"Att ta en paus provocerar"

Vad gör vi med en värld där alla har ont om tid och stress uppfattas som något helt naturligt? Där multitasking uppfattas som ett ideal? På bokmässan i Göteborg i september samtalade författaren Bodil Jönsson, 20 år efter sin hyllade bok ”Tio tankar om tid”, med Patrik Hadenius, som skrivit boken ”Paus – konsten att göra något annat”. Moderator var journalisten Anna Lindman.

När Anna Lindman inledde seminariet talade hon om mötet mellan Bodil Jönsson och Patrik Hadenius på ett café i Lund, där de samtalade om skillnaden mellan begreppet paus och det av Bodil Jönssons myntade begrepp ställtid. Seminariet på bokmässan i Göteborg beskrev hon som en fortsättning av det samtalet.

Bodil Jönsson har 20 år efter sin första bok Tio tankar om tid, kommit med boken Gott om tid, där hon gör upp med föreställningen att vi alla har ont om tid.

– Bakgrunden var att jag läste om min bok från 1999. Det var då fullt rimligt att se hur stressen började expandera. Man hade ännu inte formulerat den stressrelaterade ohälsan, men vi visste effekterna av den. Nu, 20 år senare, stressar vi fortfarande. Men det är inte rimligt att vi alla har så ont om tid, fortsätter hon och talar om tanken att vi alla har ont om tid som ett hjärnspöke.

Lever längre

– Att rationellt bevisa att vi inte har så ont om tid är inte så svårt. En människa idag som lever till hon blir 105 år är inte längre en medicinsk sensation. Det är tre gånger så lång tid som de kvinnor som för bara några generationer sedan dog när de var 35 år. Redan då blir det patetiskt att tala om att vi har ont om tid. Dessutom har vi teknik idag som gör att vi slipper mycket arbete.

Hon talar om den indisk-amerikanske neurologen V S Ramachandrans forskning kring krigsoffer som fortfarande tror att den amputerade armen är utsträckt och därför inte kan gå genom dörrar, inte kan sitta i bilar och så vidare.

– Ramachandran säger att det är svårare att amputera hjärnspöket efter en arm än att amputera själva armen, fortsätter Bodil Jönsson och föreslår tre nya sätt att tänka kring hur mycket tid vi har:

– Försök öva er i att se tiden som något som bara kommer. Minutrar är inte bara något som går, hela tiden kommer också nya minutrar.

– Det förkättrade ordet lagom. Vi tror att lagom är något tråkigt, men lagom är väldigt tillåtande. Har man bara marginaler har man råd att vara generös mot andra och sig själv.

– Att leva i nuet. Jag bekänner att det var det mest fasansfulla jag kunde tänka mig – nuet försvinner hela tiden. Vad skulle jag se fram emot? Men Carpe Diem, fånga dagen, handlar inte om att leva i nuet utan om att du inte vet så mycket om morgondagen. Jag skulle säga: Lev i ditt nuflöde – det kommer hela tiden ny tid. Man kan vila i en rörelse som hela tiden pågår, och det är inte ett dugg hetsigt. Dessutom har alla med sig sina år inuti sig. Där finns all tid samtidigt, den är inte uteslutande utan allt överlappar varandra.

Läs mer i Hemmets Vän nr 45 – 2019

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Veckans nummer