Hemmets Vän 1 månad gratis

Veckans nummer

Ledare

Debatt

Angeläget

Veckans kommentar


ANNONS

PRENUMERATION

KONTAKT

Tipsa redaktionen

Sök på hemmetsvan.se

 

 

 

 

Bevara gamla vanor - hjälp kroppen minnas

Veckans kommentar Publicerad: 2020-05-14 16:04

En fråga jag reflekterar mycket kring dessa veckor handlar om vi på grund av den pågående sociala distanseringen har skapat nya mönster för hur vi ser på församlingsgemenskap och gudstjänstliv. Har vi vant oss vid att inte träffas fysiskt? Och i så fall, vad gör den sociala distanseringen med oss?

Jag hör P1:s program Klara Corona. Det talas om ökat psykisk ohälsa på grund av utebliven fysisk kontakt. Att inte kunna hälsa med en kram eller ta i hand är dåligt för oss. Det talas om hur psykisk ohälsa ökat denna vår. Detsamma gäller förstås för oss i kyrkorna – att inte kunna mötas är svårt.

När vi inte längre tar varandra i hand, inte kramas och inte kan ha barn och barnbarnen i knät, visst känns det i kroppen? Distanseringen och det uteblivna gudstjänstlivet i kyrkan, det är klart att det tär, också på våra församlingar.

Den kristna församlingen är också en kropp. Att vara församling är att mötas. Det går inte i längden att vara en gemenskap utan att fysiskt ses. Frågan är om vi har den andliga disciplin som krävs för att uthärda distanseringen mycket länge till? Nog är onlinegudstjänst i mobiltelefonen eller på datorn bra, men skärmen kan också göra gudstjänsten till något att titta på. Församlingen är Guds missionsorganisation på jorden, det är vi som är skickade att vara de goda nyheterna i detta land i denna tid. Vi är ämnade att fysiskt och konkret med vår närvaro sprida evangeliet som gemenskap. Låt oss kalla det för att vi är på uppdrag från Gud. När församlingsliv plötsligt reduceras till en skärmupplevelse bland andra finns risken att vi tittar på gudstjänsten. Konsumerar den. Vi kanske jämför pastorn och kören med teveprogramledare och studiomusiker. Om det sker kommer de sekulära alternativen alltid att framstå som bättre, för gudstjänst är inte underhållning på en skärm, det är ett möte mellan Gud och människor, samlade tillsammans. Och glöm inte att gudstjänsten fortsätter sedan runt kaffeborden. Samtalen där vi delar livet, visar omsorg och bryr oss. Hur har du haft det i veckan? Hur är det med barnen? Har det gått bra med operationen?

Det vi gör återkommande sätter sig i kroppen. Vi minns fysiskt. Samma sak med livet i församlingen. Låt oss hoppas att längtan efter varandra håller i sig, att vi ännu inte skapat nya kroppsminnen utan varandra. Med Guds hjälp och stor portion andlig mognad ska vi ta oss igenom detta.

Åke Hällzon


Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Namn:

Rubrik:

Kommentar: (800 tecken)



Skriv ut artikeln
Läs mer. Prova Hemmets Vän gratis en månad!

Veckans kommentar

Munskydd är en rimlig åtgärd
Brandbomb mot KD-politiker
Behövs det fler eller färre poliser?
200 000 inställda operationer på grund av covid-19?
Pingströrelsens vägval
Att inse dödens realitet
Sommar utan konferenser
SVT gör bokslut med Knutby Filadelfia
Slutet på ett trauma
Förbered för församlingsliv


 

 

 

Hemmets Vän Månadskonto
Taltidning

 

 

 

Copyright © Hemmets Vän, Litzon Press Förlags AB. Ansvarig utgivare Åke Hällzon.
Hemmets Vän, Box 22010, 702 02 Örebro. Tel 019-16 54 00. E-post: info@hemmetsvan.se
Om cookies