utgivare Åke Hällzon.
Hemmets Vän, Box 22010, 702 02 Örebro. Tel 019-16 54 00. E-post: info@hemmetsvan.se
Om cookies