Hemmets Vän 1 månad gratis

Veckans nummer

Ledare

Debatt

Veckans kommentar


ANNONS

PRENUMERATION

KONTAKT

Tipsa redaktionen

Sök på hemmetsvan.se

 

 

 

 

Ungdomsrånen - en kris för samhällsmoralen

Veckans kommentar Publicerad: 2020-02-13 14:05

Vissa nyheter är svårare att ta in än andra. Veckans stora fråga, ungdomsrånen där barn rånar andra barn och hur de ska stoppas, är en sådan.

Det framkom i tisdags, när Polisen släppte senaste statistiken, att antalet rån där offren är under 18 år har mer än fördubblats mellan 2016 och 2019. Mellan 2018 och 2019 var ökningen 31 procent. Förra året anmäldes 2 484 sådana rån och ofta är även gärningsmännen minderåriga eller inte ens straffmyndiga, det vill säga de är barn under 15 år. I Stockholm rånas tre barn varje dag.

Det finns sannolikt också ett stort mörkertal. Ungdomsrånen är ofta kopplade till ett annat brott, det som kallas övergrepp i rättssak: förövaren säger till offret att ”om du anmäler detta till polisen kommer vi att göra det här eller det här med dig”. I veckan kom också uppgift om att de allra flesta personrån är lokala brott. Den som blir utsatt och den som rånar känner till både omgivningarna och varandra. Om jag på förhand vet att den som hotar mig känner till var jag bor då blir hotet förstås värre, och upplevelsen av att hotet kan komma att verkställas starkare.

Eftersom värdet av det som stjäls är relativt ringa – vad är en begagnad vinterjacka värd och hur dyr mobiltelefon har en tioåring – handlar rånen om dominans och makt. Offret ska ägas, märkas och sättas på plats. Polisen berättar om en utstuderad och återkommande metod. Förövarna är flera. De omringar, hotar och kräver jackor, mobiltelefoner, lurar, skor och kod till betalkort.

Jag läser om tonårstjejer i Malmö som avslutade ett rån med att hälla ut en och en halv liter Coca-cola på rånoffret efteråt så hon blir dyngsur och kladdig. Varför gör man så?  Det handlar om förnedring. Rånet i sig är inte syftet, det handlar mer om makt och mobbing. De som rånar ungdomar är själva unga och polisen vittnar häpnadsväckande nog att de ofta har stöd hemifrån för sin brottslighet.

Vi måste kalla detta för vad det är. En kris. Det är ytterst ett tecken på ett samhälle som inte mår bra.  

Naturligtvis är det bra om sociala myndigheter, kommun och skola fungerar bättre. Men när moral och etik i hela familjer är obefintlig kommer det inte göra någon skillnad.

Låt ridande polis verka i fler områden än i Nacka utanför Stockholm. Det verkar ha fungerat där. Vi behöver också inse att denna typ av brottslighet uppkommer när våra välfärdssystem utsätts för stress. Och utan gemensamma värderingar och en kristen etik som grund för vårt samhälle faller systemen samman. Vi behöver gemensamma normer.

Åke Hällzon


Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Namn:

Rubrik:

Kommentar: (800 tecken)



Skriv ut artikeln
Läs mer. Prova Hemmets Vän gratis en månad!

Veckans kommentar

Det bästa vi vet är dialog med våra läsare
Kanon bra för kultur och människor
Församlingar kan inte ge vård – men vara barnens stöd
Han tonsatte vårt lands själ
Bristande demokrati gör mig orolig
Miljöpartiets kris speglar frikyrkans
Ring din riksdagsledamot!
Är risktagande del i en karismatisk personlighet?
När kylan slår till är mänsklig värme allt
Församlingarnas julkonserter för tron vidare


 

 

 

Hemmets Vän Månadskonto

 

 

 

Copyright © Hemmets Vän, Litzon Press Förlags AB. Ansvarig utgivare Åke Hällzon.
Hemmets Vän, Box 22010, 702 02 Örebro. Tel 019-16 54 00. E-post: info@hemmetsvan.se
Om cookies