Hemmets Vän 1 månad gratis

Veckans nummer

Ledare

Debatt

Angeläget

Veckans kommentar


ANNONS

PRENUMERATION

KONTAKT

Tipsa redaktionen

Sök på hemmetsvan.se

 

 

 

 

Välj tacksamheten

Veckans kommentar Publicerad: 2020-04-08 00:00

Det är märkliga dagar. Kyrkornas verksamheter är i det närmaste helt avstannade, liksom i princip alla kultur-, kör- och evenemangshändelser i stort. Vi håller avstånd till varandra i köer och i kollektivtrafiken och nästan en miljon tjänstemän arbetar hemifrån. Också på Hemmets Väns redaktion har vi medarbetare som tagit med sig datorn hem. Coronapandemin påverkar allt och alla, oavsett om vi är riskgrupp eller inte. Plötsligt lever vi livet i ett långsammare tempo. Kvällar och helger är inte alls lika uppbokade och annat hinns med. Det är till och med ganska skönt.

Nobelpristagaren Olga Tokarzcuk är i Dagens Nyheter inne på samma spår. Kanske har världen tidigare varit för snabb och för högljudd? Tokarzcuk skriver: ”Är det möjligen inte så att vi har återvänt till livets normala rytm? Att det inte är viruset som är en störning av normen, utan precis tvärtom – att den där hektiska världen före viruset var onormal? Viruset har ju påmint oss om vad vi så passionerat förnekade – att vi är sköra varelser, byggda av ömtåligt material. Att vi avlider, att vi är dödliga. Att vi inte är avskilda från världen genom vår ’mänsklighet’ och sällsynthet, utan att världen är ett slags stort nät där vi är fast, bundna till andra enheter med osynliga trådar av beroende och inflytande.”

Har coronapandemin och karantänlivet fört något gott med sig är det just detta, att vi alla tvingas till en stilla vecka – i flera veckor. När livstempot sjunker tvingas vi konfrontera alla stora frågor om livet. Vad är ett gott liv, vad betyder något på riktigt, hur tar jag hand om människor i min närhet och vad ger mig verklig livsmening? Jag har tänkt mycket på pastor Joachim Elsander och hans bok På väg som kom i vintras. Han brottas i texterna med samma frågor. Mot slutet av boken skriver Joachim om att leva med en cancerdiagnos där prognosen inte är god. I de delarna, som passar väl att läsa i tider av samhällelig pandemikris och påskhelg, beskriver han hur livet stannade upp, tog tvärstopp. På bara några dagar blir inget längre som förut och han tvingas konstatera att hans livs slut närmade sig snabbare än han någonsin trott. Han gör då ett val. Han landar i tacksamheten och att han levt ett fullgott liv. Han tar emot det som en gåva, även om det skulle komma att bli kortare än de flestas.

Denna påskhelg kommer många av oss vara ensamma. Det är då viktigt att minnas två saker: Vi är sammanflätade med osynliga trådar, och tacksamheten över det liv som blev vårt är vägen ur dödsångest och bitterhet, till ett liv i frid och försoning.

Åke Hällzon


Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Namn:

Rubrik:

Kommentar: (800 tecken)



Skriv ut artikeln
Läs mer. Prova Hemmets Vän gratis en månad!

Veckans kommentar

Inte dåligt att ibland må dåligt
Hur kunde det gå så långt?
Antisemitiska slagord vid Malmö-kravaller
Två betyg för icke godkänt löser inte skolans problem
Fredsavtal positiv nyhet – utom i Sverige
Poliser behöver polisskydd
Munskydd är en rimlig åtgärd
Brandbomb mot KD-politiker
Behövs det fler eller färre poliser?
200 000 inställda operationer på grund av covid-19?


 

 

 

Hemmets Vän Månadskonto
Taltidning

 

 

 

Copyright © Hemmets Vän, Litzon Press Förlags AB. Ansvarig utgivare Åke Hällzon.
Hemmets Vän, Box 22010, 702 02 Örebro. Tel 019-16 54 00. E-post: info@hemmetsvan.se
Om cookies