”Fruktan kan vara farligare än viruset”

I dessa coronatider kan det kanske vara skäl att påminna om att kristna levt – och överlevt – i sådana pesttider tidigare. Till exempel i romarriket i kyrkans första tid.

Romarriket härjades gång på gång av olika pandemier. Några forskare har menat, att det var en av orsakerna till romarrikets slutliga fall år 476.

Under en av dessa pester, på 250-talet, berättas om hur kristna försåg pestsmittade kristna, men även dem utanför församlingen, med mat. Biskopen Cyp­rianus är ett exempel på en kyrkoledare, som sålde allt han ägde och personligen stod vid det vi idag skulle kalla ”soppkök”. Kyrkan levde och överlevde i pesten.

I slutet av första världskriget drabbade en annan pest, spanska sjukan, världen. Situationen liknar något den vi har nu – skolor stängdes och många blev sjuka.

Lewi Pethrus anger i sina memoarer vid epidemins höjdpunkt i oktober 1918 att över 500 000 sjukdomsfall var rapporterade i Sverige, vilket då utgjorde cirka 9 procent av landets befolkning. Drygt 18 000 hade dött. Just den månaden började Filadelfiaförsamlingens bibelskola i Stockholm. Hur skulle man nu göra med tanke på att de flesta angripna i spanska sjukan var personer i åldern 21–30 år? Skulle man inställa bibelskolan?  

Jag citerar ur Lewi Pethrus memoarer ”Hänryckningens tid”: ”Jag hade sedan åratal stannat för den tanken, att Kristi försoningsverk omfattade inte bara vår själs frälsning utan att det även hade tillämpning på våra kroppar. Synden har satt sina spår inte bara i människornas ande och själsliv, utan även deras kroppar bär följderna av fallet. Kristus har i sin försoningsdöd tagit med hela människan. När hon en gång är fullkomnad, är hon återställd inte bara till sin andliga människa utan även till sin kropp.”

Lewi Pethrus beslöt starta bibelskolan och tog i dess början initiativ till en spontan nattvardsgudstjänst efter att ha läst profeten Jesajas ord om att ”genom hans sår är vi helade”. Han skriver: ”Där satt dessa ungdomar och var just i den ålder, som var mest mottaglig för den härjande sjukdomen. Många av dem hade feber och var redan angripna i mycket hög grad. Några stycken låg redan hemma, offer för farsoten. Det var såsom en störtvåg av denna sjukdom stod färdig att kasta sig över oss alla. Men vi hade en tillflykt i tron på Gud och den Han har sänt, Jesus Kristus. ... När vi mottog brödet i denna Herrens måltid, gjorde vi det i tron på att den uppståndne Frälsaren har hälsa, som står till vårt förfogande, och att vi blir delaktiga därav, när vi i tron på Honom tar emot brödet, som är symbolen för hans kött, som en gång blivit utgivet för oss. ... Från den dagen sjuknade ingen mer av skolans elever! ... De som hade sjuknat från början kom tillbaka till skolan återställda den ena efter den andra. Det var två av eleverna, som var mycket sjuka, men de blev också helt återställda och fick inget men av sjukdomen.”

Och varför inte i dessa coronatider också ta tröst, mod och tro från Psaltaren 91: ”Du ska inte frukta nattens fasor, inte pilen som flyger om dagen, inte pesten som smyger i mörkret eller sjukdomen som härjar mitt på dagen. ... Inget ont ska drabba dig, ingen plåga närma sig din hydda, för han ska befalla sina änglar att bevara dig på alla dina vägar.” (Ps. 91:5, 11)Hjärnforskaren Caroline Leaf säger: ”Vi måste skapa en balans i fruktan eftersom fruktan kan vara farligare än viruset självt. Nervösa tankar blir i våra kroppar till en stress, som kan få blodkärlen kring hjärtat att dra ihop sig och medföra mindre blodtillströmning till hjärnan. Neurofysiologiska reaktioner kan då arbeta emot oss i stället för att arbeta för oss.” Rubriken i det senaste numret av den kristna tidningen Udfodringen är: ”Fruktan kan vara farligare än viruset självt.”

Carl-Erik Sahlberg

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Debatt