Hemmets Vän 1 månad gratis

Veckans nummer

Ledare

Debatt

Veckans kommentar


ANNONS

PRENUMERATION

KONTAKT

Tipsa redaktionen

Sök på hemmetsvan.se

 

 

 

 

2020 blir året då kristna nagelfars - lått oss i alla fall hoppas på det

Ledare Publicerad: 2020-01-09 16:28

De är vår tids ödesfråga, klimatförändringarna. För att markera allvaret i situationen utlyste EU-parlamentet i början av december ett klimatnödläge. Vi har nu tio år på oss att som invånare på den här planeten halvera våra utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser, annars kommer jordens medeltemperatur att höjas med mer än 1,5 grader. Vi kan redan nu se tidiga tecken på vad som väntar. Den svenska och nordiska rekordvärmesommaren 2018 med värmeböljan och skogsbränderna, bränderna i Brasilien under hösten, och inte minst de fruktansvärda eldsvådorna i Australien som härjat sedan september med ofattbar ödeläggelse.  Ska vi lyckas vända utvecklingen har vi inte mycket tid kvar – det krävs att vi som mänsklighet gemensamt tar frågan på fullaste allvar.

Samma sak kan och behöver sägas om utgångsläget för kristenheten i begynnelsen av detta nya år. Vi har några få år på oss för att vända utvecklingen. Det är ett nödläge, men det är inte kört. Chansen finns, men tiden är knapp.

Visst finns gott om ljuspunkter att peka på. Flera goda initiativ har gjorts och görs över landet. Många kampanjer har haft stora framgångar under året som gått. Jag vill speciellt nämna Ingemar Helmner som drog fulla hus och betydde mycket för församlingarna som var med och arran­gerade. Likaså är det ekumeniska livet på flera orter gott, med nya församlingar som hittar varandra och sammanslagningsinitiativ som på så sätt räddat kvar en kristen gemenskap i ett mindre samhälle. På flera platser byggs helt nya kyrkobyggnader, många har redan invigts och fler är på gång. Bland dessa kan nämnas frikyrkan i Horda (en framgångsrik sammanslagning mellan pingst- och missionsförsamlingen), pingstkyrkan i Bredäng, Svenska kyrkan i Färjestaden, Smyrnakyrkan i Göteborg, Vallersvikskyrkan, Equmeniakyrkan i Floda, Opalkyrkan i Tynnered och Immanuelskyrkan i Örebro. Detta är bara ett axplock, men alla är fantastiska satsningar.

Samtidigt är de goda exemplen alltför få, sett till en stark urbanisering med sviktande underlag för småförsamlingarna på landsbygden, åldrande medlemmar, för få nya kristna och en starkt ökande befolkning, där en övervägande andel av de invandrade är muslimer.  

Man kan också konstatera, att samtidigt som andelen muslimer ökar och antalet kristna minskar, har den offentliga debatten det gångna året präglats av förbud mot religionens yttringar. Tågbolaget MTR ville förbjuda bön på arbetstid. Bromölla kommun införde böneförbud. Moderaterna vill utreda om det ska vara möjligt att förbjuda slöja i skolan och Skurups kommun röstade igenom ett förbud.

Flera av dessa förslag är slag i luften. MTR fick backa från sin förbudspolicy. Och hur många elever som verkligen berörs av Skurups förbud är fortfarande oklart, liksom huruvida ett slöjförbud verkligen är förenligt med svensk lagstiftning. När Skolverket tittade på frågan 2012 kom myndigheten fram till att det inte är tillåtet eller förenligt med religionsfriheten och diskrimineringslagen att införa generella förbud mot slöja i skolan.

Trenden är dock tydlig. Stora delar av allmänna opinionen, det offentliga och det lagstiftande Sverige har en negativ inställning till religion som märks i det offentliga rummet. Jag vill också hävda, att även om förbudsivern förstås främst är ett uttryck för ett ogillande av muslimska trospraktiker och en reaktion på en lång tid av negativa nyheter kopplade till källarmoskéer, hedersproblematik och kvinnoförtryck, kommer en avog inställning mot troende också att få konsekvenser för kristna och kristna församlingar. Vi har redan sett det ske, bland annat i fallet med Equmeniakyrkans scouter i Göte­borg som nekades bidrag från staden, eftersom indraget bidrag till muslimska föreningar i konsekvensens namn också måste få till följd att de kristna scouterna blir utan stöd, resonerade politikerna. Var alltså beredd på att under året bli hårt granskad och ifrågasatt som kristen och kristen församling.

Paradoxalt nog kan ett allt svårare klimat för svensk kristenhet också vara en möjlighet att visa på skillnaderna mellan kristen och muslimsk tro. Fler frågor kommer dras till sin spets. Ska frikyrkans folk försvara och verka för muslimsk bön på arbetstid och slöjor på förskolebarn ”i religionens namn”? Svaret på frågan är nej. Som kristen ser jag inte att islam och kristen tro har samma urkund, bekännelse, eller praktik. Och det är skillnad på bön och bön. Den muslimska bönen, salah eller salat, innebär alltid recitation av Koranen, kräver enskild plats, särskilda kläder, bugningar och knäböj. En kristen däremot tror till och med att hennes utandnings bönesuck hörsammas av universums Skapare.

Det är alltså mycket möjligt att en bistrare attityd och hårdare granskning från det offentliga är bra för kyrkan. I tider av kris behöver kristenheten ta djärva beslut, prioritera och fokusera på det väsentliga: att bli fler genom omvändelse och föra tron på Jesus Kristus vidare till nästa generation.

Ska vi möta en ökande andel muslimsk- och agnostisk-ateistisk befolkning behöver vi bli tydligare med vad vi tror och vad vi inte tror, liksom vad vi som församling ska göra och sluta göra. Det är en uppgift för varje kristen gemenskap att formulera i sitt sammanhang, och det kommer att föda en riktning för församlingen.

Om ökad tydlighet och krismedvetenhet inför framtiden blir konsekvensen av att församlingar och enskilda troende nagelfars under 2020, då borde vi kristna vara glada för tuffare tider.

Åke Hällzon


Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Namn:

Rubrik:

Kommentar: (800 tecken)



Skriv ut artikeln
Läs mer. Prova Hemmets Vän gratis en månad!

Ledare

Bred samverkan ska bryta kriminaliteten
Inga mål fredade för ryssarnas bomber
Orimliga föräldrakrav
Underskattat motstånd
Orädd Putinkritiker död
När nöden ger ett gungfly
Använd fastetiden väl
Oläkta sår från krigsåren
Hur hanterar vi krigshotet?
Komplext när ljusare tider väntar församlingarna – men stora utmaningar för små kristna medier


 

 

 

Hemmets Vän Månadskonto

 

 

 

Copyright © Hemmets Vän, Litzon Press Förlags AB. Ansvarig utgivare Åke Hällzon.
Hemmets Vän, Box 22010, 702 02 Örebro. Tel 019-16 54 00. E-post: info@hemmetsvan.se
Om cookies