Oikos kan öppna för närliggande kristna värden

I ett längre reportage i söndags berättade Agenda att Mattias Karlsson, Sverigedemokraternas tidigare chefsideolog och numera partiets talesperson i internationella frågor, startat en tankesmedja. Namnet är Oikos, grekiska för ”hem”, ”hushåll” eller ”familj”. I förtroenderådet till tankesmedjan – eller, om man så vill, i dess styrelse – finns förutom initiativtagaren Karlsson själv flera namnkunniga personer, bland andra rabbinen och folklivsforskaren Dan Korn och norska statsvetaren och medlemmen av norska Nobel-kommittén, Asle Toje. Tanke­smedjans inriktning är konservativ. Dess syfte är att skapa opinion för konservatismen och den konservativa idétraditionen genom artiklar, böcker och seminarier.

I och med att grundaren är SD-mannen Mattias Karlsson mötte initiativet till smedjan genast kritik. Hallandsposten kallade den hemsk. I Aftonbladet beskrevs den som PR-byrå.

Jag har inget intresse av att placera folk i ett fack, polarisera eller misskreditera. Det vore också märkligt att på förhand döma ut Oikos innan man presenterat vare sig medarbetare eller profil, utgivning och artiklar. Däremot är jag genuint intresserad av att försöka förstå vår samtid. Bara om vi förstår den kan vi ta ut en riktning som kristenhet. Och det är viktigt.

Istället för att bara avfärda Oikos som en SD-produkt, vilket den i viss mening förstås är, Mattias Karlsson är dess initiativtagare, borde vi fråga oss varför konservatismen växer, varför så många namnkunniga ingår i dess förtroenderåd och framför allt hur detta på längre sikt kommer att påverka förutsättningarna för kristet tro och liv i Sverige.

Det kommer också bli intressant att se vilka frågor smedjan kommer att driva. Historiskt finns flera liberal-konservativa frågor som också legat nära kyrkan. Inte minst den om familjen som samhällets grund, att sexualitet i första hand är något som ligger inom familjens ramar och inte är ett politiskt-offentligt slagträ, att kön finns och är faktiskt från födseln och att traditionen, det vill säga tidigare generationers erfarenhet av livet, har något att säga oss också idag.

Om socialister och liberaler tror att förnuftet och männi­skans frihet (från gemenskaper och andra människor) kan skapa en bättre värld, förhåller sig den konservativa mer skeptisk. Inte så att den som är konservativ skulle vara vetenskapsfientlig eller mot frihet, men den konservative förstår att kring frågor gällande livets mening, normer eller våra relationer med varandra, är det klokt att lyssna till den samlade visdomen hos tidigare generationer. Erfarenhet och kunskap som kommer ur tusenåriga traditioner kan många gånger ge bättre vägledning än de senaste rönen och vår tids ”lyssna till ditt hjärta”-individualism.

För att ta två exempel. När genusvetenskapen menar att kön är en konstruktion och vill skapa den könlösa människan som väljer sin identitet, slåss både liberaler och socialister om att vara först med det senaste, och ser inte att det krossar möjligheterna till klassiskt jämställdhetsarbete. När så människors erfarenheter av livet kolliderar med idégodset om ”hen”-människan, ja, då växer konservatismen.

Eller när liberaler och socialister menar att vi ska respektera och inse rikedomen i kulturen hos invandrare, vilket vi naturligtvis ska, men samtidigt hävdar att svensken och Sverige saknar inhemsk kultur. De ser inte sin inkonsekvensen i resonemangen. Exemplen på denna inkonsekvens är många: ”Barn har rätt till trygghet och vuxna som tar ansvar, därför vill vi avskaffa kärnfamiljen”, ”HBTQ-rättigheter är viktiga, därför bråkar vi hellre med en EFK-församling i Dalarna än med imamer” eller ”det är viktigt att båda könen får samma rättig­heter på arbetsmarknaden, därför vill vi avskaffa könen”.

Det ska bli intressant att följa Oikos. Under förutsättning att rätt personer rekryteras kan det bli en intressant injektion i debatten. För den konservativt lagda ligger frågor om familj, kön och normer nära de klassiskt kristna hållningarna. Och om hem och familj stärker sin ställning är det alltid välkommet. Som rabbinen Dan Korn sammanfattade det i veckan i Expressen ”det är allt klokare att skynda långsamt, att eftertänksamt och under självprövning skapa en bättre värld. Det har dessutom fördelen att man kan få människor med sig genom att övertyga, utan att de tvingas.”

Åke Hällzon

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Ledare