"Plötsligt kunde jag albanska"

– Ibland säger man: Jag skulle inte vilja vara utan den perioden i mitt liv. Även när det gäller jobbiga saker. Men en del av de här erfarenheterna hade jag gärna varit utan, säger Rickard Lundgren, nationell evangelist inom Equmeniakyrkan och grundare av missionsorganisationen Gå Ut Mission, när han berättar om hur han blev missionär och evangelist. Ett ord kommer osökt: Nåd. Inte minst när han berättar om språkundret.

Rickard Lundgren berättar hur han haft väckelsekampanjer, tältmöten och möteshelger i olika kyrkor under 30 år, mestadels i Sverige och Norge. Han började också tidigt resa utomlands.

– Idag är jag riksevangelist inom Equmeniakyrkan. Jag är också anställd på 75 procent som samordnare för att grunda nya församlingar i Sverige.

När Rickard Lundgren berättar hur det kom sig att han blev evangelist och missionär är det en berättelse med både smärta och mirakler. Han hade tänkt bli elektriker – men så kom Gud och Albanien i vägen.

Blev intresserad av Albanien

– Jag vill påstå att det min mamma läste för oss som barn – böckerna i Kristna barnbokringen om ryska Ivan och Katja – gav mig en slags grundkänsla för att det finns människor som inte får tro på Gud och inte har samma möjligheter som vi. Intresset för Albanien fick fäste i mig.

Han berättar om en stark gudsupplevelse i småländska Vimmerby som elvaåring och om dopet i den helige Ande, då han fick uppleva nöden för människors frälsning väldigt konkret.

– På en SO-lektion i åttan sade vår lärare att det finns ett land där ingen tror på Gud, där man har utrotat all religion, och därför har de jobb, rättvisa och inga krig. ”I Albanien har de det bra.” Han var ateist och spädde på hur fantastiskt landet var.

Väckte ett raseri

– Det väckte ett raseri inom mig – det var i rak konflikt mot vad min mamma hade läst. Jag visste att det var propaganda, fejk. Så med en andedöpt 14-årings hela självklarhet sa jag: ”Nä, det är fel.” Och han sa: ”Hur menar du då, Rickard?” Jag vågade inte argumentera, men jag gick ut från lektionen med en helig vrede och en otrolig känsla av att nu började ett nytt äventyr i mitt liv.

Rickard Lundgren talade både med sina föräldrar och några äldre bönedamer i församlingen om upplevelsen. Följden blev att de alla började be varje onsdag för Albanien.

Han talar om hur han hamnade på en föreläsning i Linköping där han lärde känna föreläsaren Svetlana i Svensk-albanska föreningen, och hur han som 18-åring fick följa med en av de första grupperna på 50 år till Albanien.

– Det var ett otroligt inre driv av den helige Ande. Jag hade inte tänkt på hur jag skulle formulera mig, hade inga erfarenheter av missionsarbete. Jag varutbildad elektriker och hade tänkt jobba som det, men jag ville också berätta om Jesus för människor.

Läs mer i Hemmets Vän nr 21 – 2020.

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Veckans nummer