Coronapandemin tänjer på gränserna för människovärdet

2020 kommer att skrivas in i vårt kollektiva minne som ett märkesår, då vi förlorade fotfästet i det invanda och hanterbara. Stängda gränser, inställda flyglinjer, karantän för städer och stora landområden, nedstängning, besöksförbud och säkerhetsavstånd mellan människor, handtvätt och munskydd och akutvård på bristningsgränsen. Sverige – Världen 2020!Och nu börjar utvärderingen av allt som hänt och det som inte skulle ha hänt. På ett sätt är vår aningslösa förhoppning om att alla krig var slut, att allt var ”business as usual”, ett vackert drag av den mänskliga naturens godtrogenhet, när man haft det ordnat för sig en tid. Uppvaknandet blir brutalt de närmaste åren. Hoppas solidariteten räcker för att göra något bra av våra samlade resurser när vi skall reda ut det hela.

Vi har tänjt våra gränser i många avseenden – inte minst ifråga om vad vi kommit att acceptera som rimliga offer för felprognoser och bristande beredskap. Dödstalet för dem som drabbats av coronasmittan har tickat på i varje nyhetssändning, och de enda kommentarerna har varit beklaganden när antalet nu vuxit till över 5 000 döda – de flesta ur just den befolkningsgruppen som skulle skyddas till varje pris. Vi vet att alla som varit vid fronten för att ta hand om dessa sjuka människor har arbetat över sin förmåga och är värda all beundran. Men något har hänt med vårt omdöme och vår känsla inför alla dessa döda och på vilket sätt de fått sluta sina dagar!

Jag påminner mig om andra händelser då vi kollektivt som nation sörjt människors bortgång – Olof Palme 1986 och Anna Lind 2003!  De 852 människor som gick under tillsammans med Estonia en decembernatt 1994 på Östersjön, de 543 offren för Tsunamikatastrofen 2004. Och nu över 5 000 döda 2020 mitt i det svenska vårdsamhällets hägn.Vore det inte värt en tyst minut i hela Sverige?Vad är det som hänt? Har vi tänjt gränserna för vad som kan få oss att sörja människors förkortade liv och anhörigas saknad av sin kära?

Jag blir skakad mot bakgrund av vad som sker i andra sektorer av samhället. Mördandet i våra städer, debatten om dödshjälp och de 35 000 barn som dödas på våra kvinnokliniker varje år. Något har hänt med vördnaden för livet.1952 kunde teologen, Bach-tolkaren, medicindoktorn och professorn Albert Schweitzer få Nobels Fredspris för sin filosofi om Vördnad för livet. Från sin position, som läkare på sjukhuset Lamarene i Centralafrika kunde han väcka uppmärksamhet från en hel värld och uppskattas för sin Vördnad för livet med instämmanden också från den svenska kultureliten. Vad minns man om detta idag?

Coronapandemin skakar om och borde få oss att betrakta vår sårbarhet från många olika utgångspunkter. Vad är livet värt i och för sig? Efter vilket mått skall det mätas? Är ett männi­skoliv evolutionens restmaterial utan egenvärde? Hur värderar vi varandra i våra relationer?Är själva livet i sig, värt att vördas?Hur går vi nu vidare? Vi har myntat ett begrepp under den här märkliga tiden då alla större evenemang varit inställda, man har sagt: Vi ställer inte in, vi ställer om, och det tycks ha fungerat för många. Nu behöver vi fundera på hur vi ser om våra förtöjningar ifråga om ansvarsfull beredskap inför kommande utmaningar och framför allt hur vi undviker ytterligare uttänjning av gränserna för människovärdet. Det måste bli en omställning från att betrakta människan enbart som ett evolutionärt fenomen till att uppskatta henne med en attityd av vördnad för livet.Om politiken inte anser sig ha någon saklig grund för ett sådant förhållningssätt till människolivet är inte hotet mot mänskligheten kommande viruspandemier utan människan själv.

Kyrkornas omställning i sättet att kommunicera med omvärlden visar på möjligheten att nå hela nationen med budskapet om Jesus, det som är vårt ärende. Hur utvecklar vi den möjligheten? Samla pastorer och samfundsledare till en utvärdering av den här unika perioden. Hur har församlingslivet påverkats?  Hur använder vi våra digitala erfarenheter fortsättningsvis? Hur kommunicerar vi evangeliet till hela befolkningen som en gemensam kristen angelägenhet?

Sven Nilsson

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Debatt